söndag 12 juli 2009

Sundsvall tur och retur - Del 1.

Sista gången jag var arbetslös var för drygt fem år sedan. Jag var sedan tidigare känd uppe hos AF för att i stort sett ta vilka skitjobb som helst. När jag var ung hade jag t o m gillat att söka jobb kors och tvärs, jag tyckte det var kul att se mig om. Jag var fattig, hade inte råd att resa. Så jag tog jobb istället. Jag inbillade mig att arbetsförmedlarna tänkte:
Titta! Nu är han här igen! Den där idioten kan flytta fyrtio mil för ett sommarvikariat som hotellstädare!
Nu var jag trettionio år. Jag var trött på hela skiten. Jag tänkte inte längre ta vilka skitjobb som helst och framför allt: Jag tänkte inte flytta något mer. Jag ansåg att jag hade gjort mitt på den punkten. Jag hade rotat mig.
Naturligtvis så aviserade regeringen just då hårdare tag för de arbetslösa. De skulle tvingas att flytta till anvisade jobb, oavsett var de låg. De arbetslösa ansågs nämligen inte vara tillräckligt engagerade. Nu skulle vi minsann engageras!
- Men med dig blir det inga problem! Du har ju alltid varit engagerad!
sade min arbetsförmedlare.
Javisst. Men inte nu längre. Men jag sade inget. Jag spelade med. Förnedring hör till, oavsett om man är arbetslös eller har ett jobb. De vill ha knäckta människor. För att inte bli knäckt så får man låtsas att man är knäckt.
Jag är väldigt bra på att spela knäckt och anpassad när det behövs. Följaktligen så är jag en människa som lever ett friare liv än de flesta andra. Om man däremot spjärnar emot, hävdar att man har sin stolthet, vet sina rättigheter och liknande inför myndighetspersoner, arbetsgivare och chefer, ja då är det kört.
Frihet och oberoende. Det är något som jag alltid har strävat efter. Därför har jag aldrig tagit några lån. Inga skulder, inga avbetalningar, ingenting. Jag gillar pengar. Frihet är pengar. Varje morgon när jag vaknar så brukar jag titta mig själv i badrumsspegeln och tänka: Ännu så har de mig inte!
Då känns det lättare att gå till jobbet. Jag går dit frivilligt, för att tjäna pengar. Inte för att jobba ihop till lån, räntor och avbetalningar.

Men då, för dryga fem år sedan hade jag precis blivit arbetslös. Det kändes fint, även om det hade blivit lite tuffare. Men inte värre än att jag kunde handskas med det. Jag fyllde i alla nödvändiga papper och sedan skickade de hem mig.
Det kändes jättebra.
Första dagen som arbetslös firade jag med att dricka. Jag åkte i golvet innan lunch.
Andra dagen ägnade jag åt stenhårt och seriöst porrsurfande. Virusprogrammet fick jobba hårt. Det nästan rök ur datorn.
Tredje dagen åkte jag ut till stora köpcentrumet och shoppade.
Fjärde dagen tankade jag bilen, sedan låg jag på sängen och läste ut en roman.
Fredagen ägnade jag åt vila och sömn.
Det hade varit en fin vecka. Jag skulle lätt kunna leva ett sådant liv resten av min stund här på jorden. Väl använd tid. Mycket bättre än att jobba. Jag blev så gripen av stundens allvar att jag bestämde mig för att börja skriva en roman nästa vecka.
På måndag ringde de från AF.
- Kom hit!
Det var bara att infinna sig. Innan jag klev in i receptionen så kollade jag mig i hisspegeln så att jag hade den rätta, underdåniga och lätt knäckta blicken och kroppshållningen. Det såg helt ok ut.
- Hur är det?
frågade arbetsförmedlaren.
Jag svarade att det inte var så bra. Det kändes inte bra alls.
- Det värsta är känslan av att inte behövas!
Vi satt och snackade en stund. Jag vill minnas att arbetsförmedlaren nämnde något om att det var lite svårare att få jobb efter att man fyllt trettiofem. Det tackar vi för! Jag gjorde något fånigt inpass om att jag saknade fasta rutiner. Ha! Ha!
Idioter måste ha fasta rutiner och folk som basar över dem, annars kan de börja skena. Detta är ett faktum. De kan börja dricka sprit och våldta grannkärringen eller röka hasch och börja meditera över självlysande löskukar. Jag har aldrig tillhört dessa idioter. Det var jobben som fick mig att dricka. Detta sade jag naturligtvis inte.
Sedan stack han åt mig ett papper på ett jobb jag var tvungen att söka.
- Annars stänger vi av dig!
Det låg i Halland, i Vessigebro. För fan trettiofem mil bort! Det var som trädgårdsarbetare. Ett eländigt jobb tillika. Det värsta var att risken var stor att jag skulle få det. Jag hade jobbat med sådant tidigare. Alltså var jag tvungen att bränna mig själv genom att skriva en urusel ansökan.
Jag reste mig upp och talade om att det kändes mycket bättre. Jag tackade dem för anvisat arbete.
- Tänk om jag får jobbet!
Och sedan gick jag hem för att skriva min ansökan.
Jag minns faktiskt vad jag skrev. Jag satt och fnissade för mig själv. Det är ett trevligt minne.

Hejsan!
Jag söker härmed utlyst känst som trägårdsarbetare. Jag jobbar väldigt bra. Jag tycker om att jobba. Specielt som trägårdsarbetare. Det har ja jobbat som tidigare. Dessvärre är det rätt så längesen som jag jobbade, känns lite ovant men efter ett tag går det nog bra. Men jag brukar vara lite trög i starten. He! He!
På fritiden ängnar jag mig mycket åt att vandra i naturen å vara för mig själv. Ja gillar att vara ensam. Ja trivs inte så bra bland folk å då är ju jobb som trägårdsarbetare jättebra å passande. Jag är nog rätt man för jobbet!

Tidigare utbildningar och meriter:
Grunskola. Tretton år.
Certifikat i heta arbeten.
Simborgarmärket.
Medlem sedan tio år i trägårdsföreningen ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård”.
Referens: (Namn och telefonnummer till en gammal chef som garanterat hatade mig)

Innan jag skickade iväg brevet så satte jag flottiga fingeravtryck lite här och där. Jag avslutade med mitt namn, adress och telefonnummer.
De hörde aldrig av sig. Antingen så trodde de att jag var en komplett idiot, eller också fattade de att jag inte ville ha jobbet. Det spelade ingen roll. Ansökan fyllde sin funktion. Jag skulle inte bli avstängd från A-kassan.
Idag tror jag att arbetsgivarna blir alldeles översållade av sådana ansökningar.

AF höll mig varm. Jag fick inte vara ifred. De anvisade mig arbeten kors och tvärs över hela landet. Det ena dummare än det andra. Dumma jobb förtjänar dumma sökanden som skriver ännu dummare ansökningar. CV kallar idioterna det idag. Det kommer jag aldrig att göra. Jag säger meritförteckning med bifogat personligt brev. Märkvärdigare är det inte. Curriculum Vitae mitt håriga arsle!
För fem år sedan så hade man fortfarande rätt att få resan betald om man skulle på anställningsintervju. Låg staden väldigt långt bort så fick man även hotellövernattning och uppehälle betalt.
Jag fick mig faktiskt en resa till Visby på Gotland på Arbetsförmedlingens bekostnad en gång. Dessvärre fick jag även jobbet men det är en annan historia.
Jag drog mig till minnes den där resan. Det skulle vara fint med en ny resa. Det var sommar och jag kände för lite miljöombyte. Jag ville till Helsingborg eller Sundsvall. Fina städer som ligger rätt så långt bort. Jag började söka av platsjournalen och hittade några lediga jobb i båda städerna. Som nattportier på ett hotell i Helsingborg (ingen utbildning krävdes) och som vaktmästare i centralköket på Sundsvalls lasarett, ingen utbildning krävdes där heller. Jobb som passade mig. Sådana jobb som jag alltid har varit hänvisad till och försörjt mig på. Lagom dumma. Lagom slappa.
Jag sökte dem båda. Den här gången var jag seriös när jag författade mina ansökningar.
En vecka senare fick jag svar från lasarettet i Sundsvall. De ville att jag skulle komma upp på anställningsintervju.
Jag visade min arbetsförmedlare kallelsen och han beviljade genast biljett och traktamente för en dag. Anställningsintervjun skulle vara klockan nio på morgonen. Jag var tvungen att åka upp dagen före. Därför blev jag även beviljad en hotellnatt.


Fortsättning följer...

11 kommentarer:

Hewkan sa...

Just alla tvingade ansökningarna gör att arbetsförmedligen får ännu mindre att göra dessutom. För att slippa bli fullkomligt dränkta i tillgjorda idiotansökningar så går ju fler och fler arbetsgivare ut i antingen lokalpressen eller via privata rekryterare, så de korkade arbetsförmedlarna får ännu mindre arbeten att förmedla..

Anonym sa...

Men du den där veckodagsredovisningen. Blir du aldrig uttråkad ändå, visst en eller två dagar men porren tappar snabbt sin glans efter 16 timmars tokrunkande?
Och tanka bilen? please :-) Jag måste å andra sidan vara den perfekta idioten duperad att vantrivas med ledighet.

Anonym sa...

Du skriver precis så som många tänker men få vågar erkänna. Tack för din ärliga och mycket humoristiska blogg! Du skriver mycket bra!
Puss!

Sissi.

Kzmonova sa...

Jag kan rapportera att numera verkar af ha en slappare attityd. Borta är dom obligatoriska mötena om cv mm. Själv blev jag arbetslös i början på juni och har bara skrivit in mig, inget möte med ngn förmedlare än. Givetvis får jag stämpla och inkasserar bidrag. En riktigt trevlig sommar!

Rex sa...

Varför är det inte krav på att ansökningar skall synas av AF innan de skickas in tro?

Tycker jag skulle vara självklart....

Anonym sa...

HAHA - ser fram emot del 2....
Mary

Larry sa...

SIMBORGARMÄRKET

Perk sa...

Jag ser också framemot del 2. Undrar vad GH ställt till med så nära där jag bor ..haha!

Tretton år i Grundskola ...hehe!

Perk

Anonym sa...

Jag skulle vilja ha sex med dig! Hi! Hi!
En man som kan skriva som dig måste ju vara något speciellt.

Anonym sa...

Bertald resda till anställningsintervju går väl fortfarande att få.
det fikc iaf jag förra året.

Anonym sa...

Haha du har så rätt GH.Har följt dina bravader både på din blogg och på Flashback.Du har så rätt och vi är i samma ålder och känner igen mig som fan.
Hälsningar Gyllen/VWOA
http://www.violentworkofart.com