onsdag 8 juli 2009

Svenskt campingliv.

Nu när jag ligger hemma och är sjuk så kan jag titta på Morgon-TV. Inte mycket att ha. Fåniga reportage om sommarstugor, husvagnar och jävelskap.
TV-Fyra tyckte att alla som låg på en camping skulle MMS:a in bilder som visar vad de gör när det är dåligt väder.
Jag kan tänka mig att en massa lustigkurrar kommer att dränka dem med bilder på samlag, spritfester, avsugningar och närbilder på håriga arslen.
Som man frågar brukar man få svar, säger man.
Har reportrarna på Fyran tur så kanske de kan få ihop fem-sex foton som de kan visa i sändning.
- Oj! Gensvaret har blivit enormt från våra tittare! Tyvärr så räcker sändningstiden bara till för att visa ett par foton. Se så mysigt det ser ut!
En bild på en fånig familj som sitter och käkar frukost vid ett campingbord. Av mannens klädsel att döma så är han kontorsfjant eftersom han bär strumpor till shortsen.
Jättekul.
Själv så skulle jag aldrig tillbringa min semester på en svensk camping. Det skulle vara en ren plåga. Regn och köld är inte min grej. Lägg därtill att man måste trängas med en massa idiotiska barnfamiljer, dreglande och stinkande hundar, duscha tillsammans med okända människor och tvingas lyssna på en massa skrikande ungar som föräldrarna inte har vett att tillrättavisa.
Barnfamiljer. Alltid dessa förbannade barnfamiljer.

Jag prövade på campinglivet för några år sedan. Det var en kompis som bjöd mig till hans husvagn. Den stod uppställd vid en camping i Strömstad.
Jag stod ut i två dagar.
Det var kallt, blåsigt, regnigt och smockfullt med ungar överallt som gapade och skrek. Jag satt vid ett campingbord och blängde ilsket på dem. Jag försjönk i olika tortyrmetoder. Stegling. Järnjungfrun. Tagelskjortor.
Det var speciellt en liten jävel med ljust hår och stora öron som jag retade upp mig på. Han såg ovanligt uppkäftigt ut. Det var något bekant över honom. Efter en stund upptäckte jag att det var Kevin! Manges och Lenitas oäkta son. Ni vet, White trashparet som jag har skrivit om i tidigare texter. Vem som är Kevins fader är det ingen som vet, allra minst Lenita, men Mange har - som är så vanligt nu för tiden hos mindre nogräknade par - tagit över ansvaret för ohyran.
Det är mycket ovanligt att finna white trash på svenska campingplatser. Sommartid brukar man istället hitta dem på valfri balkong ute i något höghusområde. De brukar samlas runt en engångsgrill tillsammans med varmkorv, folköl och broschyrer om monstertruckshower samtidigt som deras ungar försöker att dränka sig borta vid den kommunala poolen.
Men nu var de här. Kanske hade de vunnit lite pengar?
Hade Försäkringskassan betalat ut för mycket i bidrag?
Hur som helst så satt Kevin utanför en gammal fallfärdig och rostig husvagn. Mange och Lenita hade tydligen kört ut honom. De ville vara ifred. Det hördes. Det var ett fasligt liv inne i husvagnen. Antingen så ägnade sig Mange åt white trashmannens favoritsysselsättning, dvs kvinnomisshandel i kombination med stora mängder alkohol. Eller också knullade han henne extra grundligt. Han kanske hade bestämt sig för att ge henne vad hon tålde en gång för alla?
Pang! Dunk! Kablonk!
- Jag vill ha glass!
ropade Kevin.
Hela husvagnen gungade och vaggade. Det hördes över hela campingen. Feta män i shorts och ännu fetare kvinnor i bikini tittade upp från sina korsordstidningar och undrade vad i helvete det var frågan om.
Sedan tystnade det.
Efter en stund tittade Mange ut från dörröppningen. Han såg på Kevin.
- Glass va? Din lille jävel!
Sedan klev Mange ut från husvagnen, slet tag i Kevin och släpade iväg med honom mot stranden och bryggan. Kevin spjärnade emot och skrek att han inte ville.
- Håll käften! Det brukar morsan din säga också!

Jag satt kvar en stund vid campingbordet. Jag funderade på om jag skulle gå bort till kiosken. Kevins tjat om glass hade gjort mig sugen. Men först gick jag ned till bryggan och kollade vad Kevin och Mange sysslade med.
Jag såg inte till Kevin. Däremot så jag Mange. Han satt på huk på bryggan med armen djupt nedkörd i vattnet. Ända till armbågen. Det bubblade och fräste i vattnet. Jag frågade Mange vad han gjorde.
- Botar Kevin från sin rädsla för vatten. Funkar skitbra! Se så fint han dyker. Ha! Ha!
Sedan lyfte han upp Kevin i håret. Han hostade, spottade vatten och var alldeles blå i ansiktet.
- Dyk, din lille jävel! Dyk!
Sedan tryckte han ned honom under vattenytan igen. Blubb! Blubb!
Jag gick till kiosken och köpte mig en glass. Sedan gick jag tillbaka upp till polarns husvagn. Lenita dök upp och undrade om jag hade sett Kevin och Mange.
- Javisst! De är nere vid sjön och lattjar!
Lenita tyckte det var härligt att Mange tog ansvar över Kevin, trots att det inte var hans son.
- Du vet, Kevin ramlade i havet för flera år sedan och efter det är han livrädd för vatten. Så kul för honom att Mange försöker att lära honom att simma!
Jag tror att det var Mange som hade det största nöjet av dessa simlektioner. Det talade jag om för Lenita.
- Ja, Mange har alltid haft barnasinnet i behåll och det älskar jag honom för!
De förtjänade varandra. Dårskapen växer och mår bra på Sveriges campingplatser.
Jag åkte hem morgonen därpå.
Precis när jag skulle köra iväg så hörde jag Mange inifrån husvagnen.
- Ok Kevin! Dags för ett morgondopp!

3 kommentarer:

Anonym sa...

He He underbart. Titta på detta klipp, http://www.youtube.com/watch?v=Lm7otjQDRM8, ibland funderar jag på om du är regisör eller om dessa tjejer har läst din blogg eller om allt bara är ett underbart sammanträffande. Mitt i prick angående hur du skildrar dessa gräsliga människor. ja Ha Ha!

Anonym sa...

Jag älskar dina texter men jag hoppas verkligen att denna var delvis fiktiv. Annars hade du ju nästan varit moraliskt bunden att sänka Mange i havet?

Anonym sa...

På pricken....

Dessa förbannade sneseglare som envisas med att kuska runt i sina metalskal, likt skalman på Acid.

Nä, gla sommar på dig GH!


//Plutten