söndag 9 augusti 2009

Och nu är det dags för barnprogram!

Jag har tidigare skrivit om TV-programmen som var riktade till barnen under sjuttiotalet, när jag växte upp. Det var övertydligt och uppfostrande. Det var politisk propaganda, myspys, flum och pekpinnar. Det var ett hån mot mitt intellekt. Jag fantiserade ofta om att få tortera clownen Manne och alla de andra idioterna som dök upp i TV-rutan. Det var program av idioter som hade som uppgift att fostra nya idioter.
Det fanns ett fånigt och snusförnuftigt program som hette Fem myror är fler än fyra elefanter. Ett faktum som inte ens en fyraåring kan bestrida.
Programmet var uppbyggt kring tre karaktärer: Magnus, Brasse och Eva. Magnus var den ordentliga, Brasse var slarvern och Eva var den som båda ville knulla. Det var i alla fall vad jag brukade fantisera ihop. Smörjan var så enfaldig så för att orka med ett helt program så var jag tvungen att fixa till ett eget manus i huvudet.
Magnus trodde att Eva föredrog en vattenkammad viktigpetter i trång kostym och Brasse lufsade mest runt henne som en överårig buspojke med några kromosomer för mycket. Det blev aldrig något för någon av dem. Få kvinnor dras till vuxna män som beter sig som utvecklingsstörda och som har uppenbara problem med både alfabetet och enkel addition.
Eva gick med största säkerhet och lade sig med någon ljudtekniker eller kanske t o m producenten efter att programmet var slut. Kvar stod Magnus och Brasse och sjöng O-låten tillsammans.
Oh! Oh! Oooh va de låter bra! Det är O:et som gör´et!
Åh! Åh! Åååh va de river gott!
Flåsade Eva när hon fick stor kuk ute i logen.
Som barn så hatade jag skolan. När jag kom hem så ville jag inte bli påmind om eländet men så fort man satte på TV:n vid Halvfem så var det dags för att lära sig räkna eller skriva. Eller vara rädd om naturen, inte skräpa ned och för guds skull, glöm inte de svältande negerbarnen i Afrika!
Budskapet var att det på något vis var vårt fel och att vi skulle skämmas.
Man slapp inte ens undan den förbannade skolan när man var hemma i vardagsrummet.
Jag sket fullkomligt i både studier, miljö och negrerna i Afrika.
Ungefär som idag alltså.

Under åttiotalet så fick våra två statliga pekpinnekanaler – inspirerade av forna kommunistblocket – konkurrens av reklamfinansierade TV-kanaler. Jag trodde faktiskt det skulle bli bättre.
Det blev det inte.
Eftersom vi fick fler kanaler så har det också blivit fler idiotprogram för barn.
Fyran visade nog något som slog rekord i enfald: Teletubbies. Antagligen tror programmakarna att barnens intelligensnivå ligger på en hamsters nivå.
Våra två statliga Pravdakanaler hängde på Robinssonfebern och gjorde ett Robinssonprogram för barn. Wild Kidz kallade de skiten. Vad som var vilt med dessa ungar vet inte jag och varför ha en engelsk titel? Varför stava med Z?
Vilda Zkitungar.
För skitungar var precis vad det var. Har de aldrig varit direkt outhärdliga förut så blev de det nog efter uppmärksamheten de fick efter att ha varit med på TV.
En fånig programledare var med och som låtsades ta det hela på största allvar. Jag tog det också på allvar.
Jag ville vrida nacken av dem allihop.
Jo, helt allvarligt.
De reklamfinansierade kanalerna vill tjäna pengar. Allt bygger på att få så många tittare som möjligt för att få in reklamintäkter.
Jag skulle vilja starta en egen TV-kanal och naturligtvis skulle även jag sända barnprogram. Det skulle vara kul.
En av teletubbies är lila, har en trekant på huvudet och heter Tinky Winky. Det sägs att han är homosexuell. Det skulle jag naturligtvis ta fasta på. Ska det vara Pridefestivaler, transor som viftar med gummikukar och sodomi på gator och torg så ska naturligtvis även de små barnen få en dos av politisk korrekthet. Fattas bara annat!
Jag skulle låta Tinky Winky bli rövknullad så det smaskade om det. Kanske av Dipsy, den gröna. De resterande två, Po och Laa Laa skulle stå och vänta på sin tur. Dipsy står på knä bakom Tinky Winkys röv och håller takten med ett fast grepp om triangeln på hans huvud. Regnbågsfolkets barn måste ju få sitt, eller hur?

Wild Kidz, ja hela konceptet är en smula förlegat och behöver putsas till en smula, tycker jag. Ingen tycker längre det är speciellt upphetsande med snorungar som bygger kojor och hänger i rep över bäckar.
En dos av äkta spänning och rent underhållningsvåld är mitt recept för att locka tittare och därmed få in större reklamintäkter. Våld säljer. Våld lockar tittare och drar därmed in mer reklampengar till mig.
Man flyger iväg en förskoleklass med ungar till en öde ö i Söderhavet. Med sig har de sin manliga fjolla till dagisfröken som ska ha som uppgift att hålla koll på saker och ting, han ska organisera och se till så att inte ungarna slår ihjäl varandra. Sedan ska de helt enkelt försöka att överleva. Allt väl så långt.
Vad de inte vet är att man på andra sidan ön har ilandsatt en grovt våldsbenägen sociopat som ända sedan sin tonårstid har haft vanföreställningar om onda demoner som har klätt ut sig till barn.
- Dom vet var jag bor och det är MIG de är ute efter!
Enda sättet att överleva är att oskadliggöra demonerna. Därför har han varit inlåst ända sedan sin artonårsdag.
Men nu är han fri!
För att det ska bli extra spännande så har medicineringen upphört. När han kliver iland på stranden så är han redan psykotisk.
Den som har överlevt efter en månad har vunnit. Spänningen är olidlig. Vem blir vinnaren, Fjollan, elvaåriga Markus eller den psykotiska sociopaten?
Ljudeffekterna får vi inte glömma. När någon unge ramlar och slår sig eller blir biten av någon ondsint tusenfoting så skulle det vara pålagda studioskratt. När sociopaten dyker upp i rutan så skulle hajenstråkar ljuda. Den manliga förskolefjollan börjar förstå att något inte står rätt till när unge efter unge försvinner. Han skriker till kameramännen att programmet måste avbrytas.
- Det är något som är fel! Förstår ni inte? Vi måste avbryta för helvete!
Pålagda studioskratt.
Nej, detta är ett program som inte går att avbryta. Han skulle ha läst det finstilta i kontraktet innan han skrev på. Nu kommer dagisfjollan att få lära sig att världen inte är en så trevlig plats som han trodde. Världen är inte en plats där människor springer omkring med blommor i håret och kramas.
Låt showen börja!

Någon som minns Kapten Zoom? En superhjälte i grön mundering kom till vår planet och började genast att på ett snusförnuftigt vis undervisa oss i hur man skulle rädda miljön, att bilar och avgaser var av ondo och att fabrikörer och kapitalister gjorde allt för att störta vår värld i fördärvet.
Detta var under första delen av sjuttiotalet och gröna vågenflummeriet rasade som värst. Att vara en självförsörjande kommunist som hade flyttat ut på landet var det finaste som man kunde vara.
Jag skulle sända en ny version med Kapten Holk istället. En äkta vänsterflummare från sjuttiotalet med skägg, långt hår och blommig väst. Kapten Holk skulle mest ägna sig åt att trampa omkring på skånska landsbygden med sin handmålade, rosablommiga Christianiacykel. Alltid stenad som en staty. Med sig skulle han ha sin trogna följeslagare, Roliga Ronny. Ett fyllo som hade blivit upplockad av Kaptenen någonstans vid trakten av Sjöbo. Ronny skulle alltid vara full av både alkohol och roliga hyss. När man minst anade det så kunde Ronny få fylledille under resans gång och börja slåss med någon skånsk storbonde. Då skulle Kapten Holk komma och avbryta, tända sin pipa, dra några rejäla zip och förklara på ett lugnt och pedagogiskt vis att våld minsann inte lönade sig.
- Det är mycket bättre att kramas!
Sedan skickar han vidare pipan till bonden som tacksamt tar emot den. Roliga Ronny gör skäl för sitt namn och kräks i bondens postlåda.
Nya pålagda skratt.
Vilka killar va?
Vid Österlens alla fruktodlingar så skulle Kapten Holk gröpa ur ett äpple och visa hur man röker äppelholk och Roliga Ronny skulle sätta mäsk på äpple, jäst och socker, hälla i sig hela satsen och få ränndreta under resten av resan.
- Ja, Ronny, han är då för rolig!
Skulle TV-hallåan säga efter programmets slut. - Och glöm inte att Kapten Holks äventyr fortsätter nästa onsdag!
Nej, jag tror faktiskt att få skulle glömma honom.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Skrid till verket GH!
Din tv kanal hade dominerat och kursat resten.

Är det inte dags för en ny bilddokumenterad lekkväll snart igen?

// Adolf .H

Anonym sa...

Oj! här har det hänt saker på några år. Vilken prosa - har ägnat hela dagen åt att plöja igenom alla texter och inte saknat den förföriska sommardagen det minsta!

Adolf .H: är det "den" Adolf jag tror att det är?

// Gilda från Sourze 2001

Anonym sa...

JAG ÄLSKAR DIG.

Anonym sa...

Träffsäkert även om fem myror var det enda flumprogrammet många av oss mindes som positivt. Fast det är klart, tänker man på snorungar som skulle bokstavera sitt namn och de fåniga pedagogiska lekarna så.. menvafan det var 70-tal och vi visste inget och kunde bara jämföra med den där jävla Manne och boktipset. Klart det va bra då.

Stefan Dedalus sa...

Om Du mot förmodan inte läst Golding's Flugornas Herre, så gör det. Du kommer nog att gilla vissa saker. Där visar barn sitt rätta virke, s a s.

Och få vissa idéer.

Påminner litet om min egen barndom. Om Du läst den (vilket jag tror), förstår Du vad jag menar.

Men jag förstod inte då varför jag gillade snusförnuftiga Eva mest, men när jag blev äldre mognade tanken, och blev till insikt.

- Nej, men är det inte det dags för ett glas till, nu när Ditt nästa inlägg väntar...

Fem supar är roligare än fyra stora starka.

/S

Anonym sa...

Måste du ständigt göra reklam på FB för din blogg?

Maken till bekräftelsetörst får man leta efter.

Anonym sa...

"Citat Anonym sa...

Måste du ständigt göra reklam på FB för din blogg?

Maken till bekräftelsetörst får man leta efter.

den 7 september 2009 21:57"


Så länge det är relevant så tycker jag det är helt rätt, då det tillför mycket i mitt tycke!