söndag 16 augusti 2009

Samtal under en promenad.

Jag och Janne brukar gå ut och promenera efter jobbet. Det brukar bli sju – åtta kilometer eller något. I fredags var vi ute och gick. När vi hade kommit halvvägs på vår runda så mötte vi en kvinna som var ute med sin lilla hund.
Janne började genast prata med henne. Han klappade lilla hunden och frågade om det var en hane eller hona.
- Det är en tik! Hon heter Fiffi!
Svarade kvinnan.
Janne sket i hunden. Det var kvinnan han ville få kontakt med. Samtal om hunden är alltid en bra öppning. Janne sade att han älskade hundar och låtsades intresserad. Han frågade vad det var för ras och om hon var lättuppfostrad.
- Åh, så liten och söt!
Sade Janne.
Så liten så att det skulle gå alldeles utmärkt att dränka dig i skurhinken!
Tänkte han. Din lille jävel!
Janne visade upp en min som sade att han gärna skulle kunna tänka sig att sitta och gosa med Fiffi i soffan hela kvällen. Gosa mitt håriga arsle! Tänkte Janne. Efter att jag har dränkt hundjäveln ska det bli helt andra aktiviteter i soffan och det kommer jävlar i mig att vara så långt ifrån gosi-gos som det bara är möjligt!
Kvinnan tilltalades naturligtvis av Jannes ömma känslor inför hunden. Undermedvetet så kände hon att han skulle kunna bli en fin far till hennes barn.
Janne hade bara knulla i huvudet.
Kvinnan presenterade sig som Nina och sade att lilla Fiffi snart skulle fylla ett år och att hon precis hade börjat löpa. Det gick bra för Janne. Han verkade ha halva inne.
Det kom ytterligare en hundägare. En medelålders man med en tax. Hunden var en hane och fick genast upp vittringen på den löpande Fiffi. Taxen blev helt tokig, ryckte och slet i kopplet. Tungan hängde ute. Till slut så slet taxen sig från kopplet. Nina fick fullt sjå med att freda lilla Fiffi från den kärlekstörstande taxen.
- Såg du? Han kände lukten av fitta direkt!
sade Janne och skrattade.
Därmed var Jannes chans till pälskrage borta.
- Kom nu Fiffi, så går vi!
Janne stod och såg efter Nina med besviken min.

Sådana här långpromenader i rask takt framkallar ofta diskussioner och utläggningar om det mesta, från kvinnor som vi har haft till skitjobb, gamla fylleminnen och funderingar kring livet, döden och Gud. Ofta pratar vi om våra liv, om vi trivs med tillvaron, om det var så här vi ville att det skulle bli osv.
Ibland planerar vi kommande resor.
Första kilometern startar vi upp lite lätt med att prata knulla. Ett givet samtalsämne när två män snackar utan att det är några kvinnor i närheten. Efter ytterligare någon kilometer så brukar samtalsämnena mogna en smula. Då brukar vi komma in på familjeliv och gamla kompisar. Vi kom att snacka om en gemensam bekant som var en av de få i vår gamla bekantskapskrets som hade högre utbildningsnivå än nioårig grundskola. Tommy. Han skaffade sig en högskoleutbildning och har numer något slags kontorsjobb av den svårdefinierade sorten. Därmed fick han namnet Bokhållarn.
Nu sitter Bokhållarn i en hårt belånad villa och är gift med en kvinna som har barn sedan ett tidigare äktenskap. Han är piskad att arbeta varje dag för att kunna betala alla räkningar, skulder och räntor.
- Försörjningsansvar för annan mans avkomma!
Säger Janne och sätter därmed ord på mina egna tankar.
Vi dryftar detta faktum en stund och kommer överens om att vi har haft tur i våra liv. Vi är fria att göra vad vi vill efter arbetstid. Inget ansvar. Inga betungande lån, inget hus som ska repareras eller oäkta ungar som ska hållas med mat och kläder. Vi kommer och går som vi vill i våra liv.
- Undrar när han ska skaffa sig ett riktigt jobb?
Jag talar om att det blir nog svårt att bryta en sådan ond cirkel. Bokhållarn sitter fast. Jag och Janne behöver bara sköta våra jobb. Inget mer. Åtta timmar om dagen försvinner förvisso från våra liv, men resten av vår tid gör vi vad vi vill. Det är inte så illa. Jag frågade Janne vad han brukade göra efter jobbet.
- Tja… Det blir väl en stund vid datorn, kanske en runk. Sedan brukar jag sova ett par timmar. Sedan blir det en god bok eller en bra film på TV:n.
Låter trevligt. Så ska ett liv levas.
Det finns de som måste klippa gräsmattor när de kommer hem, som måste rensa stuprännor, oroa sig över kommande renoveringar av huset - Jaha, dags för ett nytt lån! - och hämta ungar på dagis. Köra dem till diverse idiotiska aktiviteter och blir det någon stund över så måste de äktenskapliga plikterna uppfyllas vilket inte blir det lättaste eftersom frugan har fyllt fyrtio år och har blivit både fet och grinig. Det krävs en hel del brännvin och viagra för att mobilisera ett stånd i sådana situationer.
Allt detta slipper jag och Janne. Vi har haft tur.

Men både jag och Janne har haft förhållanden med ensamstående kvinnor med barn. Det var länge sedan. Jag slapp undan med blotta förskräckelsen. Janne är skåning och berättade att han hade varit förlovad med en kvinna nere i Malmö för drygt tio år sedan. Hon hette Mette och var moder till en liten flicka som hette Åse.
I början gick det riktigt bra. Flickan accepterade Janne och Mette var en rejäl kvinna som gillade att pyssla om både hemmet och Janne. Ibland åkte de över till Tivoli i Köpenhamn och roade sig. Janne kände sig som en riktig familjefar.
Men så fyllde Åse femton år.
Det var inte bra enligt Janne. Det kunde jag förstå. Unga tonårstjejer kan vara mycket besvärliga. De kan börja ränna ute med pojkar, de börjar röka och dricka alkohol. Det kan hända mycket otäcka saker. Man måste hela tiden vakta på dem och de lyssnar inte på goda råd och förmaningar från vuxna. De smäller i dörrar och ber allt och alla att fara och flyga åt helvete. Det är klart att det är en jobbig situation för en fri och bekymmerslös själ som Janne.
Men nej, några sådan problem upplevde aldrig Janne.
- Jag ville knulla henne!
Ja, sådana känslor komplicerar naturligtvis en familjesituation.
Åse envisades med att gå omkring i bara trosorna och ett tunt linne varje morgon. Janne satt vid frukostbordet och käkade sitt rostade bröd med stånd. Han gick till jobbet med stånd.
Han kom hem med stånd.
Och han gick och lade sig med stånd.
Mette noterade naturligtvis Jannes tillstånd och kände sig uppskattad. Vilken kille! Han är sugen på mig hela dagarna!
Nej, det var han inte. Janne ville knulla hennes dotter. Istället fick han knulla hennes moder. Varje ledig stund så slog Jannes taskstenar mot Mettes feta skinkor. Det blev svettigt för Janne. Han var lättad varje gång det var över. Men så fort Åse dök upp efter skolan så var det färdigt igen. Kuken reste sig genast i givakt och Mette kände sig ännu en gång uppskattad. Dags för ett nytt besök i sängkammaren.
Janne fick skavsår. Han gick bredbent som en cowboy till jobbet varje morgon. Varje dag samma visa. Åse svassade runt under frukosten i bara trosorna. Janne fick stånd och var tvungen att knulla Mette.
Åse kom hem från skolan. Nytt stånd.
- Nämen Janne, du är ju omättlig!
En ny svängom med Mette i sänghalmen.
Till slut stack Janne. Det blev ohållbart. Han lämnade Skåne för gott och sökte sig ett nytt jobb norrut.

Och nu så går vi här, jag och Janne, på en cykelbana strax utanför stan och diskuterar livets mysterium. Vi ger uttryck för filosofiska tankar och delar med oss av våra drömmar och förväntningar. Vi diskuterar politik, religion, konst och musik. Det är inte alltid vi är överens men i en fråga är vi helt inne på samma linje: Familjelivet är inget för oss. Ibland glömmer vi bort vad bra vi har det, ibland blir någon av oss deprimerad. Då tar den ena utav oss med den andra ut på promenad och påminner honom om vad bra vi har det.
Och ja, vi har det bra.
Eller hur Janne?

7 kommentarer:

Kzmonova sa...

Vi har det bäst, polaren! Våra intellektuella funderingar på våra vandringar berikar livet. Tack och lov att man är singel och arbetare och inte gift och bokhållare...
//Janne

Rex sa...

Klart ni har det bra! Det märks ju på er,stabila och fina herrar detta ju,inga problem här inte! Varesig värdsliga eller andliga :-)

Anonym sa...

Skön. Mycket bra läsning. Hahaha


Benkesbus.blogg.se

Anonym sa...

Äntligen har man hittat en bloggare som verkligen kan skriva! Har du aldrig funderat på att skicka dina texter till ett förlag? De skulle göra sig bra i tryckt form. Känns lite som slöseri att du lägger ut dem på en blogg.

Anonym sa...

Jag vet vem du är! Puss på dig GH! Någon gång kanske jag ringer dig! ;)

Anonym sa...

Om man måste ta gemensamma promenader och peppa varandra för att inte hamna i en massa depressioner så vette fan om man haft sån tur.
Toppar man sedan det med att skiva oproportionerligt många inlägg i sin blogg om singelliv i hyresettas förträfflighet gentemot alla andra former av livsval så undrar jag om inte självbedrägeriet ligger och lurar någonstans där i vassen.

/JW

Anonym sa...

DU ROCKAR! har läst dina historier sen dem började dyka upp på expressen.nu (nuvarande exet.nu) och det slutar alltid med att man viker sig av skratt. Bästa effekt får man om man druckit nån bärs innan :D

Keep on rocking!!!