tisdag 11 augusti 2009

Trehundra inlägg!

Jahapp, då har jag skrivit och lagt ut trehundra texter på min blogg! Jag minns när jag hade skrivit tvåhundra. Då hade jag allvarliga planer på att sluta, att lägga ned bloggen. Jag kände att jag inte hade något mer att skriva om. Men jag fortsatte i alla fall. Den texten finner ni här:
http://gammalhardrockare.blogspot.com/2008/11/tvhundra-inlgg.html

Nu är jag uppe i trehundra texter och det känns fortfarande som om jag inte har något att skriva om. Det slog mig att jag alltid har känt så, att jag inte har något att skriva om.
Men jag fortsätter att skriva i alla fall.
Kanske blir det hundra texter till.
Eller kanske tusen.
Eller också skiter jag i alltihop, loggar ut för gott, ger upp och låter allt släppa. Jag kanske går upp till chefens kontor och lägger en kroppsvarm skitkorv på hennes golv. På hemvägen släpper jag nycklarna till min lägenhet i älven och bestämmer mig för att tillbringa resten av min tid här på jorden med att råna banker.
Eller sätter mig i någon sandlåda vid ett dagis och silar sand tills de kommer och drar på mig tvångströjan.
Ibland känns det som om jag är färdig med det mesta. Det skulle vara skönt att bara få släppa taget en gång för alla.
Bara sådär. Det skulle vara lätt. Så känns det nu i alla fall.

Det finns människor som mitt i livet bestämmer sig för att växla över till ett nytt spår. De byter jobb, flyttar till en ny stad eller skiljer sig från sin partner. En del omskolar sig till ett yrke de alltid drömt om. Sådana människor imponeras inte jag utav. De har ambitioner. Det har jag aldrig haft.
Det finns inget yrke som lockar.
Men så finns det de som släpper taget fullständigt. Den gifta tvåbarnspappan som går ut för att köpa cigarretter.
- Vi syns om en stund älskling!
Sedan är han borta.
Tio år senare dödförklaras han och efter tjugo år så är det någon som hittar honom på en bordell i Bangkok. Dödfull och luspank. Det är Roffe, en gammal arbetskamrat som är på semester från lilla frugan som hittar honom. Roffe besöker bordellen i ett enda syfte, att få något han inte har fått från frugan under deras långa äktenskap. Under hela flygresan har Roffe fantiserat om kommande avsugningar och rövknull. Han har stånd redan när han går igenom tullen.
Och visst får Roffe något som frugan aldrig har gett honom – Gonorré och flatlöss. Men om detta är han lyckligt ovetande när han ser ett ansikte i baren som verkar bekant. Det är ju för fan hans gamla jobbarkompis Robban!
Och därmed tar Robbans liv som internationell luffare slut.
Sådana människor fascinerar mig. Människor som släpper taget och ger fan i allting. Som ger upp. Som bestämmer sig för att inte längre vara delaktiga i meningslösheten.
T o m Jesus släppte taget. Han jobbade som snickare. Men så en dag så insåg han det meningslösa i att hyvla plankor och slå i spik. Vid dryga trettio års ålder så släppte han allt, lämnade snickarboden för gott och vandrade ut på vägarna. Han hade sett ljuset. Gud hade talat till honom. Jag vet inte hur budskapet löd men jag kan tänka mig vad Gud sade.
- Ska du verkligen slösa bort ditt liv med att arbeta? Tycker du verkligen det är kul att såga och hamra?
Nej, det tyckte naturligtvis inte Jesus. Så han gjorde som så många andra av oss har gjort under åren. Han gick ut, stirrade upp i skyn och undrade vad i helvete han skulle göra istället. Vad är meningen med alltihop?
Men till skillnad från oss andra så fick han ett svar.
- Skit i alltihop! Stick iväg och tala om för folk vad som verkligen är viktigt här i livet istället!
Och så gjorde han det. Släppte taget. Sket i allt och vandrade iväg.
Jesus var en förebild.
Men så får man inte göra. Man får inte gå sin egen väg. Man måste anpassa sig. Jesus spikade de upp på ett kors. Idag skulle de satt honom på mentalsjukhus. Eller stängt av honom från både a-kassan och sjukförsäkringen.
Fredrik Reinfeldt hade pekat på honom, kallat honom för lat, muttrat något om arbetslinjen och att hungriga vargar jagar bäst. Mona Sahlin hade yrat något om utanförskap och tvingat in honom i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Sedan hade Jesus varit tillbaka i sitt snickeri, men nu kallar de det terapiverkstad och lönen är ett bidrag som knappt ligger på existensminimum.

Jag vet att jag aldrig kommer att våga släppa taget. Jag är alldeles för feg. Men jag har många gånger i mitt liv stått och stirrat upp i skyn och undrat vad det är för meningen med alltihop?
Hittills har jag inte fått något svar.
De flesta av oss vågar aldrig släppa taget. Vi rockade en stund i vår ungdom, sedan kom de och sade att nu jävlar fick det vara slut med dumheterna. Det var dags att växa upp och ta ansvar. Några av oss lyssnade inte, vi smet iväg från flocken och lyckades hålla oss undan i några år. Sedan fick hundarna vittringen på oss. Till slut blev vi också fångade och nu står vi där vi varje morgon, uppsträckta i våra arbetskläder och väntar på att tiden ska gå så att vi får gå hem.
De fick oss också till slut.
För att stå ut så börjar vissa av oss samla på mynt under sin fritid, andra spelar golf och några fyller sin lediga tid med alkohol och droger.
Jag sitter ofta vid min dator. Men jag vet aldrig vad jag ska skriva och jag väntar fortfarande på ett tecken, på ett svar. Vad är meningen med allihopa?
Jag undrar vad jag skulle göra om jag inte hade min dator?
Tja… Jag skulle nog umgås mer med min flickvän. Jag skulle läsa fler böcker och kanske hade jag kostat på mig några fler resor. När jag var ung lyssnade jag mycket på musik och jag hade alltid någon ny roman påbörjad. Jag kunde komma hem från jobbet, sätta på stereon och sedan sitta och drömma mig bort. Det gör jag numer mycket sällan. Det känns som om jag har lyssnat färdigt och en bra roman blir allt svårare att finna.
Och under tiden så sitter jag här vid min dator.
Men jag vet aldrig vad jag ska skriva.
Men jag fortsätter nog ett tag till i alla fall.

22 kommentarer:

Anonym sa...

Ingen är bättre än en ny text från GH!

Anonym sa...

"Men jag fortsätter nog ett tag till i alla fall."

Jag hoppas det!!!

Anonym sa...

ja fortsätt! Lite mer bildbloggande är aldrig fel. En fortsättning på din tid på bibloteket med dyngsven och sagoboksfarbrorn har jag väntat på ett tag.

Anonym sa...

Jag tror att det är för att du är min absoluta motsats som gör att jag fascineras så fullständigt av dig.
I början blev jag otroligt provocerad av dina texter och lovade mig själv flera gånger att aldrig mera läsa en rad av vad du skrivit.
Det gick inte att låta bli.....
Men sedan vände det och nu är du med som standard på en av mina startflikar och det första jag kollar när jag slår på datorn är om det kommit något nytt från GH. Numera provoceras jag inte utan bländas av ditt sätt att uttrycka dig på, helt fantastiskt. Skit i vad du vill.... men sluta aldrig blogga. Din öppenhet om dina svagheter är din absolut största styrka.
/Ödlan Grön

Henrik sa...

Ett grattis är väl på sin plats. Får man förresten något pris om man läst allt?

Anonym sa...

Ja vad gjorde man förut efter jobbet då man inte hade en dator?

Anonym sa...

Mycket rörande och fint skrivet. Jag känner mig berörd och inspirerad av de flesta texterna. Tack för ditt skrivande.

Anonym sa...

här ville jag bara skriva lite uppskattning till GH

milton76 sa...

Jag läser detta och inser att jag är feg. Feg. Jobbig känsla.

Anonym sa...

300 inlägg är bra jobbat. Det gör ingen som innerst inne inte gillar att få bekräftelse så helt utan ambitioner är GH inte. Han har hittat sin grej genom att vara tvärtom mot allt självförhärligande och dagens outfittande mixat med skrivglädje och resultatet är jävligt bra. Hoppas det blir många fler!

Erland sa...

Här har du en artikel och en yrkeskår du borde kunna skriva och ha mycket åsikter om:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5607986.ab

Lycka till med allt!

Anonym sa...

Jag gillar bloggen starkt. STARKT!

Ny här kan jag tillägga.

Anonym sa...

Hej Gehå! Jag har läst dina texeter länge, säkert sådär två-tre år (började med flashback). Det är en mycket lång tid för mig som är runt tjugo. Gillar ditt underperspektiv - killen som inte drog hem snyggaste brudarna, gick ut med bästa betygen, sportvidundret osv... Du är den absoluta anitesen till chick-lit. Som en svensk Bukowski, trots att du inte uppskattar honom.

Dina bästa och mest rörande texter är så satans bra att jag få gåshud och tårar i ögonvrån. Du bör bli publicerad och få rättmätigt erkännande.

Martin sa...

Hoppas också att du kommer fortsätta! Har flera måååånga gånger suttit och frustat av skratt när jag läst dina texter. Man kan verkligen se alla händelseförloppen framför sig. Med tanke på att du verkligen avskyr skola och utbildning så måste du få cred, för du är tamejfan en jävel på skriva ändå! Blir alltid lika glad när jag ser att du har uppdaterat med en ny text, så fortsätt! Skål!

Perk sa...

Ja GH är ju kungen! Sällan jag njutit så mycket av att läsa någons historier. Jag har nog bara hunnit läsa en 50-60 stories hittils. Men jag jobbar ju ..suck. Hinner inte med allt jag skulle vilja.

Förresten jag såg en medlem på flashback nyligen, han kallade sig "ung hårdrockare". Så jag gissar att inspirationen kommer från dig GH : )

Perk

Anonym sa...

Du vet att du är bäst GEHÅ.Fortsätt att skriv.Föredrar dig 100 ggr framför Kepler

Anonym sa...

passlig bild du valt till inlägget G.H, fortsätt skriva. bäst på internet.

Mysan sa...

Fortsätt med ditt bloggande, även om du själv inte tycker du har nått och skriva om så tycker jag alltid om och läsa om dina funderingar o minnen, får både ett gott skratt imellanåt och många tankeställare. Tycker alltid det är lika kul när jag ser att du uppdaterat.

Anonym sa...

Finns knappt något bättre när man kommer hem från jobbet att sätta på stereon, kolla in GHs blogg och flashback.

Stort tack för 300 inlägg.

Lars sa...

Skriv så länge du vill, jag kommer alltid att läsa!

(och rösta på dig i diverse riggade tävlingar)

Stefan Dedalus sa...

Jag har oxo tidigare jfrt GH med Bukowski. En mellanvästsvensk snuskgubbes bloggteckningar.

Läsa fler böcker... Tja, själv fick jag i dag tag i Piratens: Tre Terminer (1943) . Härom veckan en sliten men läsbar 1984 på Signet Giant (1955). Tag tid.

Varför är ordverifieringen just nu pedis? Låter som ett nyord... en neologi från en tourettepatient, eller som ett försök till förolämpning av en Robinson-deltagare?

Faktiskt hilariöst roligt när nästa Robinson-idioti spelas in mitt i ”The Hurricane Highway”, Karibien, - i upptakten av oväderssäsongen till råga på allt. Och det går skräckfyllt käpprätt för produktionsposörer och videovoyeurer. Pengarna rullar. Genialt…

Många tappar musiken när de blir äldre. Trist, men sant. Själv lever jag nu upp med Smokey Robinson & The Miracles superba och oslagbara version av ”Hey Jude” (Four In Blue, Motown Tamla 297, 1969), myser med Dizzy Reece från ’56, soulrockar med wicked Pickett’s Super Wilson Pickett Original Session, och självömkar med en Rod McKuen och en oklanderligt dressad Frank Sinatra (The Nearness of You) från hans kurvatur bort från stjärnhimlens apex under sent sextital (Finns en kanonplatta som jag tror lyder Sinatra - A Man Alone: The Words and Music of McKuen).

Likt alla riktiga män allt på vinyl. Till allt detta med ljuvt skotskt. Fånigt? Visst. Ensamt? I fred. Pathetic? Damn sure.

/S

Remembrance is always kind of annoying.

Anonym sa...

Gött å höra GH, då är vi 2. Har själv sadlat om. Tröttnade en dag gick in till chefen och talade om vad han kunde göra med det själsdödande jobbet. Tror inte han riktigt fattade för han satt och stirrade som en fågelholk när jag vred sönder mobilen och stoppade in firmakortet i diskettstationen tillsammans med den trasiga mobilen.

Iallafall, numera gör jag vad jag själv vill (och nej jag är inte arbetslös).


Mvh

Plutten