tisdag 22 september 2009

Analys av mina läsare.

Som trogna läsare märkte för några dagar sedan så lade jag ut en länk till en bloggtävling som tidningen Vecko Revyn har dragit igång. Jag uppmanade Er att rösta på mig.
Naturligtvis så har jag inte någon chans att vinna. Det fungerar inte så. Jag gjorde det mer som en rolig grej.
Skulle jag få tillräckligt många röster för att gå till final så skulle de helt enkelt stryka mig från tävlingen. Fula, medelålders män som driver bloggar som inte handlar om mode, smink eller korkade kändisar får helt enkelt ingen uppmärksamhet. Och när jag tänker efter så är det inte så konstigt. Allt handlar om pengar. Om en blogg får tillräckligt många besökare så betyder det reklamintäkter och de flesta som hoppar omkring bland bloggarna är unga tjejer. Och vad gillar unga tjejer – flintskalliga glasögonormar i fyrtioårsåldern?
Nej, skulle inte tro det!
Unga tjejer har förebilder och idoler. Få unga tjejer skulle kunna tänka sig att ha mig som förebild och idol. Unga tjejer älskar glitter och glamour. De fascineras av kändisskap. De känner någon slags hatkärlek till de Unga Vackra Människorna eftersom de drömmer om att själva vara en del av den världen.
Därför gillar de att besöka fåniga bloggar som handlar om smink, rosa löskukar och olika bantningsdieter.
Mycket få unga tonårstjejer vill vara en del av min värld.

Det finns en annan stor grupp av bloggare, mammorna i tjugo-trettioårsåldern. De hatar mig allihop. Det är inte utan att jag med lite stolthet i rösten kan säga att jag är en av de mest hatade personerna på pellejönssiten Familjeliv.
Det tycker jag är roligt.
Mammor läser helst bloggar som handlar om andra mammor. Mammor driver även egna mammabloggar. Att bli mamma är deras sätt att visa att de minsann är med i matchen de också. Kan man inte skaffa sig ett jobb, leva ett äventyrligt liv, göra karriär och bli rik så kan man alltid lägga upp sig för någon man och bli mamma, starta en blogg och visa upp hela familjen och hemmet för resten av världen ute på nätet. De tävlar med varandra om vem som kan visa upp den gulligaste ungen, snyggaste mannen och det vackraste hemmet.
Under en period så roade jag mig med att lägga in kommentarer på sådana bloggar. ”Trevligt! Kommer jag förbi någon gång så kanske jag visar kuken för ungen, tänder eld på kåken och bjuder in din man på fyllefest i min lilla etta som tröst.”
Sådant ökade inte på min popularitet hos dessa kvinnor. Dessa bloggar kännetecknas av en snusförnuftighet och en brist på humor som jag har mycket svårt för. De tar sig själva på stort allvar. På mycket stort allvar.
Ibland lägger de in bilder på sina män. ”Det här är min goding Håkan. Han har verkligen proportionerna på det rätta stället, om ni förstår vad jag menar? Fniss! Fniss!”
Foto på en alldaglig man med stora öron som verkar tyngd av skulder och en kärring som blir dyrare i drift allteftersom åren går. Det ser ut som om han inte har hämtat sig riktigt ännu efter den där natten när han tryckte på henne bakom containern under en pågående firmafest. Vad hände egentligen? Hur kunde något som började så trevligt sluta med villalån, hundjävel och en korkad dotter som till råga på allt elände hade ärvt hans stora öron?
”Ja, jag ser att proportionerna har satt sig på Håkans öron.”
Skrev jag som kommentar.
Det råder krigstillstånd mellan mig och mammabloggarna. De kommer aldrig att medverka till att nominera min blogg till någonting.

Vilka är det då som följer min blogg? Och varför?
Ja, jag är inte helt säker men jag skulle tro att huvuddelen är unga killar. Det tycker jag är kul! Jag tror också att det är en del medelålders män som följer min blogg. Det verkar logiskt. Detta är en målgrupp som inte anses som intressant bland vare sig tidningsfolk eller annonsörer. Den är helt enkelt inte tillräckligt stor och lättpåverkad. En mamma kan man alltid få att köpa någon fånig uppsättning av nya bebiskläder och en ung tonårsflicka kan springa benen av sig efter samma läppglans eller trosskydd – när flytningarna blir extra rikliga och illaluktande – som Blondin-Bella eller något annat blonderat litet nöt använder sig utav.
Pevaryl hjälpte mig! Nu kan jag gå på gala igen utan att folk håller på att smälla av!
Det som förvånar mig är att jag får positiva mail från unga kvinnor. I början så trodde jag att de drev med mig, men så är tydligen inte fallet. Jag är naturligtvis mycket smickrad. Men lite underligt, det tycker jag att det är. Men tydligen så är det inte alla unga kvinnor som lockas av smink, silikonpattar och larviga outfits och framför allt: Det finns de som har fattat att mina texter alltid ska tas med en nypa salt. Man behöver inte ta allting så jävla allvarligt.

Men varför läser folk min blogg? Vad är det som lockar någon att lägga ned tid på att läsa något som en medelålders och desillusionerad man sitter och skriver innan eller före han går till sitt alldeles vanliga och ack så oromantiska jobb?
Jag skriver knappast om sådant som intresserar de flesta människor.
Inte om politik.
Aldrig om sport och familjeliv, hemmafixeri och mode är bannlyst på min blogg. Detta är sådant som alla andra skriver om. Låt dem fortsätta med det.
När jag startade bloggen så funderade jag aldrig på vad folk ville läsa om, jag tänkte istället: Vad ville jag läsa om som ung?
När jag var tonåring och även när jag var i tjugoårsåldern så hade jag en hel del vänner, men jag kände mig ändå ensam. Kompis efter kompis skaffade sig en utbildning och gick sedan vidare inom yrkeslivet. De blev svetsare, snickare och kontorsfjantar. Jag ville inte bli någonting. Så jag tog de jobb som erbjöds. Jag avskydde varje minut på mina tidigare jobb. Det kvittade hur många gånger jag bytte arbetsplats och inom vad eller var jag jobbade, jag höll på att bli galen av leda.
Jag trodde att det var något fel på mig. Jag tänkte ofta att va fan, varför kan inte jag tycka att det är kul att jobba? Varför finns det inget yrke som lockar mig? Hur kommer det sig att polarn tycker att det är kul att svetsa ihop plåtbitar och inte jag? Varför känner Roffe glädje över att få tillbringa en stor del av livet med att laga till käk åt andra människor?
Försökte jag att prata med någon om detta så blev jag idiotförklarad.
- Öh, vadå? Det är klart att man ska jobba!
Javisst, jag har aldrig hävdat att man inte ska jobba, snarare tvärtom. Men varför måste man tycka att det är kul? Och hur kommer det sig att så många säger att de mår bra av att gå till sitt arbete?
Det säger inte jag.
Mina tidigare jobb fick mig att börja dricka och grundlade därmed ett livslångt beroende av psykofarmaka.
Jag tror, att om jag hade hittat någon som skrev som jag när jag var ung så hade jag blivit mycket glad. Jag hade inte längre känt mig ensam och onormal. Jag hade känt gemenskap med någon och det hade inte spelat någon roll om det var en snubbe som jag inte kände eller ens visste vem det var.
Det hade blivit lättare att gå till jobbet.
Och det är precis vad många unga killar (och även några tjejer) har skrivit i sina mail till mig! Finare betyg än så kan jag inte få. De är inte längre ensamma och inte jag heller.

Men jag tror inte att det är därför som alla läser mig.
Jag skriver gärna om mina egna tillkortakommanden, om misslyckanden och felval i livet. Ibland är jag vulgär och osmaklig och ibland hemfaller jag åt sockrig sentimentalitet och snurriga funderingar kring livet och vardagen som i mitt fall är rätt så, ja vardaglig. Det händer inte så mycket i mitt liv numer.
Jag försöker att vara ärlig och skriver så som jag tror att kanske många tycker och tänker innerst inne men få vågar att erkänna.
När någon nykter alkoholist skriver om sin kamp mot sitt begär på sin blogg så skriver jag att det faktiskt kan vara rätt så kul att hälla sig en flaska vodka tidigt en morgon i soluppgången.
När någon ger uttryck för en önskan om att få studera till ingenjör eller läkare i mogen ålder så skriver jag att jag drömmer om att få leva som en ekonomiskt oberoende dagdrivare och när någon fåntratt till familjefader skriver om hur mycket han älskar sin fru så skriver jag om hur gärna jag skulle vilja trycka på den vackra negressen nere på ICA så det sjunger om det.
Jag visar upp mina sämsta sidor och det tror jag lockar en del människor.
Folk gillar att läsa om en ful, medelålders snubbe som har missat så många tåg i livet så till slut så slängde han tidtabellen. Han gav upp och började istället att bara flyta med tillsammans med resten av alla städare, fabriksarbetare och kassabiträden.
Jag vill att min blogg ska vara bloggvärldens svar på ensamma kvällar vid TV:n tillsammans med Billys Pan-pizza. Den ska vara för oss som drömde om rikedom och vackra kvinnor men som istället fick skitjobb och gonorré av tjejen med timvikariatet borta vid äldreboendet.
Jag tror att en del känner igen sig och andra är glada över att de fick helt andra liv.
Därför tror jag att man läser mig – antingen så känner man gemenskap eller också känner man att jag och min blogg är som en otäck svampinfektion som man bara måste klia på lite då och då. Som man kan sitta och hata en stund. För ibland kan det vara skönt att hata.
Jag tror i alla fall att det är så.
Eller också har jag helt åt helvete fel igen.

Och fortsätt gärna att rösta på mig:

32 kommentarer:

Anonym sa...

Hej.
Manlig 44-årig kontorsfjant här. Har hög akademisk examen och lever hyfsat normalt med fru, många barn, bilar, MC, sommarstuga och villa.

Jag läser inte dina alster för att jag hatar mitt svenssonliv och längtar efter din tillvaro, eller ens för att jag tycker som dig i speciellt många frågor. Jag tror t.o.m att jag tycker uppriktigt illa om många av dina åsikter, men misstänker att du inte egentligen har dessa åsikter utan vrider ut och in på dig för att spetsa texterna och få mer effekt ur ditt skrivande.

Nej största anledningen till att jag läser dina verk är att du fångar mitt intresse. Oavsett vad du skriver om så mejslar du ut en klar och tydlig bild, och du ägnar dig aldrig åt kall-skrivande utan driver historien framåt i varje mening. Lite som Stephen King eller Tarantino då det gäller film.

Men rösta på dig? Nja så långt vill jag inte gå :-)

Peter

Gammal Hårdrockare sa...

"Jag läser inte dina alster för att jag hatar mitt svenssonliv och längtar efter din tillvaro"

Exakt! Jag tror att en hel del människor läser mig för att de just aldrig någonsin skulle vilja leva mitt liv. Man läser mig och kan tänka: Fy fan, jag har det ändå rätt så bra!
Men i alla fall, tack för berömmet!

P.S.
Jag tycker i alla fall att jag har det bäst av alla!

Marléne sa...

Jag är tom en ung mamma, vissa av de saker du skriver in stämmer, största delen inte. Men oavsett vad du skriver så sitter jag där och asgarvar åt klockrena kommentarer och rent ut sagt absurda scenarion. Rex och Roland och dylikta berättelser är sådana jag skickar vidare till utvalda människor för att förgylla deras dagar. Berättelser om Mange och Lenita är sådana jag känner igen på många av mina grannar och en hel del andra.
Du lyser upp vardagen med intressanta och fångande texter. Att jag inte håller med dig i allt är inte relevant, vem fan vill leva i en värld där alla tycker likadant?
På familjeliv finns fö en tråd där de länkar till ditt inlägg om ensamstående mammor i stor upprördhet. Sju av tio inlägg avgudar dig, resten hatar dig. Konstigt nog heter inte en enda av dem Lenita, fast de kanske de borde? ;)

Gutegirl sa...

32-årig multimamma med snart fem ungar har du som läsare också.
Jag tror att du redan vet varför jag läser.

Olof sa...

Jag känner bara två tjejer i tjugoårsåldern och båda är döttrar till mina kompisar. Den ena tipsade mig om din blogg och den andra gillar dina texter skitmycket.
Som sagt, det finns unga tjejer som vill läsa om annat en smink och party runt Stureplan. Det ger lite hopp om mänskligheten.

Anonym sa...

19-årig kvinnlig dagdrivare här.
Som du skrev känner jag mig inte längre ensam, jag vet nu att det finns andra där ute som inte heller gillar att arbeta. Sen har du en jävla skön stil på ditt skrivande också. :)

Linus Bjarnelo sa...

Fan! Riktigt bra inlägg. Klockren analys av bloggmammorna!

Anna sa...

Ja du, vart hittar dom dig ^^. Jag hittade dig via Familjeliv för många år sedan, senare tappade jag bort dig men på något vis dök du upp på google och jag mindes dig lika bra som jag mindes att jag var livrädd för jultomten när jag var liten unge.
Du har helt enkelt en blogg som folk dras till, de vågar inte erkänna att de fascineras av dig. Att du vågar skriva sådana där träffande texter, ja så måste det också vara, som de gärna skulle vilja skriva om de också. Inte ÄR det så roligt att skriva om att man ska diska och handla och lägga upp en bild på sin smörgås, faktiskt. De gör det och jag gör det ibland bara för att alla (utom du) gör det.

Anonym sa...

Hej,
Ung man som pluggar till kontorsfjant här. Jag följer din blogg för att jag tycker dina texter är hysteriskt roliga.

Vi delar några åsikter och tycker olika i andra men det spelar egentligen ingen roll. Framförallt tycker jag det är kul att det finns någon motpol till alla så extremt korrekta bloggar. Man behöver inte pressa sig in i någon mall bara för att någon annan tycker det och jag tror någon behöver säga det.

Så tack GH för att du ger lite perspektiv på saker och ting!

papperskatt sa...

Varför jag läser? För att du är smart! Enligt mig ser du hur samhället ser ut och väljer att stå emot den där gråa massan. Dessutom skriver du otroligt roliga berättelser ibland, och några av dem påminner mig om hur det var när jag var ung (nu låter jag jättegammal, men det är jag inte).

Fortsätt driva med BlondinBella, mammabloggare och vad du nu känner för!

Martin sa...

Som andra har skrivit så läser även jag din blogg på daglig basis eftersom jag kan sitta och gapskratta åt alla absurda situationer du beskriver; "kryddade" eller ej. Sen håller jag med dig om rätt mycket också. Den här "ensamma mamman"-grejen har gått överstyr. Du sätter verkligen ord på saker som många tänker, men ingen vågar säga t e x att kvinnor som redan har barn är andrahandsval för måååånga män.

ocdmannen sa...

Bäste GH,

Jag läser dina utmärkta livsbetraktelser med stor behållning. I nio fall av tio är vi dessutom helt överens, vilket naturligtvis inte gör saken sämre.

Enligt min åsikt saknar din blogg motstycke. Det finns ingen - och då menar jag ingen - i den svenska "bloggosfären" som ens är i närheten av din språkliga förmåga och din genuint personliga stil som förgyller så många människors vardag. Med risk för att smöra i överkant: Du är helt enkelt genial, min gode GH!

Givetvis har du redan fått min röst - fattas bara annat.


Din tillgivne

ocdmannen

Anonym sa...

Tant på 55 år som läser dina bloggar med stor förtjusning. Råkade hitta din blogg när jag googlade på bastu. Började läsa din bastublogg och den var så jäkla träffsäker så sen var jag fast.
Du skriver mycket bra. Du skriver med humor om saker som egentligen borde kännas tragiska. Du skriver så att man inte kan sluta att läsa. Det känns bra att läsa dina bloggar eftersom de genomsyras av en härlig syn på det mesta. Önskar jag hade den förmågan.
Familjeliv, hihi, ja, den sidan kan du nog skriva en månad om.
Självklart fick du min bloggröst men när man tittar på bilderna av de nominerade fanns ingen som liknade dej där. Konstigt.

Angelica sa...

Jag läser. :) Mycket roligare än fjortisbloggarna. Har även röstat på dig.

//20-årig tjej.

Anonym sa...

Jag är tjej, 21 år. Du är en inspirationskälla och tröst för oss unga som stakar ut våra liv just nu, och som inte vill skaffa barn, göra karriär och allt det där andra som "alla" gör, och man själv förväntas göra. Om du kan säga att du är nöjd med ditt liv som du lever på just DITT sätt, är det lättare för oss andra att göra samma sak :)

Anonym sa...

17 år och livet rasar i ett sjuhelvetes tempo. Skolan suger hårt och tjejen är inte intresserad längre. Jag vill inte läsa 3 års överflödig matematik och sedan kasta iväg 5 år på Chalmers. Absolut inte. Ändå gör jag det.

-----------------------

Jag läser din blogg för att du kan skriva med stor bokstav, stycken och punkt tillskillnad från de lobotimerade white-trash-mammorna.

Jag läser din blogg för att jag känner igen mig själv i dig.

Jag läser din blogg för att slippa tänka på läxor, skola och tjejen.

Jag läser din blogg för att du skriver intressanta och välgjorda inlägg.

----------------------------

Går det allt för utåt tänker jag avsluta mitt liv på ett spektakulärt sätt.

Jocke sa...

Tja.
En kontorsfjant här som tjänar hyfsad lön för att sedan betala min enkla etta.

Jag är 35 år utan sambo och jag är helt fri från skitungar...Jag har dock en liten katt som jag går ut med lite då och då.

Du är den enda bloggen som jag läser flitigt...så kommer det att vara tills jag eller du dör...

Carola sa...

Hahaha, jag är en kvinna på 31 som har två småbarn och som bloggar om vårt tråkiga vardagsliv... och vet du, jag gillar verkligen din blogg!!! Den är så avslappnande och skön att läsa, en blogg där man ser att det finns andra som inte har perfekta snutegulliga liv!!!

Anonym sa...

T-a här. Är nästan lika gammal som du, stockholmare med ursprung i landsorten, men lever på ett sätt som liknar ditt. Har aldrig varit gift eller förlovad trots flera långa förhållanden med män. Jag tror kärleken håller sig bäst när man har varsin kuppe att dra sig tillbaka i när det krisar.

Jag blev naturligtvis officiellt förklarad galen, särskilt av mina väninnor i småstaden. Nu, 20 år senare, har de tonat ner sig och har något rent avundsjukt i blicken när vi pratar om våra olika liv.

Johannes Almborg sa...

Som anonym 22 September 12:40 skrev, så gillar jag din blogg för att den är en sorts motpol till alla andra bloggar.

Dessutom är jag ett fan av de tider jag är för ung för att själv ha upplevt. Så när du går igång med dina nostalgitrippar, så är jag trollbunden.

Sen skriver du också fruktansvärt bra...

Gammal Hårdrockare sa...

Oj! Tack ska ni ha allihopa! Nu blev jag verkligen smickrad! Och att det fanns några som gillade mina nostalgitrippar, det kunde jag aldrig tro! Kanske dags att skriva en ny?

Ni får gärna maila mig också!
rockare2@spray.se
Mail kan jag aldrig få för mycket utav! Jag svarar på alla!

Carola sa...

Svar på din kommentar i min blogg: Haha, näe, men jag kan nog till viss del förstå hur du menar. Visst, jag vet att min blogg är ointressant för den stora massan, men våra släktingar som bor ca 75 mil härifrån uppskattar att få veta lite om vår vardag med småhönorna!
Men sen finns det ju de som tror att just deras lilla radhusliv är universums mittpunkt, sånt brukar mest bara vara kul att garva åt!
Ett bloggtips annars är http://ladydahmer.blogg.se, hon skriver rätt kul, iaf ibland. Brukar kunna bli lite ilskna diskussioner där ibland... *s*
Ha det gött och fortsätt som du gör, du skriver om intressanta saker, du har ett bra och lättläst skriftspråk och verkar vara en kul person!

Roland sa...

Manlig 52-åring gör entré.

Mitt liv innehåller mer floppar än vad det innehåller framgång. Just nu jobbar jag som byggarbetare och det yrket sammanfattar väl hela mitt liv.

Jag skiljde mig 1988 (Min fru vänsterprasslade vilket var droppen för mig.) och efter en lång skilsmässa så lämna frun mig med båda barnen vid hennes sida.

Anledningen till att jag besöker din blogg varannan dag är pga all skit som existerar på internätet.
Aftonblaskan, Youtåb och Groggle är inget som lockar mig.

Tack!

johan sa...

Man, 36 år, utbildad informatör/journalist/webbredaktör med tvåa mitt i stan i en mellansvensk mellanstor stad och helt utan husdjur som njuter att läsa en del av dina inlägg och suktar efter flera med nostalgisk touch.

Kalleballe sa...

24-årig ingenjör här. Jag läser din blogg för att den kort och gott är underhållande. Du pekar ut saker i samhället som man vet att de flesta stör sig på, men få vågar höja rösten om. Därtill lyckas du ironisera texterna på ett sådant sätt att det sannerligen behagar. Roliga kåserier om ditt tidigare liv också. Keep up the good work.

roberth sa...

Du får mig att skratta det räcker gott!

Anonym sa...

14 år gammal som hatar skolan, vilket har skapat för mycket frånvaro. Har en pappa som är kontorsfjant och en mamma som lärare, som jag inte kan relatera med alls(som vilken tonåring som helst, eller?). Har vänner men skulle troligtvis tappa dom om jag berättade vad jag verkligen tycker om saker och ting. Älskar att klottra, rita och skapa saker rent allmänt.

Läser dina texter för att du skriver väldigt bra och har sköna åsikter, samtidigt som jag känner igen mig i dina tankar som du har skrivit om när du var i min ålder.

Måste tacka för att du skriver dina texter, får mig att känna mig mindre ensam i mitt tänkande, tack för det!

Anonym sa...

Hej, jag är 20 år, jag studerar, och jobbar. Jag studerar bara för att jag känner en press från familjen, jag gillar som du att bli tok full, då menar jag inte fnissigt full, utan jag riktigt full. Jag känner igen mig i dig, jag känner igen din tröstlöshet och liknade, att läsa din blogg gör det lättare att förstå mig själv.
Mvh
Liam Gallagher

Anonym sa...

Manlig 17 åring, andra året på gymnasiet. Dina texter om jobb är helt klockrena, jag förstår inte dom som ägnar den bästa tiden i livet till att plugga för at få sitta där på sina kontor med studieskulder för att senare dra på sig lite fler genom att sätta på någon och få ett lass ungar runt halsen och ännu fler skulder. Vill inte jobba, vill inte gå gymnasiet men jag vill ha pengar så jag har inte mycket till val tyävvr. Hoppas jag vinner en större summa pengar så jag kan sitta på balkongen med en cigarr i munnen och skratta åt kontorsfjantarna när dom med cykelhjälm på huvudet beger sig till jobbet för att slicka röv. Må väl!

Anonym sa...

42 år, chef på ett globalt företag som inte vill nått annat än att vinna en massa pengar så jag kan sitta hemma och dricka öl och titta på tv.
G-H har jag inte mycket till övers för, anser honom vara lätt sjuk i huvudet och sakna empati.
Men skriva kan han och skriva så jag skrattar kan han också.

Så G-H, bra jobbat med din blogg, fortsätt gärna länge till!!

Bossk sa...

...och jag är väl en av dina vanliga manliga läsare i 25-30 års åldern då. Jag har läst din blogg och skrattat högt åt vissa delar av den, mycket underhållande!
Jag skulle tro att dina läsare dras till dina antiromantiska historier som du kryddar med en stor portion humor. Precis som min favoritförfattare Nikanor Teratologen. Lyckligtvis är dina texter betydligt mer lättlästa.

Katarina sa...

Jag är ingen jävla kille. Har inte börjat följa skiten än, men då det finns mycket tid att slå ihjäl kommer det väl snart..