fredag 25 september 2009

Historien om Conny - Del 1.

Det finns människor som är mycket svåra att tycka om. Conny var en av dem. Jag lärde känna honom under en kort tid och ja, han var som han var. Det var en svår jävel. Men jag var en av de få som faktiskt upptäckte några goda sidor hos honom.
Oavsett vilka människor vi formas till under livets gång, oavsett vilka spelkort vi får vid vår födsel så kan vi alla känna smärta. Vi kan alla känna sorg och lycka.
Vi kan alla få ont i magen.

Conny var galen, alla visste om det och vad sorgligare var; även Conny kände till vad man ansåg om honom. Conny var en människa som redan i sin barndom hade fått vägen utstakad av sin omgivning.
- En väg som skulle leda direkt till tingshuset!
som min gamla lärarinna sade.
Conny var den sortens barn som varje förälder tackar Gud för att de aldrig fick.
Conny var fullständigt obildbar, hade inte respekt för någon och gick inte att ha i möblerade klassrum. Lägg därtill att han tidigt fick rykte om sig att stjäla. Det sades att han även stal från folk han kände. Man sade att han var en kompistjuv.
Därmed miste han den respekt som ungdomar som är galna och obstinata trots allt kan få under en kort tid i livet.
Han hette Conny men kallades för Hummern. Vid två års ålder hade han blivit av med alla fingrarna på ena handen, han hade bara tummen kvar. Därav öknamnet. Handen fungerade mer eller mindre som en tång eller gripklo. Där de fyra fingrarna hade suttit var det bara en stenhård benklump kvar och fick han in en smäll med den näven så var det bara att säga adjö till tänderna och tacka för den tid som varit.
Conny slogs ofta. Med vem som helst oavsett hur stora de var. Det räckte med att någon kallade honom för Hummern så small det.
Conny var två år äldre än mig och under en kort period så gick vi i samma OBS-klass men inte ens där klarade man av honom. När han inte var intagen på någon ungdomsvårdsskola någonstans så fick han mest gå och drälla i skolkorridorerna.

Conny var fosterbarn. Förargligt nog så försvann det hela tiden plånböcker, klockor och lite annat smått och gott så fort Conny välkomnades i en ny gemenskap. Därför fick han ofta byta familj.
Ryktet sade att Connys riktiga föräldrar var några pundare i Borås som en dag fick den briljanta idén att stoppa Connys hand i vedkapen för att få ut försäkringspengar. Om det var sant vet jag inte och ingen frågade honom. Det var knappt någon som pratade med honom över huvudtaget. Inte ens hårdingarna ute i rökrutan ville ha med honom att göra. Conny var helt enkelt lite för mycket även för dem. Det fanns liksom gränser.
För Conny fanns inga gränser.
Jag kan inte minnas att Conny hade några riktiga vänner under högstadietiden.
Vid fjorton års ålder så var Conny en fullständig analfabet och skulle så förbli livet ut. Något som inte bekymrade honom det minsta. Vad Conny anbelangade så var det lika onödigt att kunna skriva sitt namn som grundstegen i klassisk vals var för ett strävhårigt marsvin.
Däremot så bekymrade det honom att han inte kunde få upp sin gula Puch Dakota i mer än sextio knyck, trots att han hade planat toppen, filat dreven och knullat upp förgasaren så mycket han vågade utan att få tjuvdrag. Men ändå, som flyktmoppe skulle den aldrig fungera.
Det var så han kallade sin moped, flyktmoppen. Han tyckte det lät coolt och va fan, det vet ju alla att förr eller senare så måste man stampa gasen i botten och komma iväg snabbt.
Så Conny mekade vidare med sin flyktmoppe borta vid tekniksalarna.
Det var vid tekniksalarna han tillbringade största delen av tiden, dvs när han inte drällde omkring med händerna i fickorna och ciggen i mungipan och hoppades på att det skulle komma någon lärare och huta åt honom.
- så att det kan bli lite finsk tango!
som han brukade säga ,vilket betydde vilt handgemäng. Tekniklärarna var de enda som kunde bjuda upp till rejält motstånd när Conny blev sugen på lite finsk tango vilket betydde att där höll sig Conny någorlunda lugn och stabil.
Conny kunde inte tyda vare sig ABC-bok eller motormanualer men var en stor begåvning när det gällde tekniska prylar och motorer. Vid fjorton års ålder så var han lika duktig som vilken yrkesman som helst inom motorbranschen men han fick aldrig något körkort. Det hindrade honom dock aldrig från att sitta av tid för grov rattfylla varje vinter efter sin artonårsdag.

Lagom till sin femtonårsdag så bestämde sig Conny för att testa sin nya trimsats på flyktmoppen inne i skolans centralhall. Han spann loss utanför språksalarna, drog iväg längs raderna med skåp, vände borta vid expeditionen och tog ett nytt varv. Runt, runt. Det osade avgaser, blåröken fick blandlarmen att tjuta och en massa lärare kom springande och undrade vad det var frågan om.
En vaktmästare lyckades till slut slita ned Conny från mopeden vilket resulterade i en finsk tango som vaktis till en början hade problem med att finna de rätta dansstegen till. Faktum är att gympaläraren till slut fick rycka in och bryta uppvisningen.
Efter det så blev Conny avstängd från skolan resten av tiden som han hade kvar. Conny gick aldrig mer omkring i skolkorridorerna med uppfälld krage och en cigg i mungipan på jakt efter någon som han kunde bjuda upp till tango.
Kommunen köpte en husvagn som de ställde upp åt honom vid en småbåtshamn, beviljade något slags bidrag och hoppades att han med tiden skulle sanera bort sig själv med alkohol och droger.
Mycket kan sägas om denna Conny, men en sak var till hans fördel: Han var inte intresserad av narkotika. Naturligtvis fanns det inget moraliskt skäl till att han skickade pipan vidare. Nej, han mådde helt enkelt inte bra av det. Det var inget kul. Men alkohol, det var kul minsann! Så kul så att han ett par år senare rånade en skötsam familjefader på all sprit som han hade köpt ut till sin fyrtioårsdag.
Mannen kom ut från Systembolaget med två välfyllda spritpåsar. Han var glad, solen sken och han hade en trevlig afton tillsammans med släkt och vänner framför sig. Conny gick fram till honom, sade hejsan på dejsan och nitade honom allt vad han orkade mitt i plytet, slet påsarna ur händerna på honom och sprang därifrån så snabbt han kunde.
Conny hade ett speciellt utseende. Han var rätt så kort och hade redan börjat grundlägga en fetma som senare delvis skulle vara orsaken till hans för tidiga död. Det var inte svårt för polisen att lista ut vem det var som med korta ben hade pinnat iväg därifrån med två bolagspåsar i händerna.
De tog honom redan några timmar senare. Då satt han i en skogsbacke och drack tillsammans med en gammal fyllegubbe som var känd för att lika ofta vakna upp på torget som i sin säng borta vid gruppboendet.
Efter det så försvann Conny från stan och en vandring mellan halvöppna anstalter och mentalsjukhus som inte avbröts förrän tjugo år senare tog sin början.

Två år senare satt jag, ett gäng kompisar och några halvt om halvt bekanta utanför ett tält på en camping i Smögen. Det var midsommarafton. Spriten flödade och rockmusiken dånade från en bergsprängare som stod intill oss. Det var under förmiddagen och en av tjejerna i tältet intill oss kom farande och skrek och viftade med armarna. Hon hade blivit av med sin plånbok under natten. Hon beskyllde oss för stöld och att hon minsann skulle hämta polisen om hon inte fick tillbaka alla pengarna. Hon var helt hysterisk. Alla hennes hyrespengar hade legat i plånboken. Vi blev naturligtvis förbannade över att ha blivit oskyldigt anklagade, men vi var inte dummare än att vi fattade att vi låg illa till. Gick hon till snuten så skulle de naturligtvis inte tro oss. Vi skulle få tillbringa hela jävla helgen inne vid Kungshamns polisstation.
Just då ser vi en bekant person komma gående på grusgången. En person som vi inte hade sett på länge. Det var Conny, även kallad ”Hummern”.
Han kom visslande för sig själv med händerna i fickorna. Han var rena schablonbilden av en skyldig person som känner sig säker på sig själv och tror att han faktiskt har kommit undan. Åh, vilken härlig dag tra la la! Vissel! Vissel!
Där hade vi den skyldige. Nu var problemet med den försvunna plånboken löst. Tre stycken killar av den mer handgripliga sorten ur sällskapet reste sig upp, gick fram till Conny, tog ett fast grepp om hans armar och släpade bort honom till skogen. Sedan började festen.
Man kunde säga vad man ville om Conny men han var lika bra på att ta stryk som att ge stryk. De slog, sparkade och bankade på honom i minst en kvart innan han erkände och talade om vart han hade gömt plånboken. Den låg under en sten i närheten, alla pengarna var kvar. Som avslutning på kalaset så stampade en av dem på Connys friska hand.
Det var mycket obehagligt.
Jag försvarar inte på något vis Connys beteende, men jag har aldrig varit en våldsam person. Jag har aldrig trott på det där skitsnacket om att stryk hjälper mot allt, från kriminalitet till ren enfald. Jag har aldrig hört någon framgångsrik person säga att det var stora portioner med stryk som tog dem till rikedom och lycka.
Jag gick fram till Conny och tänkte fråga honom om han behövde hjälp men han skrek att jag skulle dra åt helvete.
- Ni kan dra åt helvete allihopa!
Conny lärde sig aldrig. Man såg aldrig till honom men ibland så gick ryktet om att någon hade bestämt sig för att forma om hans huvud med en skiftnyckel nere i Göteborg eller att han hade fått en kniv i magen under en festlig natt tillsammans med alkohol, valium och några trevliga mentalpatienter som var på rymmen från Lillhagen.
Det fanns de som tog emot sådana nyheter med jubel.
Ingen gillade Conny.
I Vänersborg så blåste han några zigenare vilket resulterade i en hemmagjord bensinbomb genom fönstret till Connys tillfälliga hyresrum. Det var rena turen att han just då var ute och ägnade sig åt sin favorithobby: Fyllekörning med stulen bil.

Fortsättning följer...

10 kommentarer:

Peter sa...

Fanns Puch Dakota i annan färg en blå !!

Jag minns också en del conny, ronny och benny, men än vanligare där jag växte upp var Jari, Kari, Ari, Jukka-Pekka, Timo, och Jorma Föräldrarna vad hårt arbetande alkoholister och knivslagsmålen var legio.

Rex sa...

Glöm inte bort at berätta om svindeln med högtalarna! :-)

Anonym sa...

Minns också den där typerna. Tror varje skola och årskull har någon variant av Conny..

Anonym sa...

jag satt och glodde runt på Fb när jag kom på att jag inte kollat din blogg under veckan. Perfekt läsning en fredagskväll med några öl!
Killen som jag relaterar till när jag läser ditt senaste inlägg heter Eddy och ingick i mitt kompisgäng på högstadiet och hade en försvunnen alkoholist till far och ett kramsnusande WT till mor.
Han fick avsked från våran skola då han hade hällt superlim i en tjejs hår och sedan slagits med en lärare när denne ingrep. Han blev förflyttad till något hem i Sthlm och har stannat där sen dess. Men han åker ner till min hemstad varje sommar på semestern och alla kompisar här nere ställer till med fyllefest. Vi får varje gång innan fyllan be han att ta det lugnt men han säger bara; "Jag inte samma människa som jag var när jag var yngre".
Dock så slutade det i somras med att han greps för skadegörelse och misshandel efter en fest. Men alla vi kompisar ser alltid fram emot att han kommer, han är ju trots allt en gammal kompis som alltid ställde och ställer upp.

jag har röstat på dig i tävlingen förresten!

Anonym sa...

Vi hade ochså dom dom här Ynamns-människorna i skolan,
fast dom hette inte *****y då, det kom senare.

Men dom som skulle börja droga,
dö i förtid osv. gick TP (TekniskPraktisk)
Där dom trimmade mopeder, tillverkade knogjärn och ägnade sig åt andra kreativa aktiviteteter!

Puch Dakota fanns väl röd ochså?

hunkgolden sa...

hmm, är i din ålder fanns i omgivningarna i sent 80tal... bodde på "The Poppelstreet"... ba white trash, fyllo på trean, Ga-tant på tvåan å en lastbilschafis på ettan som låste insina två schäffrar 5-dagar av 7... circuss 24-7, faaaan förstårni... wofff-woff... ggr varje sekund.. åsså.. råkade hänga ut mina jeans på balkongen efter krogen.. VIPS så hade jag inga jeans.. eller cykel.... BYE Hadet ,-))

Anonym sa...

Till Peter..

Grön, röd, guldmetallic fanns åtminstone!

För mer nostalgi så kolla in: http://www.puchverkstan.se/?m=3

/Uddevallare

Carola sa...

Den här storyn gillar jag!!! Ser fram emot att få läsa fortsättningen.
Jag försöker få min gubbe att läsa din blogg, han är ingen bloggläsare men har lovat att ge dig en chans.
När ska du samla dina bästa alster och få dem utgivna???

Johan sa...

Över 100 000kr i bloggvärde nu.
Grattis

Anonym sa...

Det finns mycket att skriva om honom.Högtalarsvindeln har jag missat,hur gick den till? Skriv snart!!