söndag 27 september 2009

Historien om Conny - Del 2.

Fyra år senare flyttade jag till en ny stad drygt tjugo mil österut. Jag började om med en helt tom lägenhet och ett nytt liv lika tomt på vänner. Jag hade sett fram emot det. Efter en vecka hade jag tröttnat. När man är ung så är vänner något som är väldigt viktigt.
Innan jag fick min första lön så sov jag på en madrass på golvet. Det var det enda jag hade. Ingen TV, inte ens någon radio.
På nätterna så låg jag och läste i skenet från lysröret i kökets tak. Jag sov på golvet i köket.
En dag såg jag ett bekant ansikte nere i centrum. Det var Conny.
Vi hade aldrig tidigare umgåtts, Conny var som sagt en person som man helst ville ha så lite som helst att göra med. Nu hade vi flyttat till samma stad och hade vi sedan tidigare inget gemensamt så bodde vi nu vid samma höghusområde.
Vi började att umgås.
Det var under mitten av åttiotalet och Conny hade fortfarande inte hunnit bli riktigt nedgången. Faktum var att han under denna tid såg friskare och piggare ut än jag mindes honom. Visst, övervikten började få rejält fäste men han var hel och ren, nästan ”poppig” med slingor i håret, stentvättade jeans och kavaj med mönstrat foder och uppkavlade ärmar. Men framför allt så var han nykter. Det förvånade mig, tills jag fick reda på att han hade tvångskontrakt med frivården på att käka antabus.
Men det verkade fungera bra för Conny. Han bodde i en lägenhet tillsammans med sin flickvän, Lisa. Hon jobbade som undersköterska på lasarettet. Jag hälsade ofta på dem. Vi hyrde film, satt och fikade ute på balkongen och ibland tog vi en tur till någon grannstad med Lisas bil.
Conny hade haft rykte om sig att vara en kompistjuv, men av detta märkte jag ingenting. Tvärtom, det hände att jag lånade ut större summor pengar till honom och jag fick alltid tillbaka rätt summa pengar på utsatt tid.
Under en kort period så levde Conny ett mycket bra och värdigt liv. Dessvärre så gick kontraktet med frivården ut efter ett halvår.
Det firade han med att hälla i sig en helflaska vodka och ta en tur med Lisas bil under tiden som hon var på sitt jobb. Inget går ju upp mot en tur med bilen en vacker sommardag och va fan, flaskan var ju slut och snart så skulle Bolaget stänga så det var nog bäst att stampa gasen i botten.
Och det var vad Conny gjorde - Stampade gasen i botten. Conny återgick till sin gamla livsföring med missbruk, ideliga rattfyllor och idiotiska småbrott. Lisa tröttnade på honom och så gjorde även jag.
Jag fick nya vänner och Conny försvann till en ny stad.

Ett år senare ringde Conny. Han lät nykter och städad. Han hade flyttat norrut, till Gävle. Han ville att jag skulle komma upp och hälsa på någon helg.
Så då gjorde jag det. Jag hade aldrig varit i Gävle tidigare och om inte annat så var det ju kul att besöka en ny stad.
Det var ett misstag.
Conny öppnade genast när jag ringde på dörren till hans lägenhet. Han var berusad och alldeles svullen i ansiktet. Jag gick in och satte mig på en stol vid köksbordet. Conny gav ett mycket förvirrat intryck. Han pratade osammanhängande, skrattade och grät om vartannat. Jag bestämde mig genast för att ta tåget hem dagen därpå.
Conny började yra något om att han var rik, riktigt jävla rik. Han var miljonär och skulle köpa sig en bil.
- Vänta här! Jag kommer snart!
Sade han och stack ut på stan. Jag visste inte vad han skulle göra men senare fick jag reda på att han hade gått till en bilhandlare och pekat ut den finaste och dyraste Volvon med all extrautrustning som gick att få. Conny hade raglat runt där mellan bilarna med en försäljare som inte riktigt visste vad han skulle tro. Conny ställde frågor om bränsleförbrukning, toppfart och om det gick att beställa just den eller den modellen med skinnklädsel och taklucka. Till sist så bestämde han sig för en Volvo Turbo med extra feta däck, lättmetallsfälgar och en sjuhelvetes stereoanläggning som tillval. Sedan sade han att han bara skulle sticka hem och hämta pengar.
­- Kommer strax! Kör fram bilen så länge!
Conny kom inbrakandes i köket en stund senare. Han hade en stor kofot med sig. Han började genast med att bryta loss kylskåpet från köksväggen. Jag frågade vad i helvete han sysslade med.
- Guldtackor! Jag har guldtackor bakom kylskåpet.!
Jag fick honom att lugna ned sig. Jag sade åt honom att gå ut och sätta sig i vardagsrummet. Sedan gick jag in på toaletten och tog mig en dusch. Jag hade åkt tåg länge och kände mig skitig. När jag kom ut från toaletten så hörde jag att Conny satt och grät. Han satt på golvet med en burk med mynt framför sig. Femtioöringar och enkronor. Han hällde mynten över huvudet, plockade tillbaka dem i burken och började om.
Alkoholen hade länge belastat Connys klena psyke. Nu hade varenda säkring brunnit av.
Jag ringde till polisen. De kom och körde honom till psyket. För Conny var det inget märkligt med poliser i sitt vardagsrum. Det blev ingen finsk tango. Det gick lugnt och städat till. För Conny hade det varit märkligare om sotaren hade ringt på dörren.
Conny åkte oftare polisbil än taxi.
Vid denna tidpunkt var Conny tjugofyra år. Det var sista gången jag såg honom.

Flera år senare hörde jag att han hade flyttat tillbaka till sin gamla hembygd. Någon hade sett honom utanför Systembolaget i Uddevalla, någon annan hade sett honom irra runt på torget i Trollhättan. Han var fet och plufsig och gick ständigt på en diet bestående av alkohol och psykofarmaka.
Conny brann inte längre. Han pyrde bara lite lätt och höll på att svalna av för gott. Ingen mer finsk tango och intresset för bilkörning verkade ha upphört.
Vid trettiofem års ålder försökte han sig på en liten comeback. Det var i december och Conny hade kommit i riktig julstämning. Tomten hade kommit i förtid till Conny vilket betydde att farbror doktorn hade skrivit ut ett recept på en ny, spännande medicin som oftast gavs till starkt psykotiska patienter som behövde komma ned på jorden igen. Pillrena var stora och röda vilket bådade gott. Till denna lilla godispåse avnjöts Oboy, utblandat med Explorer.
Conny kom så till den milda grad i julstämning så han bestämde sig för att låna en bil (det var vad han gjorde, han ”lånade” bilar) och dra norrut upp till Tomteland och hälsa på Tomtefar. Han kom aldrig så långt. Strax utanför Mellerud tog cigarretterna slut, han var tvungen att köpa nya.
Mitt i värsta julhandeln så kom Conny insladdande på torget i Mellerud, vinglande ur bilen och köpte sina cigg i närmsta kiosk. När körde därifrån så backade han in i den stora julgranen som prydde torget. Den skakade till men föll aldrig vilket Conny tog som ett tecken på att Tomtefar vakade över honom.
Tre mil norr om Mellerud grep polisen Conny.
Conny hörde till en början inte sirenerna. Direkt när han körde ut från torget så hade ett irriterande missljud börjat höras från bakvagnen av bilen, det skramlade fasligt och ville inte ge med sig. Därför skruvade han upp radion på högsta volym för att slippa oväsendet. Den saknade kassettbandspelare så P3 fick duga.
Polisen blev tvungna att köra upp intill Conny och preja honom av vägen.
I tidningen kunde man nästa dag läsa om hur polisen hade stoppat en berusad man i en stulen bil som hade kört i full fart med femtio meter julgransbelysning släpandes i dragkroken och "Upp till tretton" med Ulf Elfving dånande på högsta volym.
Conny fick en rätt så trevlig jul i alla fall. På centralhäktet i Borås så bjöd de på julgröt och skinksmörgåsar och till kvällen så fick de äta så många pepparkakor de ville.

Två år senare hittade polisen en övergiven bil nedkörd i ett dike på vägen mellan Uddevalla och Färgelanda. Bildörren var öppen men det satt ingen bakom ratten. hundra meter bort, ute på en åker låg Conny.
Eftersom Conny var Conny och välkänd hos polisen så trodde de att han som vanligt var avsvimmad av alkohol och piller.
Conny var död.
En kombination av övervikt, alkohol och ständig tillförsel av psykofarmaka gav honom till slut en dödlig hjärtinfarkt. Conny hade fyllekört för sista gången. Han blev trettiosju år. Han dog ensam ute på en åker i en bortglömd del av Sverige.
Jag undrade länge vad han hade haft där att göra. Men så en dag så satt jag ute på nätet och sökte på gamla bekanta för skojs skull. Jag drog mig till minnes Lisa, Connys gamla flickvän som hade jobbat som undersköterska. Jag sökte på henne. Jag såg att hon hade flyttat.
Hon bodde strax utanför Färgelanda vid gränsen mellan Bohuslän och Dalsland. Hon jobbade vid ett äldreboende.
Kanske var Conny på väg till henne? Kanske mindes han fortfarande tiden då han faktiskt levde ett alldeles normalt liv?
Eller också var det bara en tillfällighet, han kanske bara tog sig en tur ute på landsbygden på jakt efter lite äventyr. Sedan tog allt slut.
Gud kom och bjöd upp till sista dansen och kanske blev det en finsk tango?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Har väntat på andra delen, avskyr berättelser som stannar i mitten så man får vänta på att få reda på slutet.
Det är nästan så att man läst ut andra delen av en trilogi och börjar kall svettas tills man får den tredje boken i handen!
GH tack för en underbar blogg med dina anekdoter... :)
/SF - En trollhättebo född -85 som läst dina alster ända sen FB ;)

bergolof sa...

Vissa brinner fort och slocknar. Säkert en bra kille på många sätt. Hlea historien är rätt sorglig, det kunde varit du, det kunde varit jag. Det vet du Gehå, hade vi inte skärpt oss vid rätt tid hade vi brunnit vi med.

Rex sa...

Ja,en sak är säker: Ingen annan hade berättat historien om Conny,så på sitt sätt är det väl tur att du finns antar jag :-)

Anonym sa...

Vilka härliga texter! Bästa bloggen jag har läst någonsin! Och du, jag tror jag vet vem du syftar på denna gången i din berättelse. Börjar förnamnet möjligtvis på K? ;)
Det bara måste vara han!

/Smulan

Helena sa...

Tänk så många tragiska livsöden det finns... Ledsamt...

Vill även passa på att tacka för titten i min blogg, och för kommentaren! :)

Ha en bra dag! / Helena

Pete sa...

Lysna hur det gick för Jan
http://www.youtube.com/watch?v=b_ReJSjJ2OQ

-80 sa...

Fan vad bra du skriver! Det här om Conny var starkt. Följer din blogg nu med stort intresse =)