måndag 12 oktober 2009

Dansa först?

Det började en kanadensare på mitt jobb. Det var inte mitt nuvarande jobb, det var för tio år sedan. Jag körde truck på ett stort lager och kanadensaren hette Phil.
Det var min arbetsledare som kom dragandes med honom under frukostrasten. Phil hade kanske bott ett halvår i Sverige men kunde inte ett ord svenska. Det hindrade honom inte från att ständigt låta käften gå. Phil kunde ingen svenska och min arbetsledare kunde inte ett ord engelska. Inte några bra förutsättningar för kommunikation.
- Det här är Phil, han ska jobba tillsammans er!
Vår arbetsledare var stor och fet. Han hette Sten. Intill honom stod Phil. Han var i fyrtioårsåldern och verkade vara en pigg och glad snubbe.
- Men han pratar utrikiska, man begriper inte ett ord av vad han säger!
sade Sten. - Och inte begriper han svenska heller. Det hjälper inte att tala högt och tydligt. Jag har försökt!
Phil gick fram till oss och presenterade sig på engelska.
- Ni hör själva! Man begriper inte ett ord!
Sedan vände Sten på klacken och gick.
De flesta av oss förstod och kunde tala engelska någorlunda väl så Phil hade inga större problem med att komma in i gänget. Vi pratade engelska med honom så gott vi kunde vilket fick till följd att Phil inte lärde sig svenska. Han behövde ju inte. Det var inte bra. Phil blev isolerad på sin fritid. Han hade bott i Sverige i ett halvår och kände ingen. Hans bristfälliga kunskaper i svenska språket försvårade kontakter, speciellt med kvinnor. Phil ville väldigt gärna träffa en kvinna. Under lunchrasten öppnade han upp lite lätt genom att informera oss om att det var länge sedan han hade doppat veken.
- Six fucking months and no pussy!
Eftersom det var en manlig arbetsplats så rörde sig huvuddelen av samtalen runt sprit och kvinnor. Fittan och flaskan. Om det någon gång förirrade sig en kvinna från kontoret in i vårt lunchrum så blev det helt tyst. Man kunde höra en knappnål falla.
Det finns vissa män som blir desperata om de inte får träffa någon kvinna på ett tag. Phil tillhörde denna kategori av män. Han kände sig värdelös, omanlig. Efter ett tag sänker sådana män kraven. Phil var inte nere på kolbaserad livsform ännu men valfri white trashkvinna med två-tre ungar skulle gå finfint. Om han bara hade fått någon. Det fick han inte. Problemet var språket. Fläsk-Fia ute i förorten har sällan kunskaper i engelska.
Varenda helg var Phil på Harrys och lade ut sina nät, men det blev ingen fångst. Han spenderade tusentals kronor på drinkar till kvinnor som tacksamt tog emot den, sedan försvann de ut på dansgolvet. Kvar stod en övergiven Phil. Han fick gå hem ensam.

Det föll sig så att jag och Phil fick jobba tillsammans. Vi blev placerade ute i ett stort torrförråd. Vi tillbringade stor tid med att stapla säckar med mjöl och strösocker på pallar som vi sedan körde ut till ett annat förråd. Det var ett bra jobb. Vi slapp ackordet och kunde därför sänka vår arbetstakt markant. Mycket tid över till skitsnack. Phil gillade att prata knulla. Jag förstod inte riktigt allt och ofta lyssnade jag bara med ett halvt öra. Phil var enkelspårig. Jag har andra intressen. Det var fittslickning, sugjobb och stora kukar för hela slanten. Varje dag. Åtta timmar om dagen.
Stora kukar?
- Do you like big dicks?
- No! Not me! The bitches of course!

Varje måndag så hoppades jag innerligt att Phil äntligen hade fått luftat staken under helgen, då kanske det skulle bli slut på det eviga malandet om ”bitches” och Phils stora kuk som skulle ge kvinnorna dåndimpen, bara han fick chansen att använda den någon gång. Phil var en trevlig kille, men jag gillade inte hans kvinnosyn. Han verkade inte ärligt intresserad utav kvinnor, han ville bara knulla. Själv så gillar jag att umgås med kvinnor, skratta tillsammans, kolla på film, diskutera senaste romanen man läst och kanske resa iväg och ta in på ett trevligt hotell någonstans och utforska en ny stad tillsammans.
Phil ville bara knulla.
Jag bestämde mig för att lära honom några fraser på svenska. Så att han skulle få kontakt med kvinnorna. Jag lärde honom att det var viktigt att fråga en kvinna om lov till en dans innan han började hälla i henne en massa drinkar.
- Swedish girls like to dance before fucking!
- Why?
Ja, det kan man fråga sig? Det är något som har förbryllat män ända sedan den första urkvinnan någonstans nere i södra Afrika reste sig upp från lägerelden och började dansa i eldens sken. De andra hanarna blev upphetsade och den största och mest dominanta av dem reste sig, gick fram till kvinnan och grymtade fram sitt behov.
- Grok vill knulla! Nu!
Det kunde han glömma. Dansa först! Grok fattade ingenting, han gick och satte sig igen. Därmed blev han den första mannen i historien som blev nobbad vid något som vi idag kallar för dansgolv, men som i det här fallet var en liten plätt upptrampat gräs. Kvinnan dansade vidare och Grok satt vid lägerelden med sin bultande ståkuk och tyckte att världen höll på att gå åt helvete.
Mitt ute på en savann i Afrika för tusentals år sedan dansade en kvinna ensam framför en grupp håriga halvidioter och startade därmed en utveckling som många män har förbannat sedan dess. Det tog många år innan någon till slut fattade galoppen och bjöd upp en kvinna till dans. Efter det så ökade jordens befolkning markant och människan spred sig t o m ända upp till norra Europas nedfrusna utmarker.
Men än idag så har vi aldrig förstått varför kvinnor så gärna vill dansa innan det blir dags för lite trevligt intimumgänge. Men det är så världen ser ut och det är bara att acceptera. Detta förklarade jag för Phil så gott jag kunde på min brutna engelska. Jag lärde honom hur man skulle bjuda upp en kvinna på svenska.
- Repeat after me: Vackra kvinna, jag har kondylom!
- Vackra kvinna, jaag haar kånndylååm. Right?
Ja, ungefär så. Det lät godkänt.
- That means, do you want to dance whith me?
Och om hon ändå verkade lite tveksam så skulle han avsluta med:
- Du har stora bröst!
Phil nickade. Han hade förstått. Det var en fredag. Till kvällen skulle han till Harrys och pröva lyckan igen.
- Man, I can feel it! I get lucky tonight!

Jag träffade inte Phil något mer efter det. Jag blev förflyttad till en annan avdelning. Ett mycket sämre jobb. Jag skulle köra ut grönsaker till väntande lastbilar ute på kajen, och det var väl helt ok. Dessvärre så lämnade mina nya arbetskamrater mycket att önska, jag hade inget gemensamt med dem. De gillade att dansa. Varje helg så gick de ut och bjöd upp på olika dansbandsgalor. Under dagarna så spelade de fånig dansbandsmusik så det dånade i hela lokalen. Ibland hävde de ur sig larviga kommentarer som ”Vill man bjuda upp får man bjuda till”! Helt utan att skämmas. Vuxna män som dansade.
- Och ni är inte homosexuella?
Nej, det var de inte.
- Och mutta, blir det något sådant?
Nej, och det var inte heller själva vitsen. Jag undrade vad vitsen i så fall var men det svarade de inte på eftersom de ansåg att jag ändå inte skulle förstå. Nej, det gjorde jag sannerligen inte.
Under rasterna så pikade jag dem hela tiden. Jag drog böghistorier och var allmänt nedlåtande. Jag började smita undan. Jag satt ofta ute på lastbryggan och rökte. Jag kunde helt enkelt inte respektera fjollor som dansade till fåntrattar som köpte sina scenkläder hos Bröderna Fikus. Jag ville därifrån. Jag misstänkte att även företaget ville bli av med mig, de försökte trötta ut mig. Det var därför de hade placerat mig på töntavdelningen. De visste att jag förr eller senare skulle börja fuska och mygla, och det var precis vad jag gjorde. De sista veckorna stämplade jag in i tid men så mycket mer blev det inte. Det började bli vår och solen värmde fint ute på lastbryggan. Jag brukade sitta där ute och snacka skit tillsammans med några praktiserande degskallar som var tvångsplacerade utav Arbetsförmedlingen. De var lika fulla av arbetslust som mig. Jag gav fan i alltihopa, jag hade ändå varit där för länge. Nästan ett år.
Praktikanterna var tre till antalet, var i tjugoårsåldern och meningen var att de skulle få fasta rutiner i vardagen och lära sig ett yrke. Alla var ungefär lika intresserade av att få in en fot på arbetsmarknaden som att få en remiss till landstingets radiumhem. Den ena killen ville helst försörja sig på sina dikter och var medlem i en poesigrupp som kallade sig för Kosmos i vardagen. Den andra hade allvarliga planer på att sluta röka gräs och istället börja utforska hallucinogenernas spännande värld. Det var tydligen ett bra svampår ute på Internet. Den tredje lade mycket energi på att försöka få stolleintyg från psyket så att han kunde bli beviljad dårpension.
Spännande grabbar allihop.
Efter ett par veckor blev jag uppkallad till ledningen. De sade att jag inte hade motsvarat deras förväntningar och att mitt vikariat inte skulle leda till någon fast anställning. Jag hade gjort min sista arbetsvecka hos dem.
- Här sliter man i sitt anletes svett!
Det hade blivit pingst, jag blev arbetslös lagom till hänryckningens tid.

I somras träffade jag Phil på stan. Tio år hade gått. Phil hade passerat femtio men såg fortfarande pigg och sugen ut. Han hade äntligen fått en flickvän. Han var lycklig och hon var ung, som Anita Lindblom sjöng en gång. Den unga kvinnan sköt en barnvagn framför sig. Phil hade fått doppa till slut.
- Och inte behövde jag dansa innan!
Ibland har vi killar tur. Min flickvän har tillbringat helgen hos mig. Hon dök upp i fredags och var på gott humör.
Och jag slapp att bjuda upp till dans.

9 kommentarer:

Johan Westlund sa...

Ska du inte bjuda din f.d. arbetskamrat på en kopp kaffe?

Anonym sa...

Du vet har väl hört det gamla ordspråket:
Dans är ett vertikalt utryck för ett horisontellt behov?

M sa...

Kunde Phil svenska nu?

Per sa...

De flesta kvinnor dansar faktiskt för att de verkligen tycker om det. Samtidigt är nästan alla män övertygade om dansens fördelar som universalverktyg för enklare samlag. Alltså, hade det inte varit för sex och sprit hade tjejerna dansat ensamma. Kåte Phil förefaller helt normal!

Anonym sa...

Fast här hittade du på väl mycket tycker jag.
Visst, du kan överdriva ibland, okej.
Men det behöver inte gå till överdrift gehå.
Skärp dig.

Anonym sa...

GeHå levererar som vanligt! Alltid lika underhållande och flyhänt skrivet.

Anonym sa...

Grok?! Vad är det för namn? Hur kom du på det? Jag skrattade så jag höll på att dö! I mina öron låter det inte speciellt afrikanskt. Ja, när jag tänker efter, så låter det inte specellt någonting. Möjligen ett science fiction namn. Någon som påstått sig ha blivit kidnappad av utomjordingar och fått vetenskapliga instrument uppkörda i alla öppningar skulle nog kunna säga:"...och deras ledare hette Grok!" Årets sämsta namn!

Anonym sa...

haha, underhållande som vanligt. Skrattade så jag höll på att sätta mellanmålet i vrångstrupen.

Nisse sa...

Dansgolvet är till för fjollorna som inte har råd att hänga i baren.