fredag 23 oktober 2009

Klimatsnack och finsk alkoholkultur.

Jag gillar inte det svenska klimatet, det har nog alla som följer min blogg förstått. Jag hatar denna eviga kyla, jag avskyr att alltid behöva gå nedhukad till jobbet varje morgon i kallblåst och duggregn. På senare år har jag t o m blivit provocerad av klimatet. Jag retar upp mig bara jag tänker på hur begränsat livet blir för oss som tvingas leva i ett nästintill subarktiskt klimat. ”Det finns inget som den svenska sommaren!” Kan en del idioter häva ur sig. Ja, det stämmer. Få andra länder har en sommar där medeltemperaturen ligger på fjorton plusgrader och jag vet inget land som välkomnar sommaren med att sitta ute i spöregn och käka rå fisk och hälla i sig sprit som smakar aceton. Sedan, när midsommar är över, när regnet har upphört och ersatts av stormvindar från norra ishavet så har det vänt. Nu går vi mot mörkare tider igen och det är dags för semester. Juli månad kännetecknas ofta av en jämnmulen himmel, en nattemperatur som ligger på högst tio grader och ständig blåst. Ändå envisas svenskar med att lämna sina hem och bosätta sig på en camping – en camping i Sverige! Tydligen så vill svenskarna sitta och frysa och huttra på en gräsplätt tillsammans med en massa andra idioter, de kan inte få nog av kyla och tristess. Det är inte kallt och tråkigt nog hemma, de måste dra det till sin spets.
Svenskar är ökända. Inte för att någon ser dem som ett hot, tvärtom. Svenskar är snälla och öppna för andra människor och deras sedvänjor, så öppna så att de t o m skäms för sin egen kultur och gör allt för att förneka sig själva. Det är bl a därför de anses vara mesiga, riktiga pellejönsar helt enkelt. Ingen kan respektera någon som inte respekterar sig själv.
Ibland kan fördomar vara sanna.
Norrmän anses vara lata, dumma och högljudda. Det stämmer. Vare sig jag eller mina vänner har någonsin haft en norrman som kollega på någon färja eller bygge i Tyskland. De är hemma i Norge och har det koseligt. De sitter i något skidspår med toppluvan neddragen över öronen och käkar valkött och skrattar högljutt åt samma vits som de drar om och om igen. Fleksnes och Jan Teigen representerar ett tvärsnitt av Norges befolkning. Både till personlighet, intellekt och utseende.
Irländare är bleka, heter Finnegan och lider av ständig armsvett. Jag har inte träffat på en enda irländare som inte har haft stora, mörka svettblammor under armarna. Ibland blöter det t o m igenom kavajen. Irländare gillar att klä sig i nylonskjortor med styva kragar, slipovers och ibland en ful kavaj över detta. Nylon, ylle och gabardin är klädmaterial som aldrig blir omoderna på gatorna i Dublin och Cork. Nikotingult, grått och svart är färger som aldrig går ur tiden. Brunt och mossgrönt anses vara vilt och galet. Då är det karneval i stan.
Och så har vi då svenskarna. Riktiga mesar och landet de kommer ifrån plågas av ständig kyla. Här finns inte heller något att invända. Fråga mig, jag vet. Jag är både svensk och en riktig fjant. Jag skriker i högan sky om jag får olja på händerna eller tvingas lämna min lägenhet och mötas av regn, kallblåst eller hagel. Har man riktigt otur så kan det vara vinter, då kan alla dessa vädertyper slå till samtidigt. Svenskt väder kan bäst beskrivas som en stor, fet smäll på käften.
Få människor besöker eller flyttar till Sverige för klimatets skull.

Men det är inte bara Sverige som plågas av svår kyla. För flera år sedan bodde jag en tid i Finland, i Helsingfors. Här kan vi snacka kyla. Finnarna själva brukar säga att när temperaturen kryper nedåt trettio minusgrader så ställer finska armén in vinterövningarna i väntan på den riktiga kylan.
Jag är delvis uppvuxen vid den svenska västkusten och på den Dalsländska slätten. Jag har även vistats i Örebro när den vidsträcka Närkeslätten har visat sina sämsta sidor. Alla som har bott vid kuster och slättlandskap vet att det blåser, och när det blåser i Sverige så är det inga milda, ljumma brisar. Det blåser kallt. Mycket kallt. Jag har även överlevt ett år i Lappland. Jag har m a o upplevt svår kyla, men inget slog den finska kylan.
Det var inte det finska språket eller mängden Koskenkorva som knäckte mig. Det var kylan. Om någon nämner Finland och vinter i samma mening så kan det utlösa något som liknar granatchock hos mig. Finsk vinter kan få vuxna män att brista ut i gråt och skriva långa brev hem till mamma.
Eller i alla fall svenska män. För vi är ju mesar och bögar allihop. Det är i vad finnarna anser om oss.
- Är du en riktig fitta? Är du det va?
Frågade en berusad finne mig under en barrunda i Helsingfors. Det var en äkta finne. Han var rätt så kort, brett ansikte, tunt blont hår och dåligt ölsinne. Hans grad av berusning låg någonstans strax innan rattfylla och tarmtömning i byxorna. Han hade den där minen en finne brukar få när det börjar närma sig en tur i bilen ut till närmaste bonnläpp och köpa på sig en liter hembränt eftersom de håller på att nyktra till och baren snart ska stänga. Sådant beteende räknas nästan som en kulturyttring i Finland.
Man såg ofta bilar nedkörda i diken på den finska landsbygden under helgnätterna. Över ratten satt föraren och sov med jeansen fulla med avföring. Det finns en anledning till att så många finska kvinnor söker sig till män från andra kulturer.
En spanjor vid namn José hade träffat en finsk kvinna och bestämde sig för att flytta till henne. Han visste att det skulle bli kallt. Han såg det som ett äventyr, en prövning. Vad han inte kände till var finnarnas förhållande till alkoholen.
José försökte en gång beskriva Finlands alkoholkultur så positivt som möjligt för att slippa misshandel, han tyckte att den var överraskande. José hade blivit väldigt överraskad första gången han blev hembjuden till sin finska flickväns släkt en lördagskväll. Männen satt runt bordet i finrummet och sov med sina ansikten i maten. I köket satt kvinnorna och grät.
Äkta finsk släktmiddag.
Nu hade ett sådant finskt praktexemplar tagit kontakt med mig vid bardisken och vad värre var, han var fortfarande vaken. Han såg t o m riktigt pigg ut – Pigg på misshandel av mesig svensk. Han var kort men hade som så många finnar stora händer och muskulösa armar. Han kunde slå hårt.
Han såg arg ut.
Innan det blev dags för att köra i diket och skita på sig så kände han tydligen för att smiska upp en korkad jävla fjolla till svensk. Det var inte bra.
Det förvånade mig att han talade svenska. Det brukar enbart vara de kultiverade finlandssvenskarna utefter kusten som talar detta ädla språk. Nu hade en riktig finne gått mig till mötes på mitt modersmål. Det bådade inte bra. Det kunde bara betyda att han verkligen ville lära känna mig genom närkontakt. Jag skulle få stryk oavsett vad jag svarade. Om jag gav honom rätt och höll med om att jag var en fitta så skulle jag få stryk för att jag var en jävla bög och fjolla. Om jag nekade så skulle han ta det som en öppen provokation och ge mig stryk i alla fall. Jag försökte att skämta bort det. Nej, jag var inte någon fitta.
- Men jag skulle inte ha något emot att FÅ lite fitta!
Nä, det svaret gick inte hem. Han fattade inte att jag sträckte ut en hand.
- Det är vad vi alla vill få! Det var inte svar på frågan!
Sade han och blängde ilsket. Han knöt nävarna. Jag skulle få stryk, det var bara att inse. Jag hoppades att det skulle gå fort.
- Ok, jag erkänner! Sade jag. - Men jag suger inte på första träffen, bara så du vet!
Slutnotan på den där jävla barrundan i Helsingfors landade på åttatusen finska mark. Det var vad ett par nya glasögon och en framtand med titanskruv kostade.

Det finns fördomar om finnarna också. Det sägs att de gärna slåss, super som svin och drar kniv. När det gäller de två första påståenden så kan jag intyga att de är helt sanningsenliga.
Jag besökte en gång en finsk folkpark utanför Helsingfors. Det var på midsommarafton. Det var helt knäpptyst. Man kunde höra en knappnål falla. Alla låg medvetslösa i diken och skogsbackar. Tomflaskor överallt. T o m bandet uppe på scenen låg och sov över sina instrument. Dansgolvet var tomt. Det är sällan någon som bjuder upp i Finland. Det gick i och för sig ett rykte om att det fanns ett gäng finlandssvenskar uppe i Kristinestad som brukade hinna ta en svängom på dansgolvet med sina kvinnor innan de försjönk i medvetslöshet. Men det var nog bara elaka rykten och förresten så var det inget att bry sig om för det visste ju alla finnar hur de där jävla finlandssvenskarna var. Även om finlandssvenskarna inte var riktigt lika mesiga som svenskarna så var de i alla fall att räkna som halvbögar som inte hade vett på att uppskatta spritens saliggörande effekt på samma sätt som de riktiga finnarna.

För flera år sedan blev Johnny Rotten sugen på en comeback. Han samlade ihop de överlevande bandmedlemmarna i Sex Pistols och av någon outgrundlig anledning så valde han att förlägga turnéstarten i en skogsbacke utanför Helsingfors. Det var en stor världsnyhet och kablades ut över hela världen.
Konserten blev inte vad Johnny hade hoppats på. Han tyckte att publiken var en smula oengagerad. Han fick liksom inget gensvar. Efter första låten så satt tiotusen stupfulla finnar och sov. De få som fortfarande var vakna vacklade mest omkring som zombies och letade efter sina bilar så att de kunde sticka iväg och köpa lite hembränt eftersom det kändes som om de var på väg att nyktra till.
Jag vet, för jag var där.
För första gången i mitt liv så var jag nyktrast under en rockkonsert.
I filmen så dansade Kevin Costner med vargar. Jag söp en gång för länge sedan med finnar.
Finnar dricker och de slåss, men inte en enda gång såg jag någon som drog kniv. Så därmed så hoppas jag att min blogg i alla fall har bidragit med att ha tagit död på den lilla fördomen.
Men så finns det fördomar som är värda att spridas också. Sedvänjor och underliga beteenden bland finnarna som inte många svenskar känner till.
Det sparar jag till en senare text. Så häng kvar!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag skrattar så att jag gråter, det här är helt underbart!

Själv älskar jag klimatet. Det är den största anledningen till att jag är kvar i det här landet, kylan.

Men efter att ha läst det här kanske en provtur i finnlandet vore något. Även om jag tycker att Helsingfors har varit jävligt deprimerande de få gånger som jag har varit där. Stockholm framstår ju som ett clownkonvent i jämförelse.

Anonym sa...

Om man någon gång tycker att svenskar har sviniga alkoholvanor så är det bara att skänka våra östra grannar en tanke. Bra text. Jävligt rolig och träffande.

Vill f.ö. tipsa GH om Juha Vuorinens bok "Dilledagboken". En bra studie i finska alkoholvanor.

Anonym sa...

Ha ha. I Helsingfors (som anses vara utanför det riktiga Finland av perussuomalainen) bär man inte kniv. Där rakar man också ballarna (inte röven i stor utsträckning än). Alkohol används rätt friskt, sen finns det en hel del som inte ens rör alkohol (t.ex. statsministern), lite allt-eller-inget mentalitet kan skönjas.

Anonym sa...

Tvingad att bo i Sverige? Flytta utomlands då om det nu är så vedervärdigt. Själv har jag insett tristessen över Sverige och flyttat. Om även du gör det kanske ditt vredeshumör förändras. Men du är väl för feg för det va? "En riktig liten fitta", var det inte så? Tönt

Jukka sa...

hyvvä päive

Anonym sa...

Haha det var väl det bästa jag har läst hit tills:) Tack:D

Anonym sa...

Var länge sen man skrattade så mycket.

Anonym sa...

Haha jävligt bra skrivet! Som "finne" (född i Sverige med finska föräldrar) kan jag ju säga det du skriver stämmer till stor del. Visst finnen super väl mer än svensken osv. Men att dom skulle köra bil på fyllan mer än någon annan vete fan om det stämmer. Fast det förekommer väl, idioter finns i varje land. Det med att finnar tycker att svenskar är bögar, fjollor osv kan enkelt förklaras med att dom flesta finnar som besöker Sverige besöker Stockholm, som är det officiella fjollträsket (där "gay kulturen" är starkare än någon annanstans i Sverige). Här nere i Västra Götaland så anses en "08" också vara bög, fjolla osv, samma sak uppe i dom norra delarna av vårt land. "Jävla 08" eller "jävla stockholmsbög" är vanliga skällsord här runtomkring. Att finnar bär kniv är en seglivad myt som kan spåras tillbaka till 1800-talet då "Puukkojunkkarit" (Knivjunkare) härjade: http://sv.wikipedia.org/wiki/Knivjunkare

http://www.netikka.net/mainos-susi/sotajarauha/hajyys-r.htm

Keep up the good work, jävligt kul blogg!