söndag 25 oktober 2009

Nordisk matkultur och finska toalettvanor.

Jag fortsätter min lilla upplysningskampanj om Finland och dess sedvänjor. I föregående text tog jag upp den bitande kylan och deras lättsamma inställning till alkohol. Den här gången tänkte jag skriva lite om både svensk och finsk matkultur samt finnarnas toalettvanor.
Finsk matkultur delar mycket med den svenska matkulturen – det är smaklöst eller direkt motbjudande. Kokt potatis anses vara smakrikt och salt är en krydda. Så skulle man kunna sammanfatta det svenska och finska köket.
Våra toalettvanor skiljer sig dock åt en smula. En svensk toalettstol får ta emot mycket skit och piss under sin livstid. Men det är också det enda. När man hör en granne spola inne på toaletten så tänker man omedvetet: Jaha, där gick ännu ett lass skit.
Finnar däremot, de använder även sin toalettstol som något slags förlängt sopnedkast. Det är den enda förklaring jag kan ha. Det är ständigt stopp i finska toaletter. Tvärstopp. Oavsett om det är en allmän toalett eller en privat dito.
När man hör en finsk granne spola på sin toalett så händer det att man tänker: Jaha, där gick kanske kökssoporna.
Man bör undvika att låna ut sin toalett till en finne. Man vet aldrig vad de kan få för sig att spola ned. I den lilla skrubb till lägenhet som jag hyrde under mitt år i Helsingfors så hittade rörmokaren en skruvdragare och en tömd koskenkorvaflaska långt nedtryckt i skithusstolen. Tvärstopp. Rörmokaren reagerade inte ens. Hade det varit vaktis i min nuvarande lägenhet här i Sverige så hade han polisanmält mig.

Ibland tar finnarna med sig sina toalettvanor hit till Sverige. Jag sällskapade med en finsk kvinna lite löst för många år sedan. Vi kan kalla henne för Sirpa-Virpa. Hon var inte sorten som man ville överösa med blommor, dyra smycken och visa upp för morsan. Hon hade en utstrålning som fick varje man hon mötte att hålla tillbaka en impuls att ta fram kuken innan man sträcker fram handen och presenterar sig. Hon var tilldragande på det billiga viset. Ni män som läser detta förstår vad jag menar.
Hon brukade komma hem till mig lite då och då. Jag hade även katt vid denna tid. En innekatt med egen låda att skita i. En stor och fet hankatt som gillade att äta. Mycket och ofta. När han inte tillbringade sin tid vid matskålarna så sov han, eller satt i sin låda och sket. Den katten kunde prestera imponerade mängder skit. Det luktade.
- No din katt schitit i låda igen! Det loktar schiit, ja!
Sade Sirpa-Virpa och så gick hon och tömde. Jag satt kvar vid TV:n och försökte fatta något av filmen som hon hade haft med dig. Sirpa-Virpa ville alltid kolla på film. Jag ville knulla. Jag satt med stake och väntade på att filmen skulle ta slut. Jag fattade i regel ingenting av handlingen. När filmen var slut så kunde det bli lite gosi-gos, om jag hade tur.
Så fort hon kom hem till mig så tyckte hon att det luktade skit.
- Det loktar schiit här igen, ja!
- Det är inte jag! Det är katten!
Genast sprang hon in på toaletten och tömde kattlådan.
I toalettstolen.
Det förstod inte jag. Tills jag en skitnödig morgon satte mig med ett plask och upptäckte att vattenivån nådde ända upp till mina ballar.
Det var tvärstopp. Sirpa-Virpa hade byggt på med kattsand och skit i flera veckor. Det hade lagt sig som cement i rören. Vaktmästaren var tokig av ilska. Bostadsbolaget fick till slut ringa efter rörfirma. De undrade vad som hade hänt.
- Jag hade fint besök av en finska!
I efterhand så förstår jag att det kunde ha blivit värre, Sirpa-Virpa kunde lika gärna ha försökt att spola ned min smutstvätt eller min döda Yucca-Palm som jag inte hade orkat ta ned till soprummet.
Det är sådant som rörmokarna i Finland brukar hitta i rörstammarna.

Under året som jag bodde i Finland så sällskapade jag en period med en ung kvinna med det käcka namnet Orvokki. Första gången hon presenterade sig trodde jag att jag hörde fel. Orvokki? Förutom att det var okvinnligt så lät det inte som ett namn överhuvudtaget. Det lät som ett verktyg eller en del i en förbränningsmotor. Hon skulle lika gärna ha kunnat heta Hylsnyckelsats eller Förgasare.
Om min bilmekaniker hade sagt att jag hade fått sot i Orvokkin så hade jag inte reagerat.
Men hon var snäll och skötsam och talade svenska flytande trots att hon inte var finlandssvenska. Vi hade trevligt tillsammans. Men så en dag så ville hon presentera mig för sina föräldrar. Det var mindre trevligt. De bodde i Espoo och kunde inte ett ord svenska. Det hindrade inte fadern ifrån att hela tiden samtala med mig. Jag begrep inte ett ord. Jag ryckte på axlarna och tittade hjälplöst på Orvokki. Hon översatte så gott hon hann med men fadern smattrade på som en kulspruta.
De bjöd på middag. Jag har än idag inte någon aning om vad det var för något. Modern i familjen lade upp något på min tallrik som påminde om en fördelardosa till en gammal Opel Rekord. Det var tydligen något slags kött. En stor köttklump som det stack ut en massa ådror och broskbitar ifrån lite varstans. I mitten var det en stor benknota. Till detta kokt potatis. Naturligtvis. Vad annars? Vad köttklumpen smakade vet jag inte men potatisen var helt smaklös. Precis som i Sverige. Köttet kunde jag inte förmå mig till att smaka på. Jag satt kvar sist vid bordet och stirrade på köttklumpen. Fadern satt i finrummet och hällde i sig vodka. Orvokki och modern stod och diskade med ryggen mot mig. Jag kunde smyga ned köttklumpen i jeansfickan. Det blev alldeles fett. Jag gömde den senare bakom en stor blomkruka.
De måste ha tyckt att jag hade en glupande aptit. Ben och allt var borta från tallriken.
- Jag måste gå på toaletten!
Viskade jag till Orvokki. Den låg på övervåningen. Naturligtvis var det stopp. Kanske ett ångstrykjärn eller något som hade satt sig på tvären i rörsystemet?
- Det är stopp i toaletten!
Informerade jag Orvokki. I Sverige hade det blivit nästintill panik. I Finland ligger det på samma nivå som byte av en glödlampa. Orvokki sade lugnt åt mig att gå ut i skogen. Det var kväll. Det var mörkt ute och jag är mörkrädd. Jag går inte ens ut i skogen under dagtid. Jag sket bakom ett solur ute i trädgården.
Vi var och hälsade på Orvokkis föräldrar tre gånger innan hon gjorde slut. Det var nytt stopp i toan varje gång. Det blev flera besök vid soluret för min del.

I Finland åt de ofta något som kallades för ”nakkisoppa”, korvsoppa på svenska. Bestod av en massa olika sorters korv som simmade runt i brunt spad. Det var gråkorv, fläskkorv och korv med segt skinn. Jag avskyr korv med skinn. Jag vågade faktiskt smaka en gång. Lukt och smak påminde om gammal sur smutstvätt.
Finnar gillar något som kallas för ”Memma”. Det är någon slags brun, söt råggröt. Det både såg ut och smakade som färsk avföring med strösocker på.
Vi ligger inte långt efter i Sverige, man kan fortfarande bli serverad havregrynsgröt lite varstans. Smaken är förvillande lik gammal jutesäck eller säckväv.
Och så potatis. Denna förbannade kokta potatis som både finnar och svenskar är så förtjusta i. I andra länder friterar man potatisen, man steker den, mosar den, dränker den i allehanda kryddor och såser eller har den kort och gott som utfyllnad i köttfärs. Man äter den aldrig kokt. De vet att det är smaklöst och mjöligt. Det är inget gott helt enkelt.
Det finns en anledning till att det inte finns några nordiska snabbmatskedjor. Kokt potatis, rå fisk eller diarrébrun råggröt skulle inte bli någon succé utomlands. Inte heller kommer vi att få se snabbmatskedjor som serverar fläskorv och potatismos.
Skulle ni kunna tänka er att Subway skulle lansera en ny macka, döpa den till ”Swedish surprise” med ingredienserna: Kokt dillkött, skivad kålrot och kokt potatis? Absolut inga kryddor, salt eller någon annan smakförstärkare.
Någon som tror att en restaurang med take-awaypölsa skulle skapa köer? Hämtlutfisk kanske?
Det är bara att inse, vi har en matkultur men den kommer aldrig att bli någon succé utanför de nordiska länderna.
Det franska, spanska och italienska köket känner vi alla till. Kinakäk uppskattas över hela världen, likaså hamburgare, pizza och kebab.
Tyskarna har sin schnitzel, italienarna sin pasta och spanjorerna sin paella och sina tapas. Vi har kokt potatis, fläsk och rå fisk.

För många herrans år sedan var min släkt från Amerika här i Sverige och hälsade på. Det var i juli månad. De frös som hundar redan när de steg av planet. Morsan bjöd dem på en svensk restaurang. När maten ställdes fram på bordet reste de sig och sprang för livet. Vi hittade dem senare vid en Sibyllakiosk. De skulle vara här i två veckor och resa runt. De stannade i tre dagar. Resterande tid spenderade de vid franska Rivieran. Där slapp de rå fisk, kokt potatis och en väderlek som kändes som grov misshandel så fort de gick ut på stan. Där skulle jag också vilja vara just nu.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Ärtsoppa! Du glömde den vidriga fattigfödan ärtsoppa som vissa envisas med att stoppa i sig var enda torsdag. Annars är väl alla finskor av den billiga kåta sorten enligt mig.
/MrRoadster

Mikael sa...

Väldigt sant om ärtsoppa. Det ser ju för fan ut som nån har spytt i en tallrik. Vedervärdig smörja som inte ens duger till grismat. Lägg även till bruna bönor. Nu måste jag nog värma på min hemmagjorda pizza som G.H skulle sluka hel om han vore här.

zotyr sa...

Värme är det otrevligaste man kan uppleva. Detta i kombination med framfusiga människor med dålig engelska kan få mig till självmord. Tacka vet jag svensk höst, en kopp kaffe och en bra rulle! :)

Anonym sa...

hehe ja fy fan för finskt käk.
Jag var i Helsingfors för en tid sen. Jag vill minnas att jag åt på restaurang kanske fem gånger under den resan varav engång på mc donalds. Det godaste vi åt var mc donalds, resten smaka gammalt skrynkligt rövhål. Det vidrigaste var när jag skulle köpa fyllekäk. Hittaden en bakgatan där en gammal husvagn stod och där kunde man köpa hamburgare. Kärringe plockade iaf fram en pissljummen burgare ur en låda. den smakade också röv.

Jens sa...

Du är fullständigt lysande GH! Ge ut en bok och du har Augustpriset i en liten ask!

Anonym sa...

Som finlandssvensk är det intressant att läsa om dina åsikter. Viss sanningshalt faktist.. fast jag tycker personligen om både memma och "nakkikeitto" och ärtsoppa är också ätbart. Fortsätt i samma stil!

Anonym sa...

Lite orättvis mot kokt potatis kan jag tycka. Aboslut ingen fel på pannbiff, potatis, brun sås och lingon sylt, eller någon sorts laxfisk med potatis och hollandaisesås. Skitgott! =)

Annars roligt och fängslande inlägg som alltid.

Anonym sa...

-Tycker du är orättvis mot svensk matkultur. Finns mycket som jag tycker är skitgott: sill och potatis, köttbullar med lingon, wallenbergare, bruna bönor med fläsk, ärtsoppa och pannkakor, stekt sill med lök, raggmunk med stekt fläsk,pyttipanna, stekt strömming med dill, falukorv med stekt potatis och ägg....
Dock finns det några saker jag inte äter: lever, surströmming, pölsa...

Hama sa...

Memma är traumatiserande för själen. jag har många hemska barndomsminnen av denna rätt innehållande avföring och mjöl som dem sedan har stekt i ugnen i 5timmar.

Anonym sa...

Alla som inte trivs med maten, sitt folk och sitt grannfolk kan brinna i helvete! Är JÄTTELEDSEN nu :(

/Mjovars... sa...

Det här gjorde mej ännu mindre sugen på resan till släkten i Finland om en månad... Jävla potatisjävel. Glöm dock inte bort jordgubbarna på sommarhalvåret. De är minst lika uttjatade som potatisen. Faktiskt.

Anonym sa...

Rotmos och märgpipa: om det serveras mat i helvetet är det garanterat huvudrätten.

Anonym sa...

För mig var svensk "matkultur" detsamma som: Kokt potatis, Bruna bönor, Pölsa, Rotmos med Fläsklägg, Ärtsoppa, Stekt sidfläsk, Stekt salt sill, dillkött, isterband, sönderkokta ärtor och morötter, ättika salt och peppar som enda kryddor.
Tack gode gud för invandrarna och den mat de tagit med sig till denna kokonstens avgrund. Numera är vår matkultur både varierad och faktiskt riktigt god.

RJ sa...

Hur vågar du såga gammal hederlig svensk husmanskost? ;-) Visst, det är väl kanske inte det godaste man kan äta, men ofta bra mycket nyttigare än den skit som kommer från utlandet. Hemligheten är att man ska bosätta sig i en avlägsen kåk ute på landet mitt i vintern, laga mat på gammal hederlig vedspis och känna sig lite som Raskens, då först börjar man förstå tjusningen med svensk husmanskost.

Men de där finska rätterna lät ju inte alltför aptitliga...urrk!

thechosenone sa...

Jag håller med dig på alla punkter GeHå. Speciellt där med den kokta potatisen. Jag fullkomligt hatar kokt potatis.