torsdag 29 oktober 2009

Tillbaka från lasarettet.

Jag var inne på ett finlandssvenskt forum för några dagar sedan. Ett forum som jag ofta besöker. Någon skrev att han hade försökt sig på att lösa Vaasabladets sudoku. Det är något slags korsord men med siffror istället för ord.
Själv så har jag aldrig varit road av att anstränga hjärnan i onödan. Jag kan inte minnas att jag har försökt att lösa ett korsord i hela mitt liv. Tanken har inte ens fallit mig in. Jag använder enbart hjärnan när det verkligen behövs. Under tiden så får den gärna ligga i vila och simma omkring bland fantasier och dagdrömmar. Det är i en sådan miljö den trivs bäst.
Men visst händer det att man måste koppla på hjärnan ibland och försöka lösa ett komplicerat problem som har dykt upp. Det är alltid kopplat till arbetslivet.
Om problemlösning kunde mätas i kilometer så skulle man kunna säga att jag alltid försökte att ta fågelvägen, närmaste sträckan mellan punkt A och B.
Att lösa ett problem fågelvägen kan närmast beskrivas som att slänga dagstidningar och reklamutskick i närmaste sopcontainer istället för att springa omkring i trappuppgångar och dela ut skiten till rätt adress.
Men numer är jag en ansvarstagande och mogen man. Eller, jag låtsas i alla fall att jag är det. Egentligen är jag fortfarande en tjugofemåring instängd i en medelålders kropp. Jag blir lika förvånad varje gång som jag råkar få en skymt av mig själv i spegeln. Jag ser för jävlig ut. Det gjorde jag i och för sig även som ung, men då var jag ung och ful. Nu är jag en ful gubbe.
Åldern begränsar.
Som ung så kunde man kompensera med humor och dumma upptåg. Det kan jag inte längre. Som ung så var jag en rolig kille som aldrig visste var han kunde vakna. Jag minns att tjejerna brukade skratta åt mina historier.
- Du är ju helt galen!
Kunde de utbrista. Inte utan en viss beundran i rösten.
Det är inte riktigt lika kul med medelålders gubbar som vaknar i tvättstugor och främmande städer utan att veta var man är.
När man är över fyrtio så vill man inte höra att man är galen. Därför slutade jag med sådana dumheter. Jag låtsas ju att jag är vuxen gubevars.
Jag brukar undvika speglar. Men ibland går det inte, som när man rakar sig t ex. Jag går inte upp i vikt men däremot så växer kinderna för varje år som går. Det blir större och börjar hänga nedåt. Jag kommer att se ut som kommisarien i Musse Pigg lagom till min femtioårsdag. Håret flög all världens väg för länge sedan, jag har vant mig vid att se omskuren ut i huvudet. Det är värre med allt det andra. Med sjukdomarna. Jag trodde att jag var immun, men så är det tydligen inte.

Jag har inte varit synlig på min blogg på hela veckan. Det finns en anledning till detta.
I måndags var jag ute och gick. Jag skulle hem till min flickvän. En liten promenad på ca fyra kilometer. Jag började gå, det var kallt ute. Jag minns att jag vek in på en cykelväg och sedan blev det svart.
Jag vaknade upp på intensiven. Någon hade hittat mig avsvimmad och svårt nedkyld någon gång under natten. Jag vet inte hur många timmar jag hade legat där. Kroppstemperaturen låg på trettiotvå grader när de hittade mig.
Så nu har legat inne på provtagning i ett par dagar. Kom hem igår kväll. Tydligen så har jag en mild form av diabetes. Jag hade fått någon form av insulinchock, eller vad det nu kallas? Ska sanningen fram så har jag haft mina misstankar att något inte har stått rätt till. Jag har haft en glupande aptit på sötsaker under de sista åren, något som aldrig har tilltalat mig tidigare. Hur som helst, nu är det tydligen slut på frosseri och godis.
Detta är ingen allvarlig sjukdom, men det känns ändå inte bra. Det är ett steg på vägen mot avgrunden. Det är nu det börjar!
Men jag är ändå glad för att jag överlevde. Jag vet inte vem det var som hittade mig men jag är evigt tacksam mot den personen. Det hängde på ett hår där en stund. Allt kunde ha tagit slut på en cykelväg en oktobernatt.
För övrigt så visade sig alla andra prover vara helt ok. Hjärta som en tjugoåring, lågt blodtryck, perfekt BMI och allt det där. Men ändå, det är nu det börjar. Diabetes är bara en föraning om vad som komma skall.
Vad blir nästa del i maskineriet som börjar att rosta ihop, eller som t o m måste bytas ut? Nu får jag bara käka pizza en gång i veckan, godis är det slut med.
Snart måste jag väl sluta röka också.

Det gäller att passa på och leva medan man kan. Jag har länge förnekat min ålder för mig själv, jag har ju känt mig som en tjugofemåring i både kropp och psyke. Det tänker jag fortsätta med. Så därför lär ni inte få läsa några vuxna och snusförnuftiga texter på min blogg i fortsättningen heller. Jag kommer att fortsätta med att vara dum och omogen. Det är mycket roligare än att vara vuxen och mogen.
Men jag får nog ta det lite lugnare i fortsättningen med käket. Hur som helst: Detta lilla avbrott är just vad det är – Ett litet avbrott i mitt liv som ska bli långt och trevligt. Så häng kvar. Fortsätt att besöka min blogg för snart så är jag på banan igen och då jävlar… Det finns fortfarande mycket att skriva om.

17 kommentarer:

lilla S sa...

Hu då! Tur att du klarade dig iaf, kunde ju ha gått riktigt illa med vår GeHå.

ocdmannen sa...

Bäste GH,

Tack och lov att du är tillbaka! Jag började bli smått frustrerad - för att inte säga irriterad - över de uteblivna blogginläggen, men nu förstår jag bättre. Observera att dessa intoleranta känsloyttringar ska tolkas som en komplimang. Jag är m.a.o. gravt GH-bloggberoende.

I likhet med dig, GH, så har jag torskat dit på sockersjukan. Fick diagnosen i somras, 37 år gammal. Hur kul som helst. Tabletter dagtid och insulinspruta till kvällen. Livet leker, eller snarare: Livet har lekt lite väl mycket under senare år. Det är tydligen dags att betala priset för alla underbara stunder i sällskap med flaskan, kniven och gaffeln.

Får jag fråga om du behöver någon farmakologisk behandling för din diabetes, eller om du klarar dig med kost och motion?

Ta hand om dig, broder!

ocdmannen

Gammal Hårdrockare sa...

Ocdmannen:

Tack för de värmande orden! Och ja, jag klarar mig men jag ska käka någon medicin i tablettform under en period. Men tydligen så ska jag senare klara mig med rätt kost och motion. Nu blir det bara pizza- och glassfrosseri en gång i veckan. Funderar på att anmäla mig till Friskis och Svettis, eller något liknande trams. Långa promenader ska det också bli fortsättningsvis. Som tur är så har jag god grundkondis. Det är detta jävla ätande som är boven i dramat, samt att jag var hård på spriten i min ungdom. Det är vad jag själv tror i alla fall.

Micke sa...

Jo, är väl själv på samma väg...men jag kör så det ryker tills faktum kvarstår!
Skål på dig och ha en nice weekend!

Jag och "captain morgan" hyllar dig! L&R

Perk sa...

Tack och lov att någon hittade dig!!! Herre jösses det där kunde gått illa.

När jag kom in på bloggen just nu så läste jag först i all hast fel, jag tyckte det stod "Tillbaka från helvetet". Tänkte nu har GH kommit hem från jobbet! Nu blir det extra kul läsning.

Skönt att läsa att du är vid liv och okay!

Perk

Anonym sa...

mmm hallå självömkan.

Anonym sa...

åh heregud, tur att det gick bra.

Anonym sa...

Min lillebrorsa åkte dit på diabetes för några år sedan. Han forssade ständigti godis, socker och sötsaker. Nu lever han på sprutor men det går alldeles utmärkt! Allt är som vanligt!

Bob sa...

Tur att det gick bra i slutändan. Dina texter är det bästa som hänt internet och du är min familjs största idol! Vi brukar ha högläsning varje gång du kommer med en ny text, och alla känner igen sig i situationerna du beskriver. Min mamma är även kär i dig :)

krya på dig Broder!

johan sa...

Skönt att du klarade dig i alla fall. Du får väl se detta som en form av nystart i ditt liv.Själv lade jag om kost och började träna i maj och mina värden är bra mycket bättre än innan. Så det går att förändra insidan av kroppen rejält på rätt kort tid, om man börjar i tid vill säga. Minst 30 min rask promenad/löp 5 dar i veckan och ut med all läsk/godis/chips, pizza och kebab på helgen men inte mitt i veckan. Det är kanske frustrerande den första tiden men när framstegen kommer så går det lättare. Du har mitt fulla stöd mannen!

Anonym sa...

Roligt att det gick någorlunda hyffsat, kunde slutat riktigt illa. Vill du slippa mediciner och skit så rekommenderar jag varmt att läsa lite av Sten Sture Skaldeman. Skippa sockret och kolhydraterna så slipper du insulinrally i kroppen. SOm ett vänligt tips bara...

Anonym sa...

till "Anonym sa..."

Så djävla hjärtlös man kan vara...

Anonym sa...

Kämpa GH! Vi älskar dig!

Anonym sa...

började inte din flickvän ana oråd när du aldrig dök upp hos henne?

En jävla tur att du klarade dig, skulle inte klara mig utan denna blogg. take care

Anonym sa...

Stackare.Tur att du klarade dig.Själv så sökte jag läkare för 12 år sedan när jag hade ständig magvärk och gick ner i vikt.Läkarfan skickade mig på massa undersökningar men dom hittade inget.Men så en gång när jag var på labbet med en lista med prov som skulle tas,så frågade tjejen på labbet varför jag inte tagit något sockerprov.Vet ej svarade jag.Varmed hon tog ett.Och naturligtvis.Då hade jag rasat tio kilo och fick börja med insulin direkt.Och på den vägen är det...så kan det gå i vården.Krya på dig och skriv vidare så att man har nåt att garva åt.....C...

RJ sa...

Det är många som får diabetes när de blir äldre. Det behöver inte ha med osunt leverne att göra utan kan ligga latent sen födseln iom att någon i släkten (kan vara en avslägsen släkting) har diabetes. Vet inte hur jag skulle reagera om jag själv fick det. Skulle nog kännas för jävligt att aldrig mer kunna njuta av livets goda på samma sätt.

Tur att du klarade dig iallafall.

Anonym sa...

Liemannen vs GH: 0-1

Men killen med lien behöver bara scora en enda gång, så ta väl hand om dig nu! Man vill ju inte mista Sveriges roligaste bloggare.