tisdag 24 november 2009

Alabama - Mellerud. Del 1.


Det finns en grupp med indianer som brukar dyka upp och besvära invånarna i Sveriges större städer med jämna mellanrum. Jag tror att de är peruaner. De riggar upp sina instrument vid torg och gågator. Panflöjter, mandoliner, congas och jävelskap. De för ett oherrans oväsen.
Ni har säkert sett dem. I Örebro brukar de hållas vid Olof Palmes torg och i Karlstad brukar de ställa sig vid Drottninggatan.
En kompis till mig, Rex, avskyr dem. Han avskyr överhuvudtaget peruaner. Det är lite ovanligt. Peruaner som är ett sådant harmlöst och anonymt folk. Hur kan de reta upp någon genom sin blotta existens?
Rex tycker att det är något lömskt över dem, något förslaget och beräknande. Han litar inte på dem. Och så tycker han att de verkar vara skitiga. De ser dammiga ut, som han säger.
- Jobbar varenda jävla peruan i något kalkbrott?
Rex människosyn är en smula snäv. Han litar bara på folk från svenska landsbygden, amerikanska södern och Israel. Resten av mänskligheten vill han helst ha på så långt avstånd ifrån sig som möjligt. Rex bor i Dalsland, man blir sådan då.
Rex var och hälsade på mig för ett tag sedan. Vi gick ut på stan. Det föll sig som så att just då hade nämnda peruaner anlänt till staden. De stod och spelade för fullt. Rex ryggade bakåt direkt. En utav dem gick omkring och sålde CD-skivor till åskådarna.
- Kommer det fram en sådan där jävla idiot i poncho så klipper jag till direkt!
Han skämtade inte. Rex såg faktiskt rädd ut på allvar. Han skulle slå i rent självförsvar.
Vi gick vidare.
Min flickvän däremot älskar dem. Hon är t o m personlig bekant med ett par av dem. Jag tror att det beror på att hon är från Chile. Antagligen känner hon samhörighet med dem. Vad vet jag?
Rex känner bara samhörighet med vita, heterosexuella svenskar på landsbygden, sydstatare och judar. Punkt slut. Resten kan fara och flyga åt helvete.
- Och finnarna! Du glömde Finland!
Ja just det ja. Finska befolkningen finner även nåd hos Rex.
- Förutom bögarna! Skriv det. Inte bögarna för fan!
Ok, nu har jag skrivit det också. Är det något jag har glömt?
- Roland. Den där jävla Roland!
Roland är Rex granne och tillika polis. De gillar inte varandra. Alla som har följt min blogg känner till deras förehavanden sedan gammalt. Där behövs ingen närmare presentation.

Rex bor i Dalsland, i Mellerud närmare bestämt. Ett samhälle mitt på den dalsländska slätten med ett bedårande vackert litet centrum, garanterat fritt från peruanska gatumusikanter. Jag har då aldrig sett någon.
Det är populärt att gnälla på småkommuner idag när alla av någon anledning ska flytta till Stockholm, raka kuken och jobba kontor bland de andra fjollorna och salladsätarna. Jag gillar småkommuner. Jag har bott i både Stockholm och Mellerud. Jag har erfarenhet från båda orterna. Om jag blir tvingad så väljer jag Mellerud framför Stockholm. Bondhåla är alltid att föredra framför Stockholm.
Men allt är naturligtvis inte frid och fröjd i Mellerud. Inskränktheten är stor. Det är mycket svårt att bli accepterad. Antingen ska man vara en fotbollsidiot och anse att livets mening är att sparka in en boll mellan två stolpar, eller också ska man åka runt torgen i en gammal amerikansk bil och dricka sprit. Runt, runt. År efter år. Det är som klockan som går men aldrig kommer fram.
Boots och fodrad jeansjacka är klädseln för dagen. Alla dagar sedan sjuttiotalet någon gång.
Jag avskyr fotboll och kan inte ens byta olja på min bil så jag hade svårt för att passa in. Då kan ni ju bara tänka er vilket mottagande ett gäng med peruanska gatumusikanter skulle få. För några år sedan så läste jag om en liten håla i Alabama i djupaste amerikanska södern Utanför samhället så hade de satt upp en skylt.
”NEGER! OM DU KAN LÄSA, LÅT INTE SOLEN GÅ NED ÖVER DIG I DENNA STAD!
Jag tänkte direkt på Mellerud.
Staden hette Wormwood Hills. Jag var inne på Melleruds kommuns hemsida. Där föreslog någon i styrelsen Wormwood Hills som vänort till Mellerud.
Jag blev inte förvånad.
Nu försöker Melleruds kommun att hitta någon som både kan engelska och som är skrivkunnig så att de kan inleda en korrespondens med kommunledningen i Wormwood hills.
- Annars så får vi väl ta det på svenska!
Som kommunens starke man Conny Mügel sade till den lokala reportern som var utskickad från Mellerudsnyheter – Hela familjens tidning.
- Om man skriver enkelt och kortfattat med stora bokstäver så kanske de förstår ändå?
Varken reporter eller läsare reagerade på detta. Utom Rex. Han blev alldeles eld och lågor när han en morgon satt och läste Mellerudsnyheter vid köksbordet. Skulle Mellerud kanske få en vänort i amerikanska sydstaterna? Och Alabama till på köpet! Rex absoluta favoritstat!
- Jag kan engelska! Jag ska författa det där brevet!
Sade han till sin hustru Hannah.
Och så blev det.
Några månader senare blev det bekräftat, Mellerud hade fått en vänort i Alabama. Det fick stora rubriker i Mellerudsnyheter. Det var den största nyheten sedan en galen bonne vid namn Axel Olsson en dag i fyllan och villan hade kört sin nyinköpta skördetröska rakt in i en transformatorstation och försänkt hela kommunen i mörker.

Ungefär samtidigt som man i Mellerud firade sitt nya vänskapsförbund så släpptes Coleman Carter ut ur Wormwood Hills countyjail där han hade suttit av sex månader för vandalism och misshandel. Coleman var en egentligen en fridens man men led av magsår. När smärtorna satte in så kunde han bli helt galen och slog sönder allt som fanns i närheten, inklusive dem som försökte stoppa honom. Den här gången hade smärtorna satt in när han besökte en bar. Det var ju en smula förargligt. Redan efter första glaset så högg det till i magen och sedan var det färdigt. Coleman blev som ett rytande lejon och började veva med sina jättelika armar. Gäster och inventarier flög åt alla håll. Det tog tio minuter innan polisen kom, då hade Coleman hunnit demolera i stort sett hela baren. Det var bara flisor kvar.
Coleman var stor, över två meter lång och bestod enbart av muskler. Coleman var även en av Wormwood Hills få svarta invånare.
Om han hade varit illa omtyckt innan så förstod han att nu var han direkt hatad och låg illa till. Han kunde inte återvända till staden och sitt gamla jobb på snabbmatsrestaurangen med friterad kyckling som specialitet.
- Välkommen till Pull-Pull fried chicken! Hoppas det smakar bra! Ha en pullig dag!
Det där jävla jobbet skulle han inte sakna. Inte Wormwood Hills heller. Det var en håla där varannan invånare hette Bubba och det serverades lite väl mycket pungråtta och majsgröt på middagsborden för Colemans smak. Men han var uppväxt där, han kände inte till så mycket annat. Vart skulle han nu ta vägen? Vad skulle han jobba med? Han hade 1 500 dollar undansparade. De skulle inte räcka länge.
Coleman drog sig till minnes en artikel i Wormwood News. Det hade stått något om att stan hade fått en vänort i Europa, i Sverige. Vad var det nu stan hette - Mellerud? Ja, så var det! Och vänort, det lät trevligt. Det måste ju betyda att invånarna är vänliga där. Coleman hade aldrig varit i Europa, han hade överhuvudtaget aldrig varit utanför Alabamas statsgräns. Få invånare i Wormwood Hills såg längre bort än sin husvagnsparkering.
Coleman hade femtonhundra dollar undansparat. De skulle räcka till en enkel biljett till Sverige.
Jag sticker dit. Tänkte han. Jag sticker tammefan till Sverige!
- Åt helvete med Alabama!
Hojtade Coleman, lyfta upp sin axelremsväska och gick ut på landsvägen. Han började traska söderut mot flygplatsen.

Fortsättning följer...

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det här kan bli episkt.
Låt inte del 2 vänta för länge nu bara.
/JW

Anonym sa...

Ja gillar verkligen dina härliga utsvängningar."Keep it up" Your nr 1!
/JB

Anonym sa...

Ska den stackars negerjäveln komma hit och våldta svenska tjejer?
/JC

Anonym sa...

Från en promenad med Rex på stan till en sjövild jätteneger i alabama. Den här gången bar det verkligen iväg.

Väntar med spänning på Colemans äventyr i Sverige.

Fru Utter sa...

Vart i bloggen kan man läsa om Rex och hans förhavanden med grannsnuten Roland?

Bra text som vanligt, väntar på del 2.

Gammal Hårdrockare sa...

Fru Utter:

Under Februari månad finns det en hel del texter om Rex och Roland:
http://gammalhardrockare.blogspot.com/2009_02_01_archive.html

Rex sa...

Vafan...har jag bett om att får mina fina värderingar vädrade på nätet? Va?

Eller,jo kanske...lite stolt är jag allt att ha fått en roll i GH:s persongalleri :-)

Asgarvad sa...

Under förra valrörelsen satt jag i en valstuga i centum av min lilla stad: Rätt som det var kom ett peruanskt följe, komplett med ett japanskillverkat elverk till förstärkarna, och började föra oväsen!
Vi hade innan försökt att köra låtar på våran lilla ljudsvaga CD/radio med Peps Persson, Nationalteatern och Philemon Arthur and the Dung: Totalt förgäves!
Inte undra på att Moderaterna, som hade sin stuga längst bort, där Peruanerna hördes minst, vann kommunalvalet!

Christer sa...

Du är kung!!