onsdag 9 december 2009

En kopp kaffe på stan.

En liten debatt har blossat upp på Aftonbladet, det handlar om barnförbud på caféer. Att förbjuda barn och barnvagnar på caféer och restauranger anser jag vara en mycket god idé. Om det hade varit en vuxen människa som hade suttit vid ett bord och vrålat med skjortbröstet fullt av dregel och kaksmulor och byxorna fulla med avföring så hade han åkt ut direkt. Förmodligen hade polisen väntat utanför och kört honom till fyllecell eller psykakuten. Ingen vill ha fyllon och dårar som bordsgrannar när de är ute och fikar men när det gäller barn så ska man tydligen finna sig i sådant beteende.
Det gör inte jag, därför går jag numer sällan ut och fikar.
Överhuvudtaget så är det inte samma sak att gå ut och fika längre. För mig så innebär fika en slät kopp kaffe, en stol och ett bord med perstorpskiva. Ett askfat med reklam för Zingo eller Pripps ska stå på bordet. Inget mer.
Men numer är det rökförbud överallt. Den lilla källan till glädje och njutning har de naturligtvis tagit bort. Antagligen så kan Sveriges klena och sönderpellejönsade befolkning ta skada. Allt ska vadderas in och vara krocksäkert. Caféerna idag är möblerade med mjuka soffor och kuddar och bakom disken står unga cafébiträden med vita tänder och stora bröst. De får mig att känna mig besvärad och dum. Vad hände med de medelålders kvinnorna med billigt läppstift, uppsatt hår och norrländsk dialekt?
Min nuvarande hemstad svämmar över av idiotiska, amerikanska kaffekedjor. Det är vansinnigt dyrt och klientelet består oftast av white trashkvinnor med tillhörande barnvagnar. Ungarna vrålar och skiter på sig under tiden som mammorna sitter med sina bärbara datorer och bloggar om sitt cafebesök. Eller om mode. Lenita har visst fått en laptop av tveksamt ursprung av Mange. Jag såg henne för ett tag sedan inne på Waynes Coffee. Hon försöker att dryga ut sitt socialbidrag genom att försöka slå igenom som modebloggerska. Nu sitter jag här och fikar med Carro. Vi har varit på OBS! och shoppat. Jag köpte ett par svarta Pearson. Jag hoppas att de inte ger mig svamp, det fick jag av de förra. Eller om det var av Mange? *Skratt!* *Fniss!*
Jag tror inte att Lenitas blogg är så välbesökt. Men hon gör väl så gott hon kan.
Mina jeans har förresten börjat lukta väldigt illa. Har ni också det problemet? Mange säger att det beror på att jag inte använder trosor men det är nog bara han som försöker vara lustig som vanligt. *Fniss!* Använder ni trosor förresten? Det slutade jag med lagom till min fjortonårsdag. Min styvfar tyckte det var en bra idé!
Ja, och så där håller det på.

Min flickvän älskar att besöka caféer. Waynes eller Espresso House. Jag blir alltid förbannad när vi går ut och fikar. För ett tag sedan var vi på Waynes. Vi tog varsin kopp kaffe och två muffins. Jag fick hosta upp över hundra spänn!
- Ni måste ha räknat fel! Sade jag till kassörskan. - Vi tog bara ett par muffins till kaffet.
Nejdå, notan stämde. De tog trettionio spänn för en muffins.
- Nästan fyrtio spänn för en muffins! Det är ju dyrare än heroin!
En lunch eller ett besök på pizzeria hade inte blivit dyrare. Jag gick därifrån i vredesmod.
I går så ville hon att vi skulle besöka ett nytt café som hade slagit upp portarna i centrala stan.
- Kommer jag att bli arg?
Undrade jag.
Jodå, jag blev förbannad direkt när jag klev in. Det verkade vara ett café för miljömuppar och vänsterflummare. Det var något myspysigt och alternativt över hela stället. Gästerna satt inte som normalt folk, de liksom halvlåg och klängde över kaffekopparna. Flera hade tagit av sig skorna. Männen hade glest och tussigt Bob Dylanskägg och kvinnorna var tillräckligt fula för att vara feminister och Palestinavänner.
- Nu blev jag verkligen arg!
Sade jag.
Ur högtalarna strömmade Björn Afzelius. Det var mycket fredsmärken, kavajer i manchester och kommunistbrillor. Många av dem var av typen som vid tjugofem år fyllda fortfarande var studenter men som ansåg sig tillhöra någon svårdefinierad arbetarklass. Om de någon gång skulle bli tvingade till en riktig arbetsplats så skulle de antagligen gråta som barn innan frukostrasten.
Vi satte oss ned. Genast kom det fram en man och satte sig vid vårt bord. Det var tydligen en bekant till min flickvän. En blek och skäggig fredsduva i trettioårsåldern som fortfarande studerade uppe vid universitetet. Han hade en palestinasjal virad runt halsen. Jag ville strypa honom med den. Han kallade sig för kulturvetare och frågade vad jag jobbade med.
- Jag är rik, jag behöver inte jobba.
Svarade jag.
Mannen, som för övrigt hette Erik stirrade på mig utan att säga något. Drev jag med honom eller vad? Erik bestämde sig för att nonchalera mig. Han vände sig mot min flickvän och började prata om en planerad demonstration mot USA och kriget i Afghanistan.
- Vilket sammanträffande! Vi kommer precis från en demonstration FÖR USA och ett flitigare användande av klusterbomber!
Erik blev röd i ansiktet, jag fortsatte - Klusterbomber visade sig ju vara väldigt effektiva i Gaza så varför inte rocka vidare på samma tema?
Erik fingrade på sin palestinasjal. Just då så ville han nog överge sin pacifism och skicka mitt namn och min adress till närmaste självmordsbombare.
Jag noterade att Erik bar hörapparat. En gammalmodig sådan med en sladd som gick från en hudfärgad klump i örat till ett batteri som låg i bröstfickan. Jag frågade honom varför han hade en analvibrator intryckt i örat.
- Är det inte svårt att höra vad folk säger?
Erik frågade mig om jag tyckte det var roligt att driva med handikappade människor.
- Ja.
Sedan så reste sig min flickvän upp och sade åt mig att göra detsamma.
- Vi ska nog gå nu!
Och det gjorde vi.
- Glad Hanukkah på er!
Jag log och vinkade åt alla i lokalen. - Må Abraham och Israels söner vaka över er!
Det sista jag hörde när jag gick därifrån var en kvinna som sade sig känna igen mig.
- Han driver en blogg och kallar sig för Gammal Hårdrockare. Han är inte riktigt klok i huvudet!

Så bli inte förvånade om min blogg helt plötsligt börjar svämma över av kommentarer från en massa förvirrade kommunister, miljömuppar och veganer. Jag skulle tro att jag är lika illa omtyckt av dem som av de välkammade små högergossarna. Förra året lyckades jag reta upp och locka hit högerstollen och entreprenören av Guds nåde Johan Staël von Holstein och jag måste erkänna att jag saknar käftandet med honom.
Vem vet, kanske dyker självaste Lasse Ohly eller Jan Guillou upp och hotar mig med stryk innan detta året är slut?
Det hade varit kul.
De är välkomna!

27 kommentarer:

Anonym sa...

Du är bäst. "demonstration för ett flitigare användande av klusterbomber" och "Gillar du att driva med handikappade?", "ja".

Anonym sa...

"Många av dem var av typen som vid tjugofem år fyllda fortfarande var studenter men som ansåg sig tillhöra någon svårdefinierad arbetarklass. Om de någon gång skulle bli tvingade till en riktig arbetsplats så skulle de antagligen gråta som barn innan frukostrasten."

Grymt träffsäkert!

Anonym sa...

Grymt träffsäkert. " Glad hanakuha" he he

Anonym sa...

Nu har du jävlar i mig hittat formen igen! Tack för en underbar text!

Malin Therese sa...

Amen till det. Bort med snorungar, skrik och blöjor från restauranger, caféer och alla övriga typer av offentliga place säger jag bara!

Anonym sa...

Du förgyller min dag GH. Snälla skriv en bok eller något, skulle bli en dundersuccé. Du är helt fantastisk på att driva och raljera över folk som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Papperskatt sa...

Det är inte barnen som ska förbjudas, utan föräldrarna som inte kan uppfostra sina kräk.

Snyggt skrivet GH, var ett tag sen du skrev något så här klockrent!

Anonym sa...

GH! Jag har jobbat ihop med dig en gång. Du var en väldigt rolig och pratsam kille!

Anonym sa...

Briljant jävla inlägg!

Magnus sa...

Gôtt att se nån som sticker ut hakan lite med risk att få sig en snyting; gillar särskilt stycket med svårdefinierad arbetarklass-student. Du fick just en ny prenumerant :)

Anonym sa...

Efter två mediokra inlägg av GH så smäller det till och jag skrattade högt för mig själv flera gånger.

Tumme upp och tack för skratt!!

Mångmamma sa...

Snart så får du nog permanentas i min blogg och inte bara under mina egna personliga favoriter!
Smugit runt här ett tag och fnissat förtjust över din skrivvrängarådra.
En liten käftsmäll om dagen är bra för ...

Anonym sa...

Länk till käftandet med von Holstein skulle uppskattas, tack.

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Jag skrev två texter om Johan Staël von Holstein Oktober 2008. De finns här, scrolla nedåt så hittar du dem:
http://gammalhardrockare.blogspot.com/2008_10_01_archive.html

Anonym sa...

Goddamn vad bra den här texten var! Jag älskar din blogg!

Mångmamma sa...

Sv; Tack, man kan ju alltid hoppas!

Anonym sa...

Word

Anonym sa...

Visserligen håller jag inte med om dina åsikter alla gånger, och du verkar vara lite av en bitter översittare, men du skriver bra som tusan. Förövrigt; troslös med jeans är inte okej haha.

Anonym sa...

haha, lysande inlägg som vanligt.
Instämmer i tyckandet om alla dessa jävla cafeer. I min värld heter det Konitori och det ska stå en kvinna i 40+ åldern bakom disken och servera kaffe med kanelbulle eller champis med gräddbakelse. inga jävla brownies som ser ut som nåt hunden bajsat ur sig eller morotskakor!
MEN, jag tyckte mig uppfatta en diss av Afzelius, det är inte ok, Affe är Kung!!

Anonym sa...

Apropå det här med anti-röktrenden och dylikt pellejönseri:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/salander-cigarett-ko-anmals_3908479.svd

Välkommen till Sverige.

roberth sa...

HAHAHAHH SÅ jävla underbart! Men du kom med i Sd!

Marcus sa...

Underbart! Jag går gärna med i demonstrationen för fler bomber bara för att se dessa patetiska "alternativa" människor gråta samtidigt som de kastar sina stenar.

Alf Malmborg sa...

Helt rätt attityd!byllyme

Anonym sa...

*ASG*
Fy fan vad skön du är!
100% rätt rakt igenom...
Du har gjort min dag, tackar ödmjukast för detta.

Stefan Dedalus sa...

Söndag, och JOBB. Men, tack vare GeHå (och en icke oansenlig bakfylla) promenerar jag leende.

Happy Hanukkah på ett alt-”kondis”? Moahahachhh

Riddle: Vad kallas lehitabed på palestinaspråk?

Pax Vobiscum /S

Nicky sa...

Åk til Wien, GH. Där finns ännu RIKTIGA caféer med bordsbetjäning av äldre damer med förkläde, så långt ifrån svenska, andefattiga latteinstitutioner du kan komma.

Anonym sa...

Tack för en sjukt bra blogg!