måndag 7 december 2009

Ett hundliv i England.

Jag gillar katter. Trevliga djur. Jag tycker att de är gulliga och framför allt så är de rensliga. Jag gillar även mörka kvinnor. Spanjorskor, negresser osv. Tycker att de är vackra. Jag skulle tro att den ultimata kvinnan hade varit svart och haft en snäll och spinnande katt som husdjur.
Hundar däremot gillar jag inte. Tycker att de är äckliga. Ohygieniska. De tvättar sig inte, luktar gammal tvättkorg och äter avföring.
Jag gillar inte heller britter. De kommer från en grå, regnig och eländig avkrok av Europa med en kultur som ger mig rysningar. Ständigt förkylda människor med stora öron och dåliga tänder. Skulle inte förvåna mig om de också käkar sin egen avföring. Det kanske är därför de ser ut som de gör?
- Bring me the stird ränndreta please!
Det kanske är därför de alltid ser så sjuka ut? De käkar skit under hela sina liv och håller långsamt på att avlida av det.
Det värsta scenariot vore att bli tillsammans med en blek, fräknig brittisk kvinna utan framtänder men med en stor jävla hund som vaktade svartsjukt på henne.
Jag lovar, jag skulle inte vara något hot. Det skulle bli ett ytterst platoniskt förhållande.
Hanhundarna är de värsta. Är man inte tillräckligt uppmärksam så börjar de att jucka mot benen. Är hundjäveln stor så kan det bli en riktigt jobbig situation.
Jag skulle hjälpa en kompis att flytta en gång. Han hade en stor jävla Labrador. En hane. När jag böjde mig ned för att dra ur sladden ur TV: n så försökte han att ta mig bakifrån. Jag lovar, hade jag haft en rörtång i näven så hade jag sänkt honom direkt med ett slag i djurets dumma huvud. Hunden var tung och jag var oförberedd. När hunden hoppade på mig så ramlade jag framlänges, platt på mage mot golvet. Hunden juckade som en galning. Det var tur att jag hade jeans på mig. Polarn var i rummet intill och undrade vad jag gjorde.
- Försöker att koppla ur TV:n!

Jag läste en gång om en engelsman, Nigel, som skaffade sig hund. En stor jävla Sankt Bernardslund. En hane. Hunden döptes till Big Baa Baa efter Nigels första – och enda kvinna. Big Baa Baa hade varit ett kedjerökande fetto i papiljotter och städrock som var född och uppväxt i en husvagn i lervällingen utanför Socialfallshampton.
Nigel fick doppa redan efter första pinten och det glömde han aldrig. Han hade fyllt trettio år och Big Baa Baa var hans första kvinna. Med endast några få avbrott för intag av njurpaj och inälvskorv så låg han på hårt under hela helgen. Husvagnen höll på att lossna från sina stöttor. Nigel var som en ettrig terrier. Han skulle pröva allt och det fick han. Ett äkta, brittiskt kärleksmöte. Romantik på hög nivå.
Och utanför öste regnet som vanligt ned.
Baa Baa skulle senare berätta för sina väninnor att det hade varit som att ha blivit utsatt för en jävla tromb.
Men det var länge sedan. Nigel var nu i fyrtioårsåldern och levde ensam på matkuponger från socialen och en tiopundssedel eller två som hans mor stack till honom varje vecka. Nigel var en man med öron som påminde om ett par öppna bildörrar, hårdsnaggat illrött hår, fräknar och tänder som var svårt anfrätta av karies.
Det var inte Nigels utseende som skrämde bort kvinnor, de flesta engelsmän uppvisar dessa fysiska egenskaper. Nej, det var Nigels alkoholvanor. Alla pengar som han fick av sin mor gick till billigt gin och matkupongerna gick att byta bort mot lågprisöl borta vid macken. Nigel gillade att vara berusad.
Hunden fick han av sin gamla kompis Colin som hade tröttnat på honom. Baa Baa visade upp bögtendenser redan som valp genom att ständigt jucka mot Colins ben. När Baa Baa inte ägnade sig åt juckande så käkade han skit, gärna sin egen men utomhuslatrinen som invånarna i socialfallsbarackerna delade på var också ett populärt utflyktsmål för Baa Baa. Mer än en gång fick Colin dra upp Baa Baa efter att han hade fastnat med huvudet i ett latrinhål.
Colin fick en ansträngd kompisrelation till sin hund. Det var jobbigt att dela rum med någon som stank avföring och som hela tiden försökte att knulla honom.
Så en regnig morgon så tog han Baa Baa och gick bort till Nigel. Kanske han ville ha hunden?
- Jag kallar honom för Big Poo men du kan kalla honom vad du vill.
Det blev som sagt Big Baa Baa efter den enda kvinnan i Nigels liv.
Det tog inte lång tid förrän Nigel ångrade sitt beslut att bli hundägare. Hunden stank ju för fan skit och så fort han däckade på golvet av för mycket gin så kastade sig Baa Baa över honom och började jucka. Han hade vaknat flera gånger av att det kändes som om snuten höll på att köra upp sina batonger i röven på honom.
När inte Baa Baa försökte att rövknulla Nigel så käkade han sin egen avföring. Denna diet fick Baa Baa att kräkas. Gärna i Nigels skor.

Baa Baa gillade verkligen avföring. Det var smaskens. Tydligen så var inte färsk spya lika delikat. Där gick gränsen för Big Baa Baa.
En hund behöver en fast hand. Nigel var en vek man. Det tog inte lång tid förrän Baa Baa började flytta fram sina positioner. Nigel bodde i ett litet oisolerat rum på femton kvadrat med kokskåp och dusch i källaren. Vanlig, brittisk boendestandard. Kyligt men framför allt trångt. Baa Baa blev mer och mer sugen på Nigel. Till slut så stod Nigel uppe på sängen och vrålade och skrek. Han försökte freda sig mot Baa Baa genom att kasta vad han kom åt på hunden. Lampskärmar, flaskor och jävelskap flög omkring i rummet. Det kändes som om han hade bjudit in självaste Satan i sin bostad.
Det var avföring och spyor överallt, de få möblerna blev till kaffeved och när som helst så kunde han bli rövknullad.
Grannarna slog till sist larm. De hade stått ut med Nigels fyllekalas länge men nu verkade det som om drickandet hade gått in i en ny fas. Hade han börjat supa tillsammans med en slagbjörn eller vad?
Så fort polisen öppnade dörren till Nigels lilla bostad så kastade sig Baa Baa över dem. Polisen var inte alls beredd på en sådan kraftfull kärleksattack. Konstapel James McGoofer från Wankerhead Projects stolta och anrika poliskår ramlade baklänges och fick en vilt juckande Baa Baa över sig. James McGoofer hade fått allt ifrån brödknivar och avslagna flaskor till pistoler uppkört i ansiktet när han hade avstyrt lägenhetsbråk och fyllefester. Nu låg han på golvet med en stor hundkuk mitt mellan ögonen.
För första gången i sitt liv kände James att han var tvungen att använda sitt tjänstevapen. Han drog sin pistol och gav hunden ett skott rakt i huvudet.
Och därmed tystnade Baa Baas sång för gott.
Polisrapporten efteråt framkallade många skratt bland James kollegor. Trettiofem år i tjänst utan att behöva dra sitt tjänstevapen och så händer detta när det bara var något år kvar till pensionen.
James McGoofer hade haft ett ansträngt förhållande till hundar tidigare eftersom varenda jävla knarkare skulle ha en Schäfer som försvårade ingripanden och tillslag. Nu hatade han hundar med ett vitglödgat raseri. Alla drog skämt om hundar så fort de mötte James i polishusets korridorer. James kokade inombords. Vad ingen visste var att James även var av s.k. bordelinepersonlighet.
En borderlinepersonlighet kan beskrivas som en mycket impulsiv person där allt är antingen svart eller vitt. När James var glad så var han verkligen glad men när han blev förbannad, ja då gick solen inte bara i moln, den slocknade helt uppe i James mörka och lätt paranoida hjärna. Inte ens stjärnorna syntes. Det var inte en hund som hade jävlats med honom, det var alla hundar.
Nu hade de gått för långt. Nu har ni gått på fel polisman! Tänkte James McGoofer. En dag så åkte han ut till en kennel och fick kontakt med ägaren. Han talade om att han var polis men skulle snart gå i pension.
- Jag är ogift och det hade ju varit trevligt med en vän att fiska tillsammans med på gamla dar!
James gav ett mycket seriöst intryck och skulle säkert bli en god hundägare.
Kennelägaren föreslog en Golden Retrievervalp med viftande svans.
- En mycket snäll och läraktig hund!
James spände ögonen i hunden. Han såg tänger och syrabad framför sig. James skulle gärna ha tagit hem hunden och ägnat sig åt lite god och gammaldags tortyr nere i sin källare men det fanns det inte tid till. Du har skämt ut mig hos poliskåren! Tänkte James. Mig jävlas man inte med ostraffat!
- Nämen, vilken liten sötnos!
Sade James, drog fram sin pistol och sköt hunden rakt i huvudet.
- Men vad i helv…
Mer än så hann inte kennelägaren säga förrän han också blev tystad för gott med en kula i pannan.
James gick sedan från bur till bur och sköt hundarna. När pistolen var tom så tog han fram sitt automatiska hagelgevär som han hade under poplinrocken. Han kände sig som Terminator när han klampade fram mellan burar och hundgårdar och brände av skott åt höger och vänster. Mot slutet fanns ingen hund kvar i livet och några timmar senare var kenneln omringad av snutar. Det tog två dagar innan James gav upp. Sitt liv som pensionär fick han tillbringa inlåst på ett mentalsjukhus.

Det är när man läser om sådant här som man är glad över att man är en kattmänniska. Tänk om Nigel hade fått en Katt av Colin istället? Då hade allt detta hemska aldrig hänt. Nigel hade fått någon att bry sig om, kanske hade han slutat dricka och James hade fått tillbringa sitt liv som pensionär i frihet.
Så går det när man blandar in hundar i sitt liv.
Själv så tänker jag tillbringa mitt framtida liv som pensionär i ett varmt och soligt land söderut. Om jag skaffar mig katt när jag kommer fram vet jag inte men jag vet i alla fall att ingen hund eller brittisk kvinna kommer innanför trösklarna i mitt hem. Jag föredrar solvarma gator, katter och mörka kvinnor med tänderna i behåll.

7 kommentarer:

Hon den där Mary sa...

Jag hatar också juckande hundar. Ett TV-program har fastnat i minnet - en hundpsykolog var hemma hos en familj i England (haha) som var stolta ägare av en dreglande, svårt bortskämd bulldogg. Det var en pusselfamilj, hunden var mannens, den hatade kvinnans avkommor - sket i deras sängar, bet dem när den kom åt osv. Gäster var inte att tänka på - så fort någon kom innanför dörren kastade sig jycken över sitt byte och juckade vilt på benet. Som den stönade. Dess diet bestod av omeletter gjorda på 12 ägg, kött i mängder mm. Psykologen förordade kastrering, men då brast mannen i gråt - det skulle vara som att klippa av hans egen pung deklarerade han. Helt sjukt med denna missriktade omtanke - särskilt som han aldrig rastade jycken - den utförde samtliga sina behov indoors. Att kvinnan i fråga stannade hos denne sjuke man är för mig en gåta.

roberth sa...

Osmakligt faktiskt

Anonym sa...

hahahahahaha!!! den avled!

Anonym sa...

- Anglofil... är det när man ligger med lik eller när man äter bajs?

- Både och.

Anonym sa...

Inte samma klass som det brukar vara på dina inlägg GH, är du förstoppad eller något?

Anonym sa...

Det här var nog det sämsta jag läst från dig GH.
Du borde kanske ta ett juluppehåll lr nåt sånt och riktigt ladda skrivfingrarna.

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

"Det här var nog det sämsta jag läst från dig GH.
Du borde kanske ta ett juluppehåll lr nåt sånt och riktigt ladda skrivfingrarna."

Ja, det ligger mycket i det. Just nu är jag inne i en period av svår skrivtorka. Det blir så ibland.