tisdag 15 december 2009

Kommentarer...

Jag är som alla andra bloggare, jag tycker det är kul att få kommentarer på mina texter. På min senaste text så fick jag en kommentar och fråga som förbryllade mig. Någon som kallade sig Adde undrade: Har du testat parkour någon gång?
Vad i helvete är parkour?
Jag var tvungen att göra en sökning. Det visade sig att parkour var någon form av extremsport som gick ut på att man skulle ta sig fram fågelvägen inne i stan. Klättra över murar, hoppa från broar, balansera på tak osv. Han hade lika gärna kunnat fråga mig om jag hade testat att trycka in kuken i en väggkontakt.
Jag kan inte komma på något som är mig mer främmande än att börja klättra över murar och hus utan någon som helst anledning.
Jag är en bra bit över fyrtio år, det är inget som jag har försökt att dölja och alla foton på mig som ligger ute på bloggen visar att det inte råder något tvivel om detta.
Men ändå, denna Adde undrade: Har du testat parkour?
Nej, det har jag inte.
Jag har fyra kilometer till min arbetsplats. Jag går dit varje morgon. Naturligvis väljer jag den enklaste vägen, jag följer gatorna och håller mig på trottoarerna. Tänk om jag skulle köra lite parkour på vägen till jobbet? Jag skulle dyka upp flera timmar för sent med utslagna framtänder, blåmärken över hela kroppen och några svårläkta frakturer som skulle rendera mig flera månaders sjukskrivning. Min chef skulle allvarligt överväga en tvångsinskrivning på psyket så fort skadorna hade läkt.
- Ja, jag antar att det bara var en tidsfråga innan den sista säkringen skulle brinna av.
Jag bor i centrum. Skulle jag köra lite parkour på vägen till jobbet så skulle det köra ihop sig direkt från start. Jag skulle bli tvungen att försöka forcera flera kontorskomplex, gallergrindar och parkeringshus. Jag som inte ens som barn vågade klättra i träd skulle ställas inför stora problem. Framtänderna skulle antagligen ryka efter bara ett par hundra meter, jag måste nämligen ta mig över grannhuset som är på sex våningar. Jag skulle landa på ansiktet redan efter ett par meter uppför stuprännan.
Nästa hinder blir en bangård, det blir i och för sig enkelt. Jag brukar ofta gena över den. Nu skulle jag vackla över järnvägsspåren samtidigt som jag spottade ut tandflisor.
Sedan dyker det upp kontorshus, murar och jävelskap.
Överlever jag dessa hinder så blir det lite lättare. Först en stor älv. Förhoppningsvis är det sommar och jag är en god simmare. Älven skulle jag fixa. Men sedan kommer ett oändligt stort villaområde. Nu blir det lite besvärligare. Häckar och staket skulle jag nog kunna ta mig igenom, det blir värre med villorna. Jag tror inte heller att ägarna skulle uppskatta en vilt främmande man som klängde på deras husvägg tidigt på morgonen.
- Gösta! En ful, flintskallig man i blöta blåkläder försöker att klättra uppför vår rosenspaljé. Ring polisen!
Nu blir det jävlar i mig parkour på allvar. Jag brakar igenom häckar och staket.
Jag rusar genom villaträdgårdar och blomrabatter med utslagna framtänder, plaskande arbetsskor och en massa snutar efter mig.
Jag har många gånger sprungit från både jobb och arbetsförmedlingar.
För första gången i mitt liv så springer jag till jobbet.

Är det brist på vettig sysselsättning som får människor att krångla till livet mer än nödvändigt? Jag tänker inte bara på parkour.
Jag tycker t ex att sängen är ett alldeles utmärkt ställe att ha sex på. Det tycker inte alla. Vissa hävdar att sex på krångliga platser och miljöer sätter krydda på sexlivet. Varför skulle jag vilja ha sex nere i tvättstugan eller på ett hårt betonggolv i cykelförrådet? För att inte tala om bilen! Jag ser inget njutbart i att få handbromsen i sidan eller ett dörrhandtag i röven under tiden som jag försöker att hitta rätt mellan benen på min flickvän.
- Åh, du är ju stenhård ikväll!
- Det är inte jag! Du håller i växelspaken.

Att se två människor ha sex är ingen vacker syn. Är de medelålders blir det ännu värre. Två människor som har sex är faktiskt en rätt så löjlig syn, för att inte säga skrattretande. Tänk er själva, två vuxna, medelålders människor som flåsar och svettas, illröda i synen. Sådant vill man helst slippa att se.
Jag har sett och varit med om mycket hemskt i livet. Jag har varit hembjuden till barnfamiljer och för inte så länge sedan så såg jag en äkta miljöpartist på torget. Han var skäggig, bar manchesterkavaj och såg ut att längta till sina får uppe vid kollektivet i Dalarna.
Så mycket får, så lite tid!
Byxorna buktade ut i skrevet på honom. Han hade stånd.
Men jag har ännu så länge sluppit se två medelålders människor som har sex. Jag vill inte heller att någon ska se mig ha sex. Det är en av anledningarna till att jag inte släpar ned min flickvän till tvättstugan. Jag tror inte heller att hon skulle uppskatta ett sådant påhitt. Hon skulle nog undra varför jag hade stånd i hissen på väg ned till tvättstugan.
- Skulle inte vi tvätta mattor?
Jag var nere i tvättstugan idag för att sätta upp mig på en ny tvättid. Jag kollade på tvättmaskinerna. De står på några slags gjutna betongfundament. Skulle min flickvän hoppa upp på dem så skulle jag inte nå upp, även om jag skulle ställa mig på tå. Jag skulle bli tvungen att vända upp och ned på skurhinken och ställa mig på den. Då skulle jag nog nå ända fram.
Romantiskt värre.
Jag fyller fyrtiofem år till våren. Min flickvän är trettiosex. Det var mycket länge sedan vi var tjugo år. Drömmen om sex på en blomstrande äng en tidig sommarmorgon gick aldrig i uppfyllelse för mig. Nu återstår tvättstugan i höghuset där jag bor.
Jag tror jag avstår och håller mig till sängen så att ingen riskerar att beskåda eländet.

Jag åkte dit rejält i min förra text också. Någon hade skrivit: ”Såvitt du skrev förut var det du som ramlade in full i julgranen inte din kompis. Därav så gjorde din förra flickvän slut med dig. Aja baja!”
Som sagt, där åkte jag dit så det small om det. Och det stämmer, för flera år sedan så skrev jag något om när jag ställde till det för mig under en julafton. Jag minns inte ens när och var jag lade ut den texten. Finns den verkligen på min blogg? Jag tror jag skrev den för sju-åtta år sedan.
Det betyder att någon där ute faktiskt följer mitt skrivande. Det tycker jag är smickrande. Någon går in på min blogg med jämna mellanrum och tänker: Nu ska vi se om den jävla idioten har skrivit något nytt!
Hur som helst, jag gillar den där beskrivningen. Vad kan egentligen vara mer förbjudet än att dyka upp berusad under sitt enda barns julafton och ramla in i julgranen? Omoget och ansvarslöst beteende hos vuxna män får mig alltid att brista ut i gapskratt.
Jag återanvände det där textstycket, inte kunde jag tro att någon skulle dra sig till minnes att jag hade skrivit det tidigare. Men det var det någon som gjorde.
…Och gick i ett oerhört berusat tillstånd rakt igenom glasdörrarna till vardagsrummet så glassplittret yrde för att därefter ramla in i julgranen mitt under julklappsutdelningen.
Nästan poetiskt.
Men är det sant, har jag verkligen klantat till det så för mig en gång i tiden?
Javisst!
Eller… Försöker jag bara vara lustig och skapa reaktioner? Önskar jag kanske att jag hade vågat bete mig på detta vis?
En sak är säker, den där meningen får i alla fall mig att skratta fortfarande. Fast egentligen så borde jag brista ut i gråt när jag tänker på det, eller i alla fall skämmas riktigt rejält.
Om det nu är sant.
Kanske. Vem vet?
Roligt är det. Det tycker i alla fall jag.

25 kommentarer:

Åke Forsmark sa...

Du är i alla fall morgonpigg! Som ung funderade jag faktiskt på sån där "Parkour" fast det var förstås inte uppfunnet än. Problemet var bara att jag var så klumpig. Men några promille brukade på något konstigt sätt kompensera min klumpighet.

Anonym sa...

Jag har läst alla dina texter och hängt med sedan flashbacktiden,de har sin charm och lustigheter. Gillar speciellt när du skriver om din ungdomstid och hur du ibland lyckas få ihop det med någon flicka :) Det är nog så eftersom man själv är en ung man med hopp!

Anonym sa...

Haha ja, jag har nog läst varenda text du har skrivit, de har gått runt på mailen på jobbet med och alla viker sig dubbla av skratt...

Det jag har varit nyfiken på under alla dessa år är om Axel Olsson fick till det med tupperware kärringens dotter efter att ha åkt dit på fyllan i traktorn?

Anonym sa...

Den texten finns på poeter.se. Har följt dig sen den tiden och tycker du borde lägga ut många av texterna som finns där, här.! DE är väldigt underhållande.

Anonym sa...

Jag har följt dig ända sedan du skev på Aftonbladet. Har alltid älskat dina texter och tycker det är både synd och underligt att du inte har fått större uppmärksamhet än vad du faktiskt får, även om din blogg tillhör de större i Sverige.
Du borde ge ut en roman!

Anonym sa...

Jag är imponerad av att du orkar skriva så mycket som du gör. Det är ju inte korta berättelser direkt.

Mafeking

Anonym sa...

"tittar in nån gång ibland....!"

Det är värre, undertecknad har din blogg i sin rss-läsare. De du! Hightech!

Hur gick det förresten med nomineringen till bloggawards2009, hörde dom av sig?
Du borde ha fått en del röster efter kampanjen på FB.

Anonym sa...

Hej! Annie här! Jag gillar dina "fina" noveller. Några av dem är de vackraste jag har läst. Du borde skriva fler sådana. Kan du inte göra det? Jag har sparat flera av dem. De ger mig lust att själv börja skriva.

OCD-mannen sa...

Bäste GH,

Parkour eller inte: Hur går det för dig med motionerandet och diabetesen?

Vänligen

OCD-mannen

johan sa...

suverän vardagsbetraktelse!

Anonym sa...

Haha, här kommer ännu en trogen läsare från "back in the days". Läste "Kommentarer..." före "Blötsnö och dildos." Kom att tänka på en av dina gamla historier då du även den gången dök upp hos ditt "EX och enda dotter" Den gången var det barnkalas och du blev full på vägen dit. Tanten blev förbannad, men du lyckades tjata till dig att få sköta fiskdammen och på något sätt råkade du fästa en dildo i metspöt. Skulle vara roligt att få se en repris på den.

Från en trogen som aldrig glömmer. Helt i alla fall.

Anonym sa...

Haha, du är ju för härlig!Ett gott skratt förlänger livet? Du har nog fått mitt liv att bli en bra bit längre i så fall.

Johannes Almborg sa...

Som signaturen johan sa: -Underbar vardagsbetraktelse. Garvade ordentligt när du beskrev din parkour-väg till jobbet... Det brast dock ordentligt för mig när du forcerade villaområdet. Keep it up GeHå

Carola sa...

Underbar text!!! Kollar in i din blogg varje dag, bara så du vet!!

Ordförande CoM sa...

Humor! Himla roligt att läsa XD

Parkour är f.ö för min egen del ett utmärkt sätt att utmana mig själv i att _våga_ mer och testa var mina egna begränsningar går - och sedan helst lyckas överträffa dessa, för det mår man så sjukt bra av :)

Ett bra sätt att hålla sig i form på dessutom!

Anonym sa...

En text jag skrivit lite i GH-stil (men ändå inte).

Ett företag som alltid behöver folk. Det lät bra, tyckte jag. Naturligtvis verkade själva jobbet inte det minsta intressant, men jag kunde inte ana vilken helvetisk miljö som dolde sig innan för murarna.

Jag är inte säker på om lokalen var ljus eller mörk, men jag minns den som ganska mörk med endast svag, artificiell belysning. Hur som helst gav hela stället negativa vibbar.. Lustigt nog så kände jag igen Tvättman-miljön direkt, när jag flera år senare såg skräckfilmen The Mangler.

Hur var då själva jobbet i denna ondskans högborg? Ja, vad tror ni? Man skulle sortera kläder, lägga kläder på hyllor etc. Allt i ett sjukligt tempo. Sen när en klocka ringde var det dags att mangla. Då gällde det att springa till mangeln, och sen mata in vad fan det nu var för allt man var värd.

Denna infernaliska klocka styrde också de stackars anställdas liv på andra sätt. Klockan ringde när det var lunch (vilket kanske hade kunnat ses som positivt i något alternativt universum men mer om detta senare). När klockan ringde andra gången skulle man dock "stå vid maskinen". Man kunde alltså inte ens "njuta" av sin lunch utan att känna sig stressad.

Hur var då de anställda? De flesta var sympatiska men nästan alla var kvinnor. Det är en enorm underdrift att säga en arbetsplats med endast kvinnor inte är så kul för en man. Det är ett veritabelt helvete. Kvinnor, eller i varje fall de från den samhällsklass som dominerade på företaget, har ett mycket begränsat antal ämnen att tala om.

Det var enbart kommentarer som "nu är ungarna sjuka igen", "Jens lovade att skjutsa Lisa till dagis idag", "blöjorna är slut hemma", hela tiden. Fruktansvärt för en man att lyssna på! Ska man jobba med de lägre klasserna, föredrar jag det grova sexsnack som förekommer på vissa mansdominerade arbetsplatser.

Nåväl, hur väl lyckades jag då i denna bransch? Inte så bra kan man säga.. Redan efter första dagens slut, kallades jag till cheferna, eller vad nu dessa två kvinnor var. De sa att de var missnöjda med min prestation och tyckte att jag skulle sluta. Antagligen hade jag inte manglat fort nog.. Jag fick ett ultimatum: sluta nu eller utnyttja din rätt att stanna men "då kommer vi ställa krav på dig".

Jag var inställd på att uthärda i denna arbetslivets nedersta region, även efter den allt annat än trevliga första dagen. Jag anade dock att de skulle göra vistelsen där ännu mer obehaglig för mig (även om det var svårt att tänka sig), så jag bestämde mig för att sluta.

Så är ni arbetslösa och hittar detta företag som "alltid behöver folk" så tänk på vad jag skrivit..

Anonym sa...

Ännu en.

Frågar man vem som helst vilket som är "finast" av grovarbete eller kontorsarbete så är svaret givet. I praktiken är det dock inte så enkelt att avgöra. Det finns nämligen många fördelar med hårt, fysiskt arbete.

Vi kan ta någon som jobbar med att skyffla sten, krossad betong m.m. i vagnar under ett rivningsjobb. Detta arbete är mycket enahanda och tungt. Vagnar fylls, körs till en container och töms.

Hur jobbigt det än är, så uppnår personen som jobbar med detta med rätt inställning ett nästan meditativt sinnestillstånd. Inga störande tankar och grubblerier förekommer. Det tunga arbetet nästan görs av sig själv.

Någon som jobbar på ett kontor med Word, Access, kalkyl, programmering etc. har å andra sidan gott om tid att grubbla och tänka på personliga problem m.m.

När grovjobbaren kommer hem är han trött (på ett bra sätt) och känner att han gjort ett gott dagsverke. Han tänker inte på jobbet alls och kan sätta sig framför TV:n med en öl för att koppla av.

Det samma gäller inte kontorsfjanten. Även om han kommer undan att ta med sig arbetsuppgifter hem, så grunnar han på problem från jobbet. "Varför startar inte applikationen? Vad kan vara fel? Allt måste gås över imorgon."

Sen har vi det fysiska. Grovarbetaren blir vältränad genom sitt arbete. Han slipper också skada sig om han lärt sig lyfta rätt m.m. Killen från kontoret blir blek och fet, dvs. om han inte väljer att betala för att träna på gym.

Slutligen så kan vi kolla på fenomenet "utbrändhet". Vem är troligast att drabbas av detta inkapaciterande tillstånd, grovarbetaren eller kontorskillen?

Gammal Hårdrockare sa...

OCD-Mannen:

" Hur går det för dig med motionerandet och diabetesen?"

Tackar som frågar och jodå, det går bra! Var på ny kontroll för några veckor sedan och värdena var alldeles normala! Ser ut som om jag har tur, men det var en välbehövlig varningsklocka. Nu är det slut med frosseriet för min del. Nu blir det bara pizza och liknande en gång i veckan. Och ja, daglig motion förstås.

Anonym:

Din sista text var jävligt bra och tankeväckande! Många rätt där!

Anonym sa...

Läser alltid men kommenterar aldrig. Dock var jag bara tvungen denna gång. JÄVLAR vad jag skrattade åt Parkour-historien. Kunde verkligen se hela förloppet. Har inte hämtat mig än.

Jonas sa...

"…Och gick i ett oerhört berusat tillstånd rakt igenom glasdörrarna till vardagsrummet så glassplittret yrde för att därefter ramla in i julgranen mitt under julklappsutdelningen." Det vackra julminne påminner mig om ett annat sätt att fira jul. "Ensam och kåt, full som ett skåp, drämmer sin task i bordet" (Förövrigt bör texten nynnas eller sjungas i samma melodi som "In kommer far..".)

Liorcifer sa...

Såhär i juletider skulle jag vilja önska mig ett hyllnings inlägg till den här modige mannen.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/orfil-far-pensionarer-att-mobilisera_3953477.svd

som gjorde det vi alla någon gång velat göra mot nån liten ouppfostrad, skrikig, antagligen efterbliven unge vi träffat när vi varit ute och ägnat oss åt vad vi nu upplever som rogivande. Mannen i artikeln borde vara en förebild för alla vuxna som tröttnat på alla ungjävlar som springer löst utan sin övervakare.

Anonym sa...

Ditt sätt att dricka sprit som du praktiserar på bloggen fyller mig med nostalgi från lumpentiden. Var en man på luckan som drack rätt tungt. Han tyckte dock att sprit var så äckligt att han alltid var helt nykter på förfesterna. När vi andra började sätta på oss skorna skruvade han av locket på kvartingen, halsade, sköljde ned med fanta. Sedan bar det ut i natten. Märkligt beteende. och nej han hatade smaken av vin, öl mfl. Ville bara verligen ha själva fyllan. Sprit, ren. Usch.

Anonym sa...

"Jag skulle dyka upp flera timmar för sent med utslagna framtänder, blåmärken över hela kroppen och några svårläkta frakturer som skulle rendera mig flera månaders sjukskrivning. Min chef skulle allvarligt överväga en tvångsinskrivning på psyket så fort skadorna hade läkt."

Det fick mig att tänka på filmen/boken Fightclub.

smeb72 sa...

Det finns de som följer dig hängivet. De kallar dig inte för "jävla idiot". De får något tindrande i ögonen när de pratar om dig och din blogg och kan nästan ordagrant återge dina texter.
Tack vara deras tindrande ögon har även jag börjat läsa din blogg så vi får väl se... jag kanske hinner läsa ikapp någon gång.

Gammal Hårdrockare sa...

Smeb72:

"Det finns de som följer dig hängivet. De kallar dig inte för "jävla idiot". De får något tindrande i ögonen när de pratar om dig och din blogg och kan nästan ordagrant återge dina texter."

Vad säger du! Är det verkligen sant? Det var verkligen glädjande att höra!