fredag 18 december 2009

Rymdresor och snabbvin.

Vid sjutton års ålder så blev alkoholen min nya hobby. Efter att jag hade tagit min första sup så satte jag mig aldrig ned med mitt ritblock och mina pennor något mer.
Jag borde kanske tycka att det är sorgligt idag. Men det fanns helt enkelt ingen annan utväg för mig. Alla unga pojkar vill träffa jämnåriga flickor, de vill känna sig delaktiga i livet och gemenskapen. Pröva sig fram. Det kunde inte jag i nyktert tillstånd. Jag var alldeles för blyg och bortkommen. Sjuklig blyg och nervig. Om jag hamnade i en situation med många människor - för att inte tala om flickor - så fick jag overklighetskänslor och hjärtklappning. Idag kallas sådant för panikångest och social fobi. Jag är inte säker på att detta var allmänt vedertagna diagnoser under åttiotalets början och ingen hade ändå fått mig till någon läkare.
Jag ville inte genomgå någon jävla samtalsterapi igen, det hade jag fått nog av i skolan.
Det enda jag ville var att få träffa en flicka. Någon att hålla i handen. Slippa känna sig utanför.
Till mina polare sade jag att jag var sugen på fitta.
- Det känns som om det är dags nu!
Det gällde att hålla masken. Det var jag inte den enda som gjorde. Men jag ljög inte. Jag hittade aldrig på. Det fanns det andra som gjorde. Håkan var värst.
- Igår fick jag verkligen slicka fitta!
Skrek han när dök upp vid vår parkbänk.
Håkan skrek alltid när han talade. Håkan kunde inte vara diskret. Allt var på högsta volym med Håkan. Var vi inne i en affär så kunde han slita ned en herrtidning från tidningshyllan, vika upp någon smaskig bild på en skrevande kvinna och vråla något om att hon minsann, hon ville jävlar mig bli slickad.
- Det är bara att hon ringer! Jag ställer upp direkt!
Såg Håkan en kvinna som åt en glass så övade hon sig på att suga kuk och slickade sig en kvinna om munnen så ”gjorde hon kåthet”.
- Såg ni? Hon vill knulla!
Vi brukade hyra film ibland. Video var vid åttiotalets början en ny företeelse, det var stort att kunna titta på biofilmer hemma. Vi brukade hyra fyra filmer, mest actionfilmer och skräckfilmer. Den sista var oftast en porrfilm. Det var vår enda chans att få se en naken kvinna. Vi tyckte alltid att den där porrfilmen var genant att hyra. Vi försökte vara så diskreta som möjligt. Utom Håkan.
- Kolla! John Holmes är med! Han har stor kuk han! Den hyr vi!
Vi andra skämdes som hundar. Man ville helst inte känna Håkan. - Kolla kuken!
Jag slet åt mig första bästa film och låtsades oberörd. Aldrig någonsin har jag väl med ett sådant stort intresse studerat en Ingemar Bergmanfilm eller Kieslowskis Den blå filmen. Julie förlorar sin man kompositören och sin dotter i en bilolycka. Filmens tema är frihet, Julie har total frihet efter att hennes närmaste gått bort.
Glädje och underhållning på hög nivå minsann.
Och samtidigt sprang Håkan omkring i affären med famnen full av porrfilmer.
- Kolla pattarna!
Håkan var den enda av oss som kunde bli helt uppslukad av en porrfilm. Vi andra blev trötta av att glo på flera filmer i ett sträck. Vi avslutade filmkvällarna med porrfilmen men oftast orkade vi inte titta klart. Utom Håkan. Han var helt fängslad.
- Ska ni inte se hur den slutar?
Det var killar som Håkan som motiverade ett manus och en enfaldig handling till en porrfilm. Jag misstänker att det var samma sorts unga män som senare slukade mina porrnoveller i herrtidningarna.
Vi hade oftast filmkvällarna hemma hos Håkan. När vi gick därifrån i vinternatten så tittade vi upp mot hyreshuset. Det blå skenet från TV-apparaten flimrade från Håkans fönster. Det var tidigt åttiotal, video var något nytt och spännande. Framtiden var här och det gick att spola tillbaka filmerna. Om och om igen.
Håkan satt med fjärrkontrollen i ena handen och kuken i den andra. Hela natten.
Och långt däruppe gnistrade stjärnorna.
Året innan hade man skjutit upp den första rymdfärjan och det blev en lyckad färd. Vid åttiotalets början kändes en rymdresa med Columbia mer sannolik än att jag skulle få hålla om en tjej. Man sade att innan åttiotalet var över så skulle vi alla kunna resa till månen på semester. Nu var det inte långt kvar! Jag sket i rymden. Det enda jag önskade mig var att lära känna en flicka.
Jag var sjutton år och kände mig ensammast i världen.

Ingen av oss hade haft någon flickvän. Inte ens Håkan. Vi satt vid vår parkbänk vid torget hela dagarna och försökte att inte lyssna på en skrikande Håkan som underhöll oss med sina rövarhistorier.
- Jag tog fram jättestora kuken!
Skrek Håkan. … Åh, Håkan! Tryck den i botten!
- Det är säkert! Hon sade så!
Vi visste att det var skitsnack men höll tyst. Ifrågasatte man Håkan så riskerade man att få ett slagsmål på halsen. Vi tittade på bilarna som åkte runt torgen. De var fulla med ungdomar. Vi fick inte vara med. I baksätet satt tjejer som de äldre killarna fyllde med sprit så gott de kunde.
- Fruntimmer ska knullas i båda ändarna!
Skrek Håkan.
När Ellos och andra postorderfirmor började med att sälja snabbvinsatser så såg vi det som en rent fantastisk innovation. Så praktiskt! Nu var det slut med allt krångel och jagande efter någon som kunde köpa ut.
Det var bara att skicka efter. Var man under arton år så krävdes målsmans namnunderskrift men en sådan var lätt att förfalska. Någon vecka senare så kunde man kvittera ut ett startpaket med damejeanne i plast, jäsrör och alkoholmätare samt själva snabbvinsatsen på Posten.
Hur enkelt som helst. Jag är förvånad över att det inte var fler ungdomar som kom på detta.
Det smakade som något man rengör verktyg med, men full blev man och det var ju det som var meningen.
Det tog två veckor för en sats att bli färdig. En sats bestod av tjugo liter högprocentigt vin och det räckte i ungefär två-tre veckor. Sedan fick man skicka efter en ny laddning. Man blev torrlagd under tiden som man lät en ny sats med vin jäsa färdigt. Det var ett problem. Man kunde i och för sig ha skickat efter två satser med vin, så att man kom i fas, men det är först nu när jag sitter här och skriver som jag kom på det.
Det sägs att första tecknet på alkoholism är när man dricker ensam och när man börjar dricka på morgonen, då har det gått riktigt långt. Då är slutet nära.
Allt det där började jag med innan jag fyllde arton år. De där vinsatserna blev både min välsignelse och förbannelse. Jag älskade att dricka ensam och jag kan än idag dra mig till minnes de där tidiga sommarmorgnarna vid åttiotalets början när jag satt på balkongen och drack vin, såg solen gå upp och lyssnade på Rainbow.
Idag så ångrar jag det där beteendet. Om jag kunde så skulle jag åka tillbaka i tiden, ringa på min dörr och så fort jag öppnar skulle jag slå mig själv på käften.
Men ändå, den känslan av eufori som alkoholen gav mig då kommer jag aldrig mer att få uppleva. Jag struntade i allt vad rymdfärder hette, just då så svävade jag viktlös i min ensamhet på min balkong.
Det var en sommarmorgon, året var 1982 och jag hade hela livet framför mig.

Det anordnades ofta drogfria discon för oss ungdomar. Oftast så var det kommunen eller någon idrottsförening som var arrangören. Det där med drogfriheten tolkade de flesta av oss bokstavligt. Det var många som fick sin första fylla på de där tillställningarna. Det var stenhård koll, var man det minsta berusad blev man inte insläppt. Det fick till följd att de flesta stod utanför. Ungefär samma fenomen som kan uppstå under privatfester där rökning endast är tillåten under köksfläkten. Efter någon timma har festen förflyttat sig till köket. Under åttiotalets början så var det vid en parkering utanför ett drogfritt disco som det kunde hända grejer.
Ville man komma in så krävdes det en viss teknik. Man gick bakom byggnaden, hällde snabbt som attan i sig flaskans innehåll och gick sedan raskt och löste en biljett. Några minuter senare slog alkoholen till men då var man redan inne. Man hade blivit godkänd.
Ofta slog det till med en jävla kraft. På drogfria discon såg man ofta ungdomar uppe på dansgolvet som stöp som klubbade oxar av för mycket alkohol under för kort tid. Så här i efterhand så kan man fråga sig vad vi skulle in och göra egentligen?
Men jag ville in!
Det var hösten åttiotvå och jag var kär i en flicka som hette Maja. Jag kände henne inte men hon hade faktiskt hälsat på mig en gång. Sådant kan räcka när man är sjutton år. Allteftersom åren går så krävs det lite mer för att få känslor för någon av motsatta könet.
Vid tjugo år fyllda så räckte det med att jag fick ligga med en tjej för att bli kär, det spelade ingen roll om hon såg ut som en torktumlare och hade personlighet som en flodmussla.
När jag närmade mig trettio så ställde jag lite högre krav och blev våldsamt förälskad i en svart kvinna som var trevlig på alla sätt och vis men som dessvärre hade en stark och otäck önskan om att få bo kvar i Stockholm. Tiden då jag kunde göra vad som helst för att komma innanför trosorna på en kvinna började gå över. Det finns gränser.
Vid trettiofem så blev kvinnor med barn fullständigt ointressanta för mig. Tidigare så kunde jag glatt och villigt förnedra mig för att få chansen krypa på ensamstående mammor.
- Jag älskar verkligen barn! De får mig att skratta!
Det stämmer. Jag skrattar alltid när de ramlar och slår sig.
Idag är jag fyrtiofyra år. Jag är tillbaka på ruta ett. Vid tjugo kunde jag knulla vilken kvinna som helst. Idag skulle jag kunna tänka mig att knulla deras döttrar.
Skillnaden är att idag så försöker jag inte längre komma mellan benen på unga tjejer. Inte som när jag var sjutton år.

Jag stod utanför discot och hällde i mig vin. Hela flaskan skulle tömmas under så kort tid som möjligt. Det smakade lampolja, jag kväljdes men jag fick i mig alltihop. Sedan gick jag uppför trappan och blev synad av vakten.
- Ok, du kan gå in!
Jag hade klarat det!
Maja stod borta vid väggen och såg uttråkad ut. Unga tjejer var väldigt bra på att se uttråkade ut under åttiotalet. Det ingick i deras identitet.
Jag gick över dansgolvet, mot Maja. Kanske skulle hon hälsa när hon såg mig och då skulle jag hälsa tillbaka och kanske, kanske skulle jag våga inleda en konversation.
Och sedan slog alkoholen till.
Det var som att bli träffad av en slägga i huvudet. Jag knäade mitt på dansgolvet. Jag började kräkas. Jävlar vad jag kräktes! Det sprutade ur mig.
- Åh fy fan vilken jävla gris!
Hörde jag någon säga. Sedan rasade jag ihop fullständigt. Några vakter kom och släpade ut mig. De kastade mig utför trappan.
Det var första gången i mitt liv som jag blev utkastad. Jag har blivit utkastad från många ställen efter den där gången, men jag har aldrig varit så sjuk som då. Jag kröp bort till en rosenrabatt, där lade jag mig ned för att dö.
Det var fruktansvärt. Jag kräktes och ropade på hjälp. Tårarna rann. Till slut kräktes jag bara luft. Det gjorde ont när jag andades. Jag försökte resa mig upp men det gick inte. Jag låg kvar i rabatten och stirrade upp mot stjärnorna.
De sade att framtiden var här och att alla skulle få resa till månen.
Det fick vi inte.
Men jag minns i alla fall att det var fullmåne den där natten för över tjugofem år sedan. Den var stor och lysande. Jag minns att jag gillade att lyssna på Rainbow och jag minns att jag ville träffa en flicka.
Det fanns de som drömde om rymdresor. Åttiotalet var för mig en dröm om en flicka och en framtid full av äventyr. Åttiotalet blev spyor i en rosenrabatt, alkoholmissbruk och en längtan lika stor och oändlig som universum.
Över tjugofem år senare så vet jag hur det gick med alla drömmar och förhoppningar.
Vi kom aldrig till månen.
Men jag fick i alla fall någon att hålla om.

18 kommentarer:

Agust Vråk sa...

Stor poesi!

Anonym sa...

Bortsett från lågvattenmärket mot slutet - om att knxxxa döttrar - så var det vackert på nåt vis...

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Aj fan! Tror du att det kan feltolkas? Hur som helst, med döttrar så menade jag vuxna döttrar, alltså tjugoåringar. Och vilken medelålders man vill inte ha lite gosigos med unga kvinnor? Det som skiljer vissa av oss från gubbsjuka äckel är att vi inte försöker att stöta på dem. Vi inbillar oss inget!

Anonym sa...

Grymt GH. Du skriver så jävla bra texter.

Anonym sa...

Har nog läst mer eller mindre allt du gjort och måste säga att detta är en av dina bästa texter!

Daddyfoam sa...

Hög igenkänningsfaktor där, danskt körsbärsvin och dextrosol snabbt intaget retar kräkningsreflexerna enormt. Älskar dina skriverier, keep it comin...

Anonym sa...

Silvio Berlusoconi är 70+ och han knullar 18 åriga brudar. En man att se upp till. Du är ju bara hälften så gammal, så vafan kan han kan du.

Fredrik Arvidsson sa...

Ja, den här texten tillhör nog en av dina bästa. Associerar till John Updike. Han kan också skriva om kuk och fitta, men de banala orden får akustik mot en andlig resonansbotten.

"Håkan satt med fjärrkontrollen i ena handen och kuken i den andra. Hela natten.
Och långt däruppe gnistrade stjärnorna."

Anonym sa...

Detta var totalt poetiskt! Jag drar till det i sorgeöl efter Saab beskedet men du ger mig hopp... Det fina i livet är många gånger enkelt. Ibland ska man spy!

Anonym sa...

Du är fan helt underbar! Sjukt bra text, ska fortsätta läsa din blogg!

Per sa...

Jag blir nästan tårögd, att du kan få något svinigt att låta så fint.

Kolle sa...

Känner ofta igen mig i dina texter. Jag läser dom med ett leende och minns min egen tonårstid.

Klockrent skrivet som alltid GH!

Niklas sa...

Så jävla bra, GH! Du borde börja föreläsa eller något!

Läs gärna min blogg:
http://cornflakespaketet.blogg.se

MVH
Niklas

Ein Bysbo sa...

"om hon såg ut som en torktumlare och hade personlighet som en flodmussla" - ha, ha, vilka liknelser

Micke gbg sa...

"asg"...jorå...en o annan moviebox hyrde man ju på 80-talet nån gång... några vanliga filmer ( som man aldrig kollade på ) och en smarrig porr-rulle..ja va fan, skit samma vad rullen hette, fanns en brud med lökar i full frihet på framsidan så var det ju smarrigt...fan..det var kul på den tiden...!

God jul på dig GH... :)

Anonym sa...

Känner igen detta med hyrfilmer och högljudda kompisar. Och inte minst p-rullar då. Keep it up GH, dina texter gör att det är värt att pröja för internet. /Fredrik

Granfot sa...

I vanlig ordning, tack som fan!

Anonym sa...

Väldigt bra blogg! Så roligt att läsa nåt som skiljer sig och inte är så präktigt och mainstream. Heja Heja! /Veronica