torsdag 14 januari 2010

Skitsnack i minibuss.

I somras svämmade företaget jag jobbar på över av praktikanter. De kallades så. Praktikanter. Ungdomar i nitton-tjugoårsåldern utan arbete. För att erhålla sitt socialbidrag så var de tvungen att praktisera heltid på ett företag. Jag kallar det för samhällstjänst. Deras brott bestod i att de hade befunnits skyldiga till arbetslöshet och saknade förmågan att kunna tillgodogöra sig en någon form av utbildning. De påminde till stor del om mig som ung. Jag gillade dem omedelbart. Bra killar allihop.
Jag är glad över att jag slipper vara ung idag. Jag hade åkt dit direkt.
Varje morgon så kvitterade jag ut en minibuss och körde dem till olika objekt där det var meningen att de skulle hjälpa till. Naturligtvis svämmade de inte över av arbetsglädje. Det skulle inte jag heller ha gjort om jag skulle ha varit tvungen att jobba för enbart existensminimum. Jag skulle inte ens ha gått till jobbet. Jag skulle ha straffat ut mig omedelbart.
- Det är något fel på pojken, det går inte att ha honom någonstans!
Och så skulle de ha givit upp och låtit mig få mitt socialbidrag i alla fall.
Jag hade lust att tipsa dom om detta men jag vågade inte, kanske skulle mitt jobb ligga i farozonen? Jag nöjde mig med att ta omvägar ut till objekten som de skulle arbeta vid. Så att tiden gick. Vi satt och snackade skit, ibland stannade jag vid något fik för kaffe och rökpaus. Jag fick en del skit av mina chefer för det där. De visste vad jag sysslade med. Men inte så mycket skit som jag kunde ha fått. Det verkade som om även de tyckte att det var för jävligt att killarna skulle vara tvungna att jobba för småpengar men det kunde de naturligtvis inte säga. Därför såg de genom fingrarna. En resväg som normalt skulle ta en halvtimma kunde ta uppåt två timmar. Ibland åkte vi och besökte någon håla ute på landsbygden bara för att någon hade hört att de hade goda hamburgare i just den korvkiosken.
- Sätt på radion, gamle man!
Sade en av killarna. De skulle av någon anledning som jag har vuxit ifrån alltid ha musik i bakgrunden. Jag satte på radion.
Luften fylldes av babbel och bankande. En neger som kallade sig för T-bone eller något liknande tjattrade i en mick ackompanjerad av en enfaldig trummaskin. Det kallade de för musik. T-bone babblade något om att det enda han ville i livet var att slicka fitta och käka friterade kycklingvingar.
Jag bytte genast kanal.
Nu var det fånig dagispop på repertoaren. En ung kvinna som försökte låta som en tioårig liten flicka sjöng något på engelska om att hon ideligen ställde till det för sig. Hoppsan! Jag gjorde det igen!
Jag undrade vad det var hon gjorde? Smittade grannpojken med könsvårtor?
Jag stängde av radion. För min del så har musiken tystnat för länge sedan.
- Men va fa… Sätt på radion igen!
Nej, det tänkte jag inte göra. Det finns gränser för vad man måste stå ut med här i livet. Jag var på jobbet, det fick räcka. Så fan att jag skulle bli torterad under tiden också.
- Glöm det! Dagismusik får ni lyssna på hemma!
Någon frågade mig vilken sorts musik jag gillade. Jag talade om att jag lyssnade på sådan musik som de spelade i drömmarnas land. I ett land där jag skulle vilja vara medborgare. I ett land som bara finns i mina fantasier och drömmar.
- Berätta!
Ja, och så gjorde jag det.

Ett land utan cykelhjälmar, rökförbud, pellejönseri och rapmusik. Ett land där moralen är av gammalt fint märke. Ett land där männen har riktiga jobb och inte fjantar runt på kontor med rakade skrev och sallad i lunchlådan. Ett land där arbetande karlar får sin belöning varje dag vid arbetsdagens slut i form av en festmåltid som frugan dukar fram efter en lugn och avkopplande dag vid spisen.
I detta lilla drömland så skulle polisen ägna sig åt riktiga brott som t ex att straffa tjuvar, våldtäktsmän och mördare men strunta i harmlösa förseelser som t ex hembränning och trasiga cykellysen.
Jag är så trött på alla jävla nymodigheter, på all skit de sänder i radio och TV och på alla dessa dårar som vill få mig att skämmas över min heterosexualitet, som vill bura in mig bara för att jag vill beskydda kvinnorna istället för att bjuda dem på snus, dunka dem i ryggen och i jämlikhetens namn knulla dem i röven för att visa min sympati med den homosexuella världen.
- Så gör Lasse och Micke! Du också!
Sådant är inget för mig! Jag är en avhoppare från dagens Nya Sverige.
När jag knäpper på radion så vill jag smekas av gammal fin rockmusik från sjuttio- och åttiotalet, jag vill inte översköljas av enfaldig dagispop. Jag vill inte höra låtar av "Horny Little Teenie and the tondöva kuksugers" tjugo gånger om dagen.
För vem spelar de skiten?
Ska inte ungarna vara i skolan under dagarna?
När jag går ut på stan så vill jag äta riktig mat! Jag vill inte besöka löjliga salladsbarer med ynkliga portioner som bara kan mätta kontorsfjantar och undulater. Jag vill inte ha något som är wokat eller ångkokt! Jag vill inte käka smörstekt babiantaska på någon thaibar eller skivat fårkött mellan oblater på någon kebabrestaurang.
Jag vill ha riktig mat!
Jag vill ha tillbaka min ungdoms land!

- Morsan är lika gammal som dig! Hon säger att vansinnet började redan på hennes tid.
Sade Spöket. Han kallas så. Alla chefer pratar om honom men ingen har sett honom. Spöket håller sig alltid undan och flaxar bara förbi stämpelklockan som hastigast när det är dags att gå hem. Han är bra på det. Spöket saknar fullständigt intresse för arbetslivet och vill helst sitta hemma i sin lilla inpyrda etta och skriva noveller som ingen vill läsa. Spöket är en bra kille. Spöket är sonen jag aldrig fick.
Jag talade om för Spöket att det aldrig skadar att drömma, att fantisera och skönmåla.
- Det borde väl du känna till, som gillar att skriva?
De andra bak i bussen började hojta.
- Fortsätt!
Ok, det gjorde jag.

Den lokala radio- och TV-stationen skulle bara sända skön åttiotalsrock och TV:n skulle bara visa upplysande och uppfostrande debattprogram med titlar som "Jag var en yrkesarbetande kvinna som tog mitt förnuft till fånga, nu lever jag för min man och hemmet".
TV-serierna skulle enbart handla om gräsligt fula karlar som sitter framför TV:n och dricker sprit under tiden som deras fantastiskt vackra och unga fruar och flickvänner städar eller sitter och broderar i soffan endast iklädda en raffset samtidigt som tacksamheten strålar från deras väna ansikten.
Sensmoralen är oantastlig: Det är insidan som räknas hos karlarna!

- Härligt! Det där med brudarna var bra!
Sade killarna bak i bussen. Vill man få unga killar att lyssna så ska man blanda in tjejer och alkohol. Det gäller för alla unga killar.
- Kan jag få fortsätta?

Man skulle naturligtvis bara sända filmer med högt underhållningsvärde. Ingemar Bergmanfilmer, musikaler och krystade filmer som vinner priser på alternativa filmfestivaler ska vara lika bannlysta som sport. Istället skulle man satsa på renodlad enkel underhållning och våld. Underhållningsvåldet skulle naturligtvis bara sändas efter klockan elva på kvällen då skötsamma kvinnor sover. De bör inte utsättas för alltför grovt våld med tanke på att de kan bli en smula upprörda. Kvinnor är sköra varelser.
Skolgång är något som man inte ska ta alltför allvarligt på. Alla ska kunna läsa, skriva och addera. Det räcker. När dessa kunskaper har förvärvats är de mogna för att ge sig ut i det riktiga samhället. Ju fortare de lär sig detta, ju bättre!
Nyårsafton firar man naturligtvis gemensamt på stadens torg men det blir aldrig något decennieskifte, här ska åttiotalet råda. 1989 övergår helt enkelt till 1980 och så börjar allt om igen.
Kvinnor ska bara äga tillträde till stadens barer och pubar under en begränsad tid i sitt liv, nämligen när de är i rätt ålder för giftermål. Mitt förslag är att när de är mellan 20 - 30 år så ska de få besöka stadens etablissemang för att där träffa blivande make. Naturligtvis så är det kvinnans far som i samråd med den intresserade mannen som bestämmer om det ska bli något förhållande.
Kvinnor får bara dricka sprit tillsammans med den man som bjuder för att undvika kontakter med andra män, därmed undviker man svartsjuka och onödigt våld män emellan.

- Jävligt bra förslag! Sade en kille som hette Adde. - Min flickvän ska alltid bjuda ut sig för andra killar när hon blir full!
En annan kille som hette Matte blev förvånad. Hade Adde en flickvän? Vem då?
- Tessan!
- Åh fan! Är Tessan din flickvän! Vet hon om det?

Jag sade åt dem att sluta bråka. Ville de höra fortsättningen eller?
- Ja! Fortsätt!

Restaurangutbudet ska vara rikligt och präglas av ett öppet sinne för nya spännande maträtter.
I varje kvarter ska det därför finnas minst en Sibyllakorvkiosk och en Pizzeria. Pytt-i-panna, Stuvade makaroner med stekt falukorv, ägg, bacon och liknande ska också serveras, fattas bara annat! Amerikanska snabbmatskedjor med fet och läcker mat ska ersätta vegetariska restauranger eftersom det ändå inte kommer att finnas något kundunderlag. Kontorsfjantarna har emigrerat.
Vi ska vara en oas av förnuft, godhet och glädje omgivna av en öken av ren galenskap, raseri och ondska.
Vi ska vara ett föredöme, en stolt nation av människor som inte låter sig påverkas av modenycker, imbecilla dokusåpor och massproducerat skräp från musikbranschen. Hos oss ska män få vara män och kvinnor ska få vara hushållsassistenter!

Sedan så var vi framme. Dags för killarna att kliva av och börja jobba.
- Synd att det där landet inte finns i verkligheten!
Sade Spöket.
Men det finns faktiskt. Det bestämmer man själv. Det borde Spöket som gillar att skriva lära sig. Fantasier blir till sanning och sanning blir till ren lögn. Det enda man behöver göra är att skriva ned det, sedan finns det där.
Det är ingen som vet vad som är sant och vad som är rena fantasier på min blogg. Man får välja själv om man vill tro på det.
Jag tror på det i alla fall och det är huvudsaken.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm, 40+ och redan en gnällig gubbjävel hör jag :-)
Hur skall det sluta? Tror du inte dina föräldrar tyckte detsamma om din ungdomsmusik, och deras föräldrar om dina föräldrars musik, etc etc.
Samhället är inte till för gnälliga tillbakasträvare, det är till för de föränderliga framåtsträvarna som välkomnar den nya maten, den nya tekniken, musiken, sexet, Tv-såporna.
Bara att tugga i sig annars blir man en än mer bitter föredetting.
Jobba på dina positiva sidor G-H, de finns nog där under all gammal surbråte :-)

Mångmamma sa...

:)

Johannes Almborg sa...

Får jag bli medborgare i det där landet?

Anonym sa...

Jag är en kille på tjugo år och jag vill verkligen tacka dig för en underbar blogg och för att du har barnasinnet kvar och förstår hur människor i min ålder tänker. Det är också kul att läsa om dina misslyckanden och tillkortakommanden i livet. Det har fått mig att orka med mig själv och inse att jag inte är ensam.
Jag har faktiskt pratat med min läkare om din blogg och sagt att den får mig att orka med livet. Den är en stor tröst. Känner jag mig nere så sätter jag mig en stund vid din blogg och känner att det finns någon mer därute som fungerar på samma sätt som mig. Tack GH!

Anonym sa...

Hahaha.
Ja du är verkligen en ypperlig arbetsmyra GH.
PRecis som överheten vill ha oss.

Anonym sa...

Hej GH hittade din blogg på skvallernästet Flashback. Har följt den med intresse sedan dess.

Vill bara tacka för den roliga läsningen du bjuder på titt som tätt när du bloggar.

Keep up the good work Homie ;)



Martin

Henke sa...

Så SATANS bra idag! Och till anonym: Om du inte gnäller, är du en del av problemet!

Anonym sa...

Följt bloggen ett bra tag.. varje inlägg förhöjer min gråa vardag!

Se till att pula ihop en bok nu, så kanske du slipper hata dina jobb, och kan fortsätta med det du gillar att göra. Bukowski slog inte igenom ordentligt förrän han var 50, så du har lite tid på dig :)

Anonym sa...

Det är det jag alltid sagt! En uppsjö av det du skriver är fabulerat!

Be om syndarnas förlåtelse, åderlåt dig själv och återfå din förtappade moral från helvetet ur eldarna som födde dig!

Anonym sa...

He he Kul att det är endel som bli porovcerade. Det är ju ändå det som är syftet med hela bloggen egentligen så GH har lyckats :)

Anonym sa...

Du skriver förbannat bra! Var har du lärt dig att skriva? Jag har svårt att tänka mig att du är så outbildad som du försöker göra gällande. Du skriver faktiskt bättre än många, erkända författare.
Eller är du helt enkelt en naturbegåvning? I så fall borde du ta tillvara på det på något vis. Din blogg är en bra start och nu är du kändis på nätet. Dags att du tar steget ut i verkligheten. Vi väntar på bok!

Monica sa...

Oavsett vad som är allvarligt menat eller inte så skrattade jag rått men hjärtligt! :-D

Radiopiraten! sa...

Härligt säger jag bara, speciellt det där med en radiokanal som bara spelar skön 80-tals rock.. Ett liv i ett land som inte är så infekterat av nymodigheter från det stora landet i väster som gör att man nästan får skämmas för att man attraheras av kvinnor..!!

Älskar din blogg,ligger under favoriter, spanar in varje dag om du skrivit något nytt.. !

"Spöket" har insett hur man gör, man stämplar in på morgonen, sen försvinner man som en oljad blixt halva förmiddagen innan han uppenbarar sig på något lägligt ställe, och har därmed fått sova fram till lunchdags på sin "praktikplats"... Spöket diggar jag, honom skulle jag vilja veta mer om.. Kanske spöket har ett litet drag av dig ändå...Kan det vara någon avlägsen släkting till dig GH...?

Härlig blogg!!!

Granfot sa...

Texten kändes lite krystad, men jag ansöker ändå om medborgarskap! :) Tack för en (nästan) alltid bra blog!