torsdag 11 februari 2010

Alla får sitt!

Det händer mycket sällan att jag lyssnar på radio. Jag avskyr dagens musik. Jag tål den inte. Jag blir provocerad.
Enligt mig så tystnade musiken någon gång när åttiotalet övergick i nittiotal. Idag är det dagispop som gäller, eller också en neger som står med byfånemössa och tjattrar i en mick. Sådant är inte musik för mig. Om det är musik, jag då kan jag också kalla mig för musiker. Jag skulle också kunna stå och fnysa och tjattra i en mick samtidigt som någon polare satt i bakgrunden och bankade på några kastruller. Men vad fan ska en medelålders, vit, knäckt gubbe rappa om?
Jag gick på klubben i lördags för att hitta en kvinna att behaga.
Den enda som ville ha mig var en fet gammal kärring från Forshaga.
Jag ville ha lite ung black pussy.
Hon jobbade på Konsum, var över fyrtio och hette Sussi.
En vit kärring från Forshaga
Det var som att bläddra i en söndagsbilaga.

Nej, jag har definitivt lyssnat färdigt.
Under sjuttio- och åttiotalet gjordes det bra rock- och popmusik, men man tröttnar på att lyssna på samma låtar och album om och om igen och när det inte kommer något nytt, ja vad gör man? Jag stänger i alla fall av radion.
Ibland får jag med mig någon av ungdomarna på jobbet i bilen. Oftast en ung tjej som heter Julia. Vi kommer bra överens, men hon ska alltid lyssna på de förbannade reklamstationerna och de sänder enbart dagispop eller rap.
Jag ville lyssna på Kulturnytt på P1. De skulle recensera en roman av en ny, debuterande författare som verkade spännande.
- Men lägg av! Du är verkligen gammal!
- Oja!
Julia får oftast sin vilja fram. Det blev en puttrande neger på vägen till städobjektet. Han kallade sig för någon konstig bokstavskombination – Runk Z?
- Du är gammal du! Började Julia. - Tänk, vad har inte du sett och varit med om?
Jag bad henne lägga av. Jag fattade vinken.
- Tur att man har en sådan gammal och vis man vid sidan när man ska bestiga livets krokiga och ibland riskabla väg!
- Käft, ungjävel!

Jag frågade Julia vad Runk-Z rappade om. Hon sade att han gav uttryck för en önskan om att få ge sin kvinna lite kärlek.
- Det gör han inte alls!
Jag hörde tydligt att han rappade om att han ville ge sin bitch stor laddstake. Jag talade om för Julia att äkta kärlek handlade om helt andra saker än sjaskigt och kravlöst sex.
- Ja pappa!
Och Runk-Z rappade på. Det dånade ur bilhögtalarna. Skitsnack och banka på trumma. Det lät för jävligt.
- Är du helt säker på att det inte är Runk-Z som just nu får stor laddstake?

Det handlar om yttre påverkan, om trender. Någon annan förklaring har jag inte. Ingen människa kan rent spontant fatta tycke för sådan smörja som rap. Det måste finnas någon plan bakom. Någon eller några har suttit och tänkt ut en ny trend för ungdomarna så att de kan tjäna mer stålar.
De tänker att nu har de tjänat en hel del pengar på rock, disco och punk. Det var ju bra men nu kommer det nya generationer och de vill ha något nytt som inte deras föräldrar gillar.
- Jag vet! Vi klär ut några afroamerikaner i byfånemössor och för stora brallor, ger dem en mick och en trummaskin och sedan ber vi dem snacka lite skit om knark, brudar och stålar.
Säger en av snubbarna under mötet.
- Skitbra idé! Man jag tycker att det saknas något.
De slår sina kloka huvuden ihop runt bordet och börjar bolla idéer fram och tillbaka.
- Jag vet! Samtidigt som de står där och tjattrar och puttrar så ska de hoppa upp och ned, stampa med fötterna i backen, peka, flaxa och vifta med armarna som ett gäng förståndshandikappade!
Det tycker de andra är ett mycket bra förslag.
- Och så ska de inte kunna spela några instrument heller, men vi kallar dem för musiker i alla fall!
Lysande förslag. De reser sig upp och förklarar därmed mötet avslutat. Nu har de lagt upp strategin för en ny dårskap som kommer att sprida sig som en löpeld över världen.
- De vuxna kommer att avsky skiten!
Det stämmer. Jag hatar smörjan. Jag blir förbannad bara jag tänker på det men det är väl det som är meningen antar jag.

Det som egentligen gör mig ännu mer förbannad är att folk är så lättpåverkade och så angelägna om att följa trender och passa in. Jag har aldrig begripit mig på det där. Jag skiter fullkomligt i vad som är ute eller inne, vad som är trendriktigt och vad som inte är det. Jag tar på mig kläder som jag trivs i och lyssnar på sådan musik jag tycker är bra och sedan ger jag blanka fan i vad som anses vara rätt och riktigt.
Det finns t o m idioter som strävar efter trendriktiga hem. Jag läste nyss att i år så bör varje människa som har koll på läget låta sitt vardagsrum domineras av en rejäl hörnsoffa med stora puffkuddar. Det är det som gäller nu.
Varför i helvete skulle jag vilja byta ut min bekväma, svarta lilla tresitssoffa i läder mot en stor, klumpig jävla hörnsoffa bara för att möbelfabrikanterna ska tjäna pengar? Jag har mycket svårt att tänka mig att jag skulle göra mig omaket att släpa in en stor jävla hörnsoffa i min lilla etta med kokvrå bara för att det för tillfället är inne.
- Men tänk om du får besök?
Jag vill inte ha besök. Och om jag skulle få det så skiter väl jag i vad de tycker om min soffa likaväl som jag skiter i deras val av möbler. Huvudsaken är att det är städat och prydligt!
Ungdomar är lättpåverkade och vill passa in, det kan jag förstå. Men vuxna som bryr sig om sådant trams som trender och mode har jag ingen som helst respekt för.

Vid sjuttiotalets slut så lyssnade man på hårdrock, punk eller disco om man var fjorton år. Ville man vara riktigt jävla tuff så klädde man sig i jeansjacka och cowboyboots. Långt hår skulle man också ha, om man inte tillhörde töntarna förstås. Töntar var de som gick till skolan för att lära sig något och som faktiskt lämnade uppehållsrummet och rökrutan då och då för att tillgodogöra sig kunskap. Töntarna hade sina skolböcker under armen och lyssnade på discomusik. Det var så man kände igen dem.
Jag ville väldigt gärna tillhöra de tuffa killarna men egentligen var jag en tönt – en tönt utan böcker under armen. Jag bar jeansjacka och hade långt hår men jag vågade inte riktigt löpa linan fullt ut, jag hade inte cowboyboots. Jag hade träskor. Jag ville verkligen ha boots, men jag vågade inte. Innerst inne så visste jag att jag inte var tuff och tog jag på mig ett par boots, ja då skulle alla se att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Att jag egentligen hade klätt ut mig till något jag inte var. Så jag gick halva vägen. Sliten jeansjacka och långt hår.
Det var alltså så vi såg ut 1979. Långhåriga hårdrockare i jeansjackor, eller punkare med mohikaner, piggar och nitar. Och så töntarna då förstås med sina skolböcker under armen.
Men så kom det en film som hette Grease. En fånig musikal som utspelade sig under femtiotalet.
Helt plötsligt så var det femtiotalet som gällde. Alla skulle lyssna på larvig femtiotalsrock, ha fett i håret och myggjagare på fötterna.
Alla utom jag.
Jag har alltid avskytt femtiotalsmusik. För mig så var Elvis inget annat än en fjantig amerikansk dansbandssångare. Akustiska gitarrer passar gamla tanter från Frälsis och fett ska man i stekpannan, inte i håret.
Så jag avstod från de där dumheterna. Jag ville inte se ut som de andra fåntrattarna. Jag ville inte klippa håret och lyssna på fjantig trallrock. Jag gillade fortfarande att lyssna på Deep Purple och AC/DC. Inte Boppers och Jerry Williams.
Men se, det fick jag inte!
Det fanns en stor, dum luns som hette Roger och som naturligtvis anammade den där trenden direkt. Han var för dum för att ens förstå innebörden av ord som individualism. Huvudet pryddes av en stor fet våg som han hade kammat till med massor av brylcreme. Han kom fram till mig en dag.
- Varför ser du så dum ut för?
Det gjorde jag onekligen, jag hade långt hår och stans knivskarpaste mittbena. Jag såg ut som en finnig Tom Petty, eller Dan Hylander, om ni minns honom?
Men det var i alla fall mitt val, och jag ansåg att det var ännu dummare att inbilla sig att man levde i USA under femtiotalet och ville se ut som en bonnpojk från Tupelo, Mississippi.
Roger var inte bara dum, han var även elak. Jag hade fått stryk av honom tidigare och nu var det dags att uppdatera förnedringen. Några av Rogers kompisar höll fast mig, under tiden kletade Roger in en massa brylcreme i mitt långa hår. Jag såg inte klok ut. Sedan fick jag stryk.
- Du ska passa dig jävligt noga din tönt!
Det var så skolan var. En alldeles vanlig dag på ett svenskt högstadium vid slutet av sjuttiotalet.
Jag hittade Roger på Facebook för ett tag sedan. Jag tittade på fotot. Han var fet och plufsig – problem med spriten tro? – och hade tappat håret. Borta var Elvisvågen.
Där fick du din jävel!
Jag läste att han var sambo, hade inga barn men två hundar. Det gäller att odla white trashidentiten fullt ut. Tidigare hade han jobbat på ett pappersbruk men nu var han arbetslös.
Härligt! Hoppas du var en av idioterna som gick ur a-kassan också!
Roger levde ihop med en fet kvinna som inte såg en dag yngre ut än sina fyrtiosex år. Om hon hade bott i England så hade hon hetat Sheila, levt på matkuponger, sjavat fram i sitt kyffe dagarna i ända i en morgonrock och haft sitt postnummer till Sociafallshampton.
Jag addade Roger direkt!
Det tog inte mer än någon dag innan han svarade.
Tjenare! Kul att du hörde av dig gamle kompis! Vad gör du nu för tiden?
Jag skrev att jag hade en fast och trygg anställning och att jag gjorde minst ett par utlandsresor varje år. Jag skrev även att min flickvän var tio år yngre än mig, att jag hade en hygglig slant på banken och att jag fortfarande hade stånd varje morgon är jag vaknade.
- Hur upplever du det, din jävla skithög? Jag vill att du ska tänka på detta varje morgon när du sitter och käkar lågprisfrukost med din feta kärring och funderar på hur du ska få ihop pengar till hyran. Sänd mig gärna en tanke när du går och lägger dig också! Have a nice day!
Han blockerade mig nästan omedelbart.
Gud finns och ibland ger han oss öppet mål. Tack!
Borde jag ha dåligt samvete? Nej, det tycker jag inte. Roger har fått det liv han förtjänar. Han fick sitt till slut.

Allt detta hann jag med att tänka på under tiden som jag och Julia var på väg till vårt städobjekt för dagen. Rapmusiken dånade ur högtalarna. Jag höll på att bli vansinnig.
- Kan du inte försöka låtsas att du faktiskt är vuxen någon gång?
Undrade Julia och syftade på min tidigare kommentar om Runk-Z sexuella referenser.
- Men han har kanske en ljudtekniker som är sugen på lite svart röv?
Ja, vem vet i dessa dagar?
En rappande neger som hette Runk-Z.
Gillade att stå vid micken och puttra och fräsa.
Men en ljudtekniker så kärlekskrank.
Var sugen på lite rövbank.
Nu får Runk-Z smaka stor kuk.
Nu är han inte längre så pratsjuk.
- Visst rappar jag bra?
Sade jag till Julia. - Runk Z fick sitt till slut!
Jo, det höll Julia med om.
- Är det inte vad du alltid brukar säga, att alla får sitt till slut?
Jo, det stämmer. Vi blir alla rövknullade. Ingen kommer undan.
Det blev en fin dag för mig och Julia. Jobbet var inte alltför ansträngande och jag fick föra vidare min livserfarenhet till en ung kvinna som var ute på sitt första jobb.
- Det var väl kul att få lära sig något nytt, Julia?
Det är alltid trevligt att få dela med sig av sin visdom till ungdomarna.
Alla får sitt till slut, eller hur Julia?

16 kommentarer:

Alf sa...

Johan Hakelius var inne på samma tanke för sex år sedan. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article222002.ab)

Anonym sa...

- Tur att man har en sådan gammal och vis man vid sidan när man ska bestiga livets krokiga och ibland riskabla väg!

Då skulle du svarat, "Du är allt lite sugen på att bli bestigen va", och sen knullat henne

Anonym sa...

Rap,hiphop och reggae kräver väl en viss mängd förbjudna kemikalier i blodomloppet för att avnjutas av sitt unika klientel.Själv tycker jag att rap påminner om när katten försöker hosta upp en hårboll.

I min ungdom var det Motorhead,Accept,Venom,Alphaville,Beatles,The Byrds,Eddie Meduza,klassiskt,militärmarscher och opera.Nu när halva livet har gått och ena foten är i graven så lyssnar jag fortfarande på samma.Jag har dock börjat uppskatta synth mer på äldre dar än i ungdomen.

Om man skulle låna lite kemikalier av rap(e)folket så kanske man till och med skulle kunna genomlida en televiserad schlagerfestival.

Nä,dagens ungdom har en sinnessjuk musiksmak,det var bättre förr,spriten var godare och man kunde dricka mängder av öl,vin och sprit.Numera blir jag pömsig efter trenne punköl och somnar med stereon på full sula.

Adolf

Anonym sa...

Du har rätt i jävligt mycket, samtidigt irriterar jag skiten ur mig på en del av dina hangups och fördomar. Hade nog vart kul att slänga käft med dej IRL, men i brist på bättre: tack för ännu en bra bloggpost.

/jojje

Anonym sa...

Oftast av en tjej som heter Julia, men i slutet står det ute på sitt första jobb.. Hur ska du ha det herr mytoman. Tål du kritik din gubbjäkel? Troligtvis inte.

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Jo för fan! Skäll på bara. Jag tål! Och gällande namn: Jag byter alltid ut alla namn på personer som finns i verkligheten så det ska fan komma ihåg vilka man använt tidigare, på vem osv.

Anonym sa...

Briljant sångtext!

Anonym sa...

"En vit kärring från Forshaga
Det var som att bläddra i en söndagsbilaga."

Underbart!

Mångmamma sa...

:)

Anonym sa...

Är jävligt sugen på att köpa ditt snygga bord med kakelplattor på.
Jag tänkte ha det till min white thrash-utställning.
Hur mycket skall du ha för det?
HELLBOY.

Guldkryckan sa...

Finns alltid nån ur det förflutna, speciellt från barndomen, som var ett svin!
"What goes around comes around" som de gamla inkaindianerna sa en gång i tiden!

Ha de gott GH

Gammal Hårdrockare sa...

Guldkryckan:

Ja, eller "När hästen vänder sig mot öster är det dags att sälja cykeln" som de gamla Zulukrigarna alltid sade.

Anonym sa...

Haha bra och intressant skrivet som vanligt men ett väldigt begränsat perspektiv på rap/hip-hop musik. Men man måste ju löpa linan ut för att det ska bli intressant..

Pontus sa...

Haha! Episkt GH!

Anonym sa...

är det roger persson på bild på väggen i ditt vardagsrum ;)

RJ sa...

Den där Roger låter ruskigt lik en jag känner, frånsett att han inte finns på facebook och knappt ens vet hur man använder en dator. Han är 44 år, lyssnar på Elvis och påstår att han är gammal raggare trots att han aldrig ägt en amerikanare, än mindre umgåtts med de riktiga raggarna. Dessutom är han född 65 så han måste ha hakat på den där 50-talstrenden efter "Grease".

Kul när personerna har igenkänningsfaktor.