fredag 5 februari 2010

Berättelsen om Lars Gyllenius - Del 2.

Sent en natt, flera dagar senare så dök Lars upp i Göteborg. Efter ett besök på en av stadens bordeller så promenerade han iväg ned till hamnen. Ett holländskt fartyg på väg till Java skulle just lämna Sverige. Lars gick ombord och fick tala med kaptenen. Eftersom Lars var både lång och ståtlig så gillade kaptenen vad han såg. Det här var nog en ung pojke som kunde jobba bra! Han fick genast hyra som skeppspojke. Vid en ålder av arton år så kunde han tyckas vara en smula överårig för att mönstra på som skeppspojke, men han skulle nog lära sig yrket snabbt och avancera.
Det blev Lars Gyllenius första, och - skulle det visa sig, enda jobb.
Lars gjorde sig snabbt omöjlig hos kaptenen och sina skeppskamrater. Lars var helt oduglig som skeppspojke. Han var lat och smet hela tiden undan sina sysslor men höll sig alltid framme när dagens ranson av rom delades ut. De fick två muggar rom om dagen. Det var alldeles för lite för Lars som krävde minst en helflaska för att uppnå den graden av berusning som han trivdes bäst med. Därför började han spela kort nätterna igenom med sina skeppskamrater. Insatsen var påföljande dags romranson. Lars var en god kortspelare och lyckades faktiskt hålla sin berusning på en konstant och behaglig nivå ända tills de anlände Kapstaden för proviantering.
Under resans gång så hade Kaptenens fru Lovisa fått upp ögonen för den stilige och reslige Lars. Hon var ung och kaptenen var en gammal stofil som hon hade gift sig med enbart för pengarnas skull. Lovisa var en kvinna med hett och syndigt blod rinnande i sina ådror. Hon gav Lars små inviter när kaptenen inte var i närheten men Lars stod emot. Han hade lärt sig av sitt tidigare äventyr med prostinnan. Vissa kvinnor bör man helt enkelt undvika.
Och så anlände de då till Kapstaden. Det var en tidig morgon, solen sken och hela besättningen fick två dagar i hamn. Kaptenen förmanade sin besättning att inte ägna sig åt brännvin, hor och otukt. Lars gick iland. Han visslade. Han hade redan bestämt sig för vad han skulle lägga sin löning på.
Brännvin, hor och otukt! Tänkte Lars och sken ikapp med solen. Det är det bästa jag vet!
Vid den här tiden var Kapstaden en mycket liten stad, inte mycket mer än en provianteringsstation. Knappt tvåtusen fasta invånare, men en strid ström av sjömän gjorde att affärslivet och kommersen blomstrade. Det såldes sprit i vartenda gathörn och bordellerna uppvisade ett utbud som vida översteg allt som Lars hade varit van vid. Både svarta, gula och vita kvinnor. Unga och gamla.
Jag ska bestiga dem allihop!
Tänkte Lars.
Han vinglade fram på gatorna, från bordell till bordell. Han släppte aldrig greppet om flaskorna och kuken vek sig inte en millimeter mellan bordellbesöken. Det var ett paradis för en ung och fallen man som Lars Gyllenius. De där två dagarna i Kapstaden blev hans livs lyckligaste.

Det kan tyckas märkligt, men Lars var faktiskt religiös. Han visste att han syndade och han var ständigt orolig för att Gud skulle se honom. Men han kunde inte hålla sig och han hoppades att Gud inte såg åt hans håll varje gång som han förde en flaska till munnen eller besökte en bordell.
Men oron gnagde inom honom. Varje gång han stod i begrepp att synda så tänkte han: Hoppas nu inte att Gud ser mig!
Lars visste att Gud såg och att han dömde. Så står det i Bibeln. Gud ser och den som syndar drabbas av Guds vrede. Lars visste inte riktigt hur denna vrede yttrade sig, men han misstänkte att den bestod av blixtar och dunder, av rök, eld och en mullrande röst från ovan som skulle tala om för honom att han var på väg att bli evigt fördömd.
Men hittills hade inte någon blixt slagit ned i huvudet på honom så förhoppningsvis kände inte Gud till vad han sysslade med. Antagligen var han upptagen med att spionera på andra människor. Lars hade haft tur.
Gode Gud, titta inte häråt nu!
Tänkte Lars när han gick in genom dörren till ännu en bordell. För Lars kunde som sagt inte hålla sig. Det var något som var galet i hans huvud, det visste han. Men han var bara tvungen att ge efter och låta dårskapen blomma ut. Han hade alltid känt på det viset. Livet skulle vara roligt.
Jämt.
Alltid. Resten kunde kvitta. Det var oviktigt. Sprit och kvinnor var roligt. Studier och arbete var tråkigt.
Det var så det var och det kunde inget ändra på.
Så snälle, rare Gud, titta inte häråt nu!
Tänkte Lars och drog ur korken från ännu en flaska.
Gode Gud, blunda, för nu händer det spännande saker här förstår du!
Mumlade Lars och sjönk med ett stön ned mellan ett par bruna ben som tillhörde en ung hottentottkvinna som verkligen kunde sitt jobb.

Lars var en ung man som hade samma funderingar över livet och vår tillvaro som alla andra tänkande människor – Vad fyller jag för funktion? Vart är vi på väg och varför är det så viktigt att ställa sig i ledet och lyda order?
Jag måste erkänna att när jag läste om Lars Gyllenius så kände jag en viss samhörighet. Det är trehundra år mellan oss, men jag tror att om vi hade träffats när jag var ung under åttiotalet så hade vi nog gått upp till chefen tillsammans, bett honom dra åt helvete och sedan stuckit iväg på äventyr. Vi hade haft kul tillsammans.
När jag dör så hoppas jag att jag kommer upp till himmelen. När jag väl är på plats och har packat upp min väska så ska jag genast knacka på dörren till Guds kontor. Jag ska fråga honom varför han så gärna vill att vi ska arbeta och lida under vår korta tid på jorden istället för att ha kul.
- Lustigt att du frågar! Lasse var nyss här och undrade samma sak!

Fortsättning följer...

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förväntar mig en del 3 runt eftermiddag imorgon lördag, så man har något och läsa på bakfyllan! Du är bäst.

Drummy B sa...

...egentligen borde du nog skriva en bok, vi är ju så många som gillar dina texter.

Perk sa...

"- Lustigt att du frågar! Lasse var nyss här och undrade samma sak!

Ha Ha!

Jag knackar nog på Gud´s kontor som nummer tre med samma fråga : )

Perk

Anonym sa...

Vart i helvette är nummer 3?

Kzmonova sa...

Tamejfan om du inte skriver in dig i historian med detta. Tror att detta kommer att stå i våra barns historieböcker...

Anonym sa...

Bajs http://www.facebook.com/photo_search.php?oid=484640245156&view=all#!/group.php?gid=484640245156&ref=mf