onsdag 24 februari 2010

Sista nattklubbsbesöket.

Allt eftersom jag blir äldre så uppskattar jag ensamheten mer och mer. Det är en återgång till min barndom. När jag var tonåring och i tjugoårsåldern så var kompisar viktigt. Som tonåring så var det ”gänget” som gällde och när jag blev lite äldre och flyttade omkring så såg jag alltid till att skaffa mig nya vänner det första jag gjorde. De var viktigare än allt annat. Men när jag var barn så gillade jag att vara ensam.
Och som medelålders man.
Mest tydligt har det blivit på jobbet, i lunchrummet. Allt oftare letar jag upp ett bord som är tomt. Förr satt jag alltid med mina kompisar, oftast med Jocke, Hamid och Fredda. Eller med Anki och Madde. Nu vill jag för det mesta vara ifred. Det handlar inte om att jag är grinig eller ogillar dem, jag vill bara vara ensam med mina tankar och funderingar.
De är bra människor allihop. Ett tag umgicks jag t o m med Madde på min fritid. Trots åldersskillnaden så kom vi bra överens. Madde är nästan tjugo år yngre än mig. Ibland hyrde vi film och köpte pizza. Men så fick min flickvän reda på det. Hon hatade Madde. Hon blev svartsjuk.
- Jag är gammal, ful och dum. Det finns väl ingen kvinna som vill ha mig förutom du?
Det spelade ingen roll. Madde skulle bort ur mitt liv! Och så blev det. Nu är jag oftast ensam under helgerna för min flickvän gillar att gå ut och dansa. Jag avskyr dans och all form av uteliv och underhållning. Jag sade till henne att det skulle vara trevligt om hon i alla fall kunde umgås med mig någon lördag i månaden. Då blev hon arg. Kvinnor blir alltid arga på mig. Hon sade att jag försökte att kontrollera henne och det var det bäst att jag slutade med.
Ett tag så umgicks jag lite löst med Hamid. Inte ofta, men tillräckligt ofta för att min flickvän skulle bli uppretad igen. Hon sade att hon inte gillade honom, att vi hade dåligt inflytande på varandra, att vi bara satt och söp och förresten så hade han tittat på hennes bröst en gång. Var det inte för jävligt va? Och en gång så hade hon sett hur han kom utraglandes från Jockes portuppgång mitt på blanka förmiddagen. Han drog ned byxorna och satte sig och sket i sandlådan vid lekparken utanför höghuset där hon bor. Barnen lämnade sina leksaker och sprang iväg till sina föräldrar och grät.
Ha! Ha! Jävla Hamid, va? Den killen är full av upptåg.
- Jag tycker inte om att du umgås med honom!
Så nu sitter jag ensam under helgerna, men det känns bra. Jag gillar som sagt att vara ensam.

Jocke, Hamid och Fredda är ett kompisgäng på jobbet som alltid har hållit ihop. När jag blev anställd på företaget så tog det ungefär ett par månader, sedan blev jag inbjuden i deras gemenskap. De frågade om jag ville följa med dem ut. De går alltid ut en helg varje månad. Det heter att de går ut. Oftast sitter de inne hos någon och krökar.
Jag har oftast tackat nej till deras inviter. Jag gillar att umgås med dem på jobbet, men det räcker. Jag har följt med dem till Tyskland någon gång, det har varit trevligt men har inte blivit till någon vana. När jag är ledig så vill jag ägna mig åt mig själv.
Vid sällsynta tillfällen så händer det faktiskt att de tar sig ut på lokal. Oftast hamnar de på Harrys eller något liknande ställe. Då brukar Anki och Madde följa med. Man kan undra varför två tjugofemåriga unga kvinnor följer med ett gäng medelålders karlar ut, men antagligen så beror det på att de blir bjudna på inträdet och drinkar hela kvällen. Fredda är gift men Hamid och Jocke slutar aldrig att hoppas på att alkoholen ska få de unga kvinnornas omdöme lite mer avspänt vid val av sexualpartner.
Så avspända blir de aldrig. Men en gång så fick faktiskt Jocke ta Anki på brösten. Som hastigast. I soffan på en efterfest hemma hos Hamid.
När hon hade somnat.
Madde såg alltihop och började slå Jocke i huvudet med en gammal bordständare i marmor. Den hade tillhört Hamids föräldrar i Libanon. Han blev mycket upprörd och försökte att ta den ifrån henne. Anki vaknade och trodde att Hamid försökte att våldta Madde. Fredda lade sig i och försökte att avstyra bråket vilket bara förvärrade hela situationen. Jocke trodde att Fredda av någon anledning ville ge honom stryk och det blev ett jävla liv. Blomkrukor, flaskor och askfat flög genom luften samtidigt som stereon stod på högsta volym. Det var någon libanesisk folkgrupp som hela tiden gallskrek på arabiska. Grannarna vaknade, bl a två zigenarbröder som Hamid brukade köpa cigarretter och sprit av. De bröt upp den låsta dörren, klev in och kastade sig in i bråket. De var förbannade. De ville sova. De skulle upp tidigt på morgonen och hämta en last med cigg i Litauen och det var ju själva fan att folk som hade ett jobb att sköta inte fick sova under nätterna.
När polisen dök upp så fick de ett fasligt besvär med att reda ut härvan.
Allt detta bara för att en medelålders man tvunget skulle ta en ung kvinna på brösten. Jag är glad över att jag har tröttnat på att gå på fest.

Men jag följde faktiskt med ut för ett par månader sedan. Det var i början av december. De hade tjatat länge och till slut hängde jag med till Harrys. Jag hade inga stora förväntningar på kvällen, det måste jag erkänna.
Det gjorde jag rätt i att inte ha.
Det var tråkigt.
Kort reflexion av nattklubbsgästerna: En stor del av kvinnorna var gamla kärringar i min ålder som hade sluppit loss från ett tråkigt äktenskap ute i villaområdena och nu skulle de ta igen allt de hade missat. De inbillade sig att de var unga igen. De trodde att de var Susan Sarandon i ”Thelma & Louise”. Tuffa och ungdomliga. Visst hade de kunnat vara med i en film, jag ser titeln framför mig: ”Gamla kärringar, nya flytningar – Carro visar mamma vägen till avdelningen för veneriska sjukdomar.”
Skulle nog inte bli en lika stor succé.
Eller också var det unga kvinnor i tjugoårsåldern som såg ut att lida av anorexi. Kärringarna försökte dölja sin ålder bakom flera lager av smink och de unga kvinnorna försökte se lika korkade ut som Carolina Gynning.
De män som var under trettio såg ut som bögar. De som var i min ålder var fula och skalliga. Det kändes skönt. Åldern gör oss alla till jämlikar.
Jag såg feta, skalliga män utan självinsikt som stötte på unga tjejer som hade kunnat vara deras döttrar. Kärringarna fnittrade som småflickor och klippte med ögonfransarna åt de unga killarna.
Det här är ingenting för mig längre! Tänkte jag.
Jag kände mig helt främmande i denna miljö och jag var inte intresserad av att försöka anpassa mig.
Underlig och vedervärdig musik dånade ur högtalarna. Det gick inte att komma undan. Det var ett jävla oväsen helt enkelt. Jag undrade varför jag utsatte mig för detta. Jag hade inte ett dugg roligt. Jag stod i baren och tänkte dricka mig ännu mer berusad än jag var. Något annat fanns inte att göra.
Anki kom fram till mig och sade att jag drack för mycket och att jag riskerade att bli alldeles för full.
Jo, det var ju liksom det som var meningen.
Hon undrade också varför jag var så tråkig, varför släppte jag inte loss? Varför dansade jag inte?
- Jag dansar inom mig.
Hon gick tillbaka upp till dansgolvet och fortsatte med att hoppa upp och ned tillsammans med de andra fåntrattarna.
Jag beställde in en ny sexa vodka och retade upp mig på priserna. Hundra spänn! Det får jag en hel kvarting för på Systembolaget. Har de avskaffat Pris och Kartellnämnden? Kan det verkligen vara tillåtet med sådana hutlösa priser? Varför är det ingen som reagerar?
Klockan tio gick jag därifrån i vredesmod. Jag hade fått min dos av uteliv. Det var värre än jag trodde.

Hemma hade jag en liter tysk vodka. Jag gick hem, satte mig vid datorn och söp mig full ute på nätet. Jag vaknade på golvet någon gång vid soluppgången. Förmiddagen fick jag ägna åt skadeanalys ute på nätet. Vad hade jag ställt till med? Var hade jag varit? Vad hade jag skrivit, och till vem?
Det är t o m riskfyllt att supa till ensam i lägenheten nu för tiden. Det blir fel hur jag än gör. De får mig alltid till slut.

13 kommentarer:

Anonym sa...

"-Jag dansar inom mig"

Den där enkla, lilla meningen var direkt genialisk och gjorde hela texten. Jag skrattade så jag skrek. Äkta, melankolisk missnöjeshumor när den är som bäst. Det här kan du verkligen GH!

Anonym sa...

Det är skönt att sitta för sig själv ibland. Känns lite tvunget och dumt att sitta med andra, specielt med folk man inte känner. Känns nästan som stämningen kan bli lite hotfull när man sitter där å stirra på varandra och försöker vara trevlig. Människor är idag så självupptagna och snackar i stort sett bara om sig själva och visar inget intresse för andra. Samtidigt är det även , för oss intresserade, svårt att visa intresse för andra då det ofta misstolkas och andra tror att man är ute efter något? är han bög? varför vill han veta detta? ska han göra inbrott hos mig osv osv...

Anonym sa...

Din tjej har ett kontrollbehov och tycks vara en jävla fitta som vill ha uppmärksamhet.

Anonym sa...

Äh... I grund och botten så är flickvännen precis likadan som alla andra kvinnor. Man kan förneka det hur mycket man vill, men innerst inne vet alla att det är sant.

The H sa...

Alkofilter på mobil och internet, det är melodin. Det förra finns i bla Australien.

Anonym sa...

En kille i din smak http://img109.imageshack.us/img109/1245/ssv.jpg

Fonz sa...

Kul att höra lite Hamidrelaterat :). Fan vad han är skön.

Anonym sa...

Fonz:

Ja, Hamid är en av de bästa karaktärerna. Hoppas han får mer utrymme i kommande noveller.

GH:

Din blogg börjar mer och kännas kännas som en lång, härlig roman med en massa karaktärer att älska eller hata. Är det inte dags för White trashparet Lenita och Mange att dyka upp snart igen?

Anonym sa...

Hej GH! Jag måste fråga: Jobbade du möjligen på Scandinavian Seaways 93? Tycker jag känner igen dig. I så fall så har vi festat ihop flera gånger i din (eller om det var min?) hytt!

Hälsningar
Kallskänkan

Anonym sa...

Jag tycker att Rex och Roland var de bästa karaktärerna. Rex supande och Rolands porrfilmsfixering var mycket kul att läsa om. Det bästa är att jag vet vem Rex är i verkligheten. Mycket stämmer.

Daloc hele dan.

Anonym sa...

Lite tråkigt att bli medelålders (gammal) och känna att man trivs med färre o färre saker här i livet om det inte balanseras upp av att man får nya intressen och hobbies som fågelskådning och duvmatning :-)

Tycker du om något mer än att vara ledig och sitta och skriva noveller tidigt på morgonen med en kopp kaffe? Vore skönt att läsa en berättelse om dina stora njutningar i livet. Då du trivs som fisken och aldrig vill att det skall ta slut. Du måste ha såna tillfällen annars kommer du snart att sluta som en bitter surgubbe där ansiktet sakta stelnar i en vresig grimas.

Vad är dina njutningar? Skogspromenader, långfärdsskridsko, hårdsex med läderbögar, poesiaftnar på biblioteket, skita i lekstugor...? Vad?

För inte kan ditt liv vara så torftigt att du bara sitter och tycker illa om fler o fler företeelser? Då slutar du snart som han du beskrev i din förra berättelse. Ryck upp dig. Livet är inte slut vid 45, det bara känns så :-)

Peter - 45 och lite bitter även jag.

Gammal Hårdrockare sa...

Peter 45:

Jodå för fan! Det finns mycket som jag gillar och som intresserar mig. Jag gillar bl a att resa, läsa tjocka romaner och som du skrev, sitta vid datorn och skriva när andan faller på.
Något som jag också finner stort nöje i är att ägna mig åt samlande, jag är en samlare. Jag älskar att sitta och pyssla med sådant.

Jag ska även köpa mig en juste kamera och börja fotografera igen. Jag gillar att dokumentera miljöer och människor.
Och det stämmer som du skriver, det är inte slut vid en viss ålder. Jag har flera drömmar som jag ska förverkliga de närmaste åren. Det är flera långresor jag ska göra, jag tänkte att jag skulle ge ut en bok och sedan har jag ett annat projekt på gång men de är bara på planeringsstadiet. Jag skulle vilja ägna en sommarmånad åt att köra omkring i norrlands inland och andra bortglömda delar av Sverige och fotografera alla småstäder och kommuner innan de försvinner för gott. Jag är rädd att de kommer att göra det.

Kicki sa...

Skräp också. Jag hade ingen som helst lust att falla för din blogg. Första/förra gången jag läste blev jag så förbannad att jag gick och muttrade för mig själv en hel timme efteråt. Undvika PK-träsket, javisst - men det här...!

En stund senare började jag fundera på om det var jag som var en bitterfitta. 26 år och surkärring redan? Jodå, när jag läser det här inlägget inser jag att det mycket väl kan vara så. Jag identifierar mig mer med dig än med mina samkönade åldersgelikar... Och jag garvade rått...