måndag 22 mars 2010

Friskvård på jobbet. Del - 1.

Ibland så har jag absolut ingenting att skriva om. Då skriver jag i alla fall. Jag gillar alldeles vanliga berättelser om vanliga människor som vandrar genom sin alldeles vanliga och tråkiga vardag. Människor som inte lever något äventyrligt liv, som aldrig kommer att hamna på något omslag till en skvallertidning och som ingen ser upp till. Människor som går till sina arbeten varje morgon och som kommer hem till sin familj varje kväll. Eller hem till en tom lägenhet och en dröm om en flickvän, eller till sin katt eller hobbies.
Jag tillhör inte De vackra och lyckade människorna. Inte mina vänner heller. Jag har inget intresse av att tillhöra den spännande världen. Därför skriver jag inte om den.
Jag tror att vardagslivet innehåller tillräckligt mycket spänning och humor men de flesta märker aldrig av det. De tror att deras liv är tråkiga. Att det inte händer något och därmed finns det inget mer att orda om. Inget att berätta för någon. Därför håller de tyst.
De stannar aldrig upp och lyssnar.
På ett alldeles vanligt lager eller städföretag så pågår äventyret varje dag. Det är kanske inga bomber som exploderar, inga vilda skottdueller och få kvinnor jobbar extra som fotomodeller för Vogue och Elle. Men ibland så händer det grejer! Den eviga ungkarlen Olle möter sitt livs kärlek när han ska fixa sina bankärenden under en lunchrast, Birgitta kanske äntligen blir med barn efter många år av kämpande och den medelålders och mycket korrekta kontorsfjanten Sten-Åke drabbas av medelålderskris av den svårare sorten och åker dit för grov rattfylla. En tidig sommarmorgon framför han sin kommunalblåa Volvo i full fart ute på motorvägen med en halvt urdrucken sjuttiofemma i knät och baksätet fullt med tonårstjejer i scoutuniform. Polisen får inte stopp på ekipaget förrän Sten-Åke skär en vänsterkurva lite för snävt och brakar rakt ut på en åker och knäcker både hjulupphängning och sitt rykte som helnykter och skötsam familjefar och scoutledare.
Sådant här händer varje dag, på arbetsplatser runt om i Sverige. Det är alldeles vanliga människor, jobbarkompisar till dig och mig. Du och jag.
Vi lever en stor del av våra liv på våra arbeten. Vi träffar våra partners på jobbet, Vi äter vår mat i lunchrummet och gömmer oss för cheferna så gott vi kan. Ibland klantar vi till det och får sparken. Någon gång får vi löneförhöjning. Ibland vi får nya vänner. Gamla arbetsplatser upphör och nya tillkommer och mitt uppe i alltihopa så måste vi försöka att få vår ekonomi att gå ihop.
Det finns massor att skriva om! Massor att berätta! Om man bara stannar upp och lyssnar.

Företaget fick för sig att vi behövde friskvård. Det blev föreläsning under betald arbetstid vid informationssalen. En ung kvinna från Friskis & Svettis dök upp och ställde sig längst fram. Hon såg bra ut. Det var något präktigt och rejält över henne. Hon såg ut som en ung kvinna som mycket väl skulle kunna leda Kyrkans Barntimma. En kvinna man gifter sig med.
- Borde knullas!
Hörde jag Hamid viska till Jocke och Fredda.
- Efter mig i så fall!
Svarade Jocke.
Hon presenterade sig som Fanny och började redogöra för alla fördelarna med träning och att hålla sig i fysisk i god form. Man minskar risken för hjärtsjukdomar, diabetes m.m. och orkar prestera mer på sitt arbete.
- Visa pattarna!
Hojtade någon lustigkurre längst bak.
Fanny kom av sig men fann sig snabbt och fortsatte. Hon hade skinn på näsan. Jag tyckte synd om henne. Det kunde inte vara lätt att stå framför en massa människor som var negativt inställda till allt vad motion och fysiska aktiviteter hette. Ingen skulle lyssna på vad hon hade att säga. Ändå fortsatte hon.
Efter en stund tog hon fram ett stort gummiband och började genomföra övningar. Hon böjde sig framåt, lindade gummibandet runt ett ben och drog. Alla muskler kunde tränas med enbart ett gummiband minsann. Hon drog, upp och ned, bakom ryggen och runt nacken.
Många utav männen stirrade på hennes stora gungande bröst. Hamid satt som förhäxad.
- Herregud vilken stake jag har fått!
Viskade han.
- Jag också! Viskade Fredda tillbaka. – Fy fan vad kärringen ska få när jag kommer hem!
- Lika mycket som jag brukar ge henne?

Sedan kom en av personalcheferna fram och bad dem hålla käften. Precis som en biografvaktmästare under en eftermiddagsmatiné med Tarzan.
Ungefär tvåhundra personer hade blivit beordrade till informationssalen. På vårt företag är vi rätt så jämt fördelade mellan könen. Den kvinnliga hälften satt och funderade på vad de skulle göra när de kom hem efter jobbet. Den andra hälften satt och hade ståkuk. De visste vad de skulle göra när de kom hem.
När Fanny lyfte sina armar högt upp i luften och drog i gummibandet så brösten gungade hördes det en kollektiv suck från den manliga delen av församlingen.
- Åh fy fan! Nu tror jag vattnet gick för mig!
Utbrast Hamid.
Innan Fanny avslutade föreläsningen så delade hon ut stegräknare vill var och en. Det var något som högsta chefen hade bestämt sedan tidigare. Nu skulle det bli tävling. Alla skulle bära stegräknare och en vinnare skulle koras vid slutet av året. Priset skulle bli två dagars ledighet med full betalning. Lade man dem i anslutningen till helgen skulle det bli fyra dagar av sammanhängande ledighet.

Vi satt och snackade om hur vi skulle använda våra lediga dagar om vi vann. Hamid satt som vanligt och tråkade Fredda för hans familj.
- Vad skulle du göra, umgås med barnen?
- Ha! Ha! Ja, säkert…

Svarade Fredda.
Hamid och Jocke drog sig till minnes att Freddas äldsta dotter hade fyllt arton år och var det som så att hon behövde några stabila fadergestalter att luta sig emot så ställde de gärna upp.
- Fy fan vad ni är omogna!
Skrek tjejerna i kör.
Jag frågade dem vad de skulle göra under sin ledighet, om de vann.
Anki skulle åka iväg till sin kille i Uppsala. Han studerade på universitetet däruppe. Något avancerat som inbegrep matematik och andra naturvetenskapliga ämnen. Jag undrade varför.
- Varför jag ska hälsa på min kille?
- Nej, varför studerar han?

Det var för att bl a slippa sådana skitjobb som vi hade. För mig så är alla jobb skitjobb. Vissa kräver studielån och engagemang. Andra jobb räcker det med att man sköter, att man kommer i tid och lyder order. Jag kommer aldrig att förstå mig på människor.
- Han kanske vill ha ett intressant och givande jobb!
Anki försvarade sin kille.
- Tycker han det är roligt att räkna?
Själv så tycker jag det är roligt att ligga i min säng och käka pizza och läsa en god roman. Resa kan också vara rätt så kul. Eller att dricka sprit, lyssna på rockmusik och drömma sig bort. Synd att det inte finns några sådana utbildningar och yrken.
Anki tyckte att jag borde söka in på Särvux. Jag kunde ju alltid börja med Läs och Skriv.
- Det har jag gjort. Jag saknade behörigheten. Jag måste ha giltigt betyg från Hör och Härma först!
Madde visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon är ny i stan och har inte så många vänner förutom sina jobbarkompisar. Jag vet hur det är. Jag har varit i samma situation. Jag sade till henne att det säkert skulle lossna så småningom men att hon inte skulle använda sig av min gamla metod för att stå ut med ensamheten, dvs hälla i sig massor med sprit.
- Jo, gör det! Gärna hemma hos mig! Jag bjuder!
Sade Hamid.
Alla tjejerna skrek i kör att han skulle hålla käften.
- Här försöker man vara snäll och givmild…
Sedan reste sig allihop och gick iväg till sina arbetsuppgifter. Kvar satt jag och Julia. Vi var i poolen och hängde liksom i luften. Ingen chef hade dykt upp och talat om för oss vart vi skulle och vad vi skulle göra, och man är ju inte så dum så att man söker upp dem och frågar. Därför satt vi kvar och väntade. Det är det bästa man kan göra. Har man tur så kan man klara sig i flera timmar innan man blir upptäckt av någon chef. Det gäller dock att man sitter väl synlig, så att man inte kan bli anklagad för att smita och hålla sig undan. Det känns lite grand som att stå upprätt i en skyttegrav under full beskjutning. Man kan klara sig, eller också får de in en fullträff.
- Varför sitter ni här?
Undrade en chef som kom förbi. Det syntes att han var sorten som gillade att dela ut jobb. Den elaka sorten. Vi sade som det var, att vi väntade på att få jobb.
- Ni har aldrig funderat på att ta något som kallas för egna initiativ?
- Nä.
Vi åkte på rötslamsrensning ute på ett industriområde. Där fick de in en riktig fullträff.

Fortsättning följer...

7 kommentarer:

Jonas sa...

När du skriver Del-1 betyder det att du kommer att skriva mer snart, eller att du helt enkelt har delat upp texten i efterhand? Bara nyfiken.

Gammal Hårdrockare sa...

Jonas: Det är olika. Ibland har jag redan skrivit färdigt. Ibland sätter jag press på mig själv så att jag snart måste skriva en fortsättning. Problemet är att jag alltid skriver för långt. Jag måste sitta i efterhand och kapa. Det tar tid. Det bästa vore naturligtvis om jag skrev kort från början, men det kan jag inte.

Ingemar sa...

Vadå för långt? Kan du inte sluta klippa och börja lägga ut hela härligheten så man kan sitta här och dega ännu längre.. :)

Anonym sa...

hehehe

Hör och Härma.
De va ball!!

annami sa...

Tänk att vardagen kan innehålla så mycket drama. Ja, eller skitsnack, för de två killarna som sitter och jäser, de finns på alla arbetsplatser. Vissa kan finna dem ganska så underhållande medan andra blir förnärmade och andra förbannade! Men din saknad av behörighet, det var kul!!

-Helvetica- sa...

Fick tips av en tjej om din blogg.
Frågade efter bloggtips som inte handlade om mode, barn, gravida kvinnor eller foto och här har vi den.

Det jag har hunnit läsa är kanon.
Du har så rätt i det du skriver och du skriver det bra.

Kommer fortsätta läsa denna.
Ville bara ge beröm.

Ha en bra dag

/ Nathalie

-Helvetica- sa...

Glömde skriva med min bloggadress om du ni ens är intresserad vill säga.

Har en blogg om sex, i alla dess former.

Ingen porrblogg utan allt från sexleksaker, sexnoveller till sexuella problem.

Kolla in den om du vill.

http://nathaliestankar.bloggproffs.se