måndag 19 april 2010

Gå inte och klipp dig!

Någon skrev i ett tidigare inlägg att jag är tjatig, jag skriver bara om mitt jobb, mina gamla skitjobb och andra människors skitjobb.
Ja, det stämmer.
Vissa bloggar handlar om ungar och familjer, andra om mode och några om politik. Vill man läsa om ungar och familjeliv går man till någon gift kvinna som nyss har lärt sig att blogga och läser om hur spännande det var sist som hennes unge sket ned sig. Tydligen så finns det många därute på nätet som uppskattar att läsa om blöjbyten.
Jag har precis spolat lille Oscar ren i rumpan, nu har jag satt på honom en ny blöja!
Det var ju intressant värre. Oftast ägnar jag inte dessa bloggar någon större uppmärksamhet men ibland kan jag inte hålla mig från att kommentera.
Blöjor är dyrt så ett litet tips är på sin plats: Nästa gång lille Oscar skiter på sig så ska du tryna honom i den skitiga blöjan.
Tryna är bra! Vispa runt med den kroppsvarma avföringen i ansiktet tills du känner att informationen har gått in.
Reaktionen brukar inte vänta på sig. Det brukar komma en svärm av ilskna inlägg från mamman och hennes bloggande mammavänner.
Det handlar om associationer, fortsätter jag. Oscar kommer att tänka sig för nästa gång innan han skiter på sig. Pruttbajs i blöjan betyder pruttbajs i ansiktet. Inget roligt alls!
De brukar bli helt vansinniga och det har t o m hänt att de har hotat med polisanmälningar. De är faktiskt så korkade så att de tar mig på allvar. Det säger en del om vilken intellektuell nivå de står på. Jag vet inte om jag ska bli fascinerad eller skrämd av denna enfald. Dessa människor förökar sig. Dessa människor har full rösträtt.
Här tar man av sin dyrbara tid och ger lite goda råd.
Avslutar jag. Sedan brukar jag bli blockerad.
Åtkomst nekad.

Vill man läsa om politik så går man till en politikblogg och tar del av den ständiga smutskastningen mellan kommunister och sverigedemokrater, eller mellan sossar och moderater. Inget nytt under solen där.
Vill man läsa om hur man på snabbast möjliga vis utvecklar anorexi så att man går i kläderna fjollorna visar upp så går man till en modeblogg.
Själv så skriver jag vad som faller mig in. Ofta blir det om jobbet, gamla minnen och vardagsliv i allmänhet. Men aldrig om barn, mode eller politik. Det kryllar av sådana bloggar.
Det tycker jag är tjatigt.
Ibland skriver jag rena dumheter, ibland är jag allvarlig och ibland frossar jag i självömkan.

Vissa tycks tro att jag anser att alla andra är lurade och att jag är en vinnare. Helt fel. Vi är alla lurade och jag tillhör de största förlorarna för jag är medveten, jag ljuger inte för mig själv. Jag låtsas inte att allt blev som vi en gång önskade när vi var unga för det blev det inte. Varken jag eller mina vänner fräser omkring i en öppen bil med en ljummen vind i håret. Vi har ingen pool, tidningarna skriver inte om oss och inga vackra kvinnor kommer att gå till sängs med oss för pengarnas skull.
Istället går vi nedhukade till våra jobb varje morgon med en nordanvind fylld av snö och ispartiklar. En vind som har slipat ned våra gamla drömmar till en banal tillvaro som vi har hört om förr. Jag trodde att villaområdena var fulla men tydligen så går det alltid att trycka in lite fler människor med kreditvärdighet.
Eller också sitter vi i våra lägenheter och stirrar in i dator- och TV-skärmar.
Som jag.
Vissa tycks tro att bara för att man kritiserar andra människors liv så rättfärdigar man sitt eget liv. Jag kommer aldrig att förstå den inställningen. Jag sade en gång på jobbet att flintskalliga män var det fulaste som fanns, att tunnhårighet borde kriminaliseras.
- Vad är det du säger? Du har ju själv dåligt med hår!
Ja, vad har det med saken att göra?
Måste en fet människa tycka att bilringar och valkar är vackert?
Varför anses det fult att ljuga för sin omgivning men inte för sig själv? Jag är mycket väl medveten om att mitt liv är exakt lika banalt som de människor vars liv jag gillar att förlöjliga, oavsett om de bor ute i villaområdena eller om de är mina grannar i höghuset där jag bor idag.
Mina drömmar blev inte infriade och nu sitter jag här. Jag fick ett bra liv, men det var inte vad jag drömde om som ung. Jag föddes nämligen inte medelålders.
Det är drömmar som för mänskligheten framåt. Det var drömmarna som fick Columbus att segla mot horisonten, trots att folk sade åt honom att han skulle tippa över kanten. Det var drömmarna som skapade penicillinet och skickade oss till månen. Jimi Hendrix, Stephen King och Bill Gates är drömmar som slog in.
De fick ett liv.
Familjeliv eller ungkarlsliv i lägenhet är för mig enbart kompromisser. Det är liv i brist på annat. Jag är medveten om detta. Jag erkänner.
Jag kommer aldrig att tillhöra dem som utbrister: Äntligen fyrtio! Eller: Efter femtio börjar livet. Självbedrägeri är inte min grej.
Det finns ingen tjugofemåring som längtar till sin femtioårsdag och jag har aldrig träffat någon åttioåring som har sagt att ålderdomen är att föredra framför ungdomen.

Jag träffade en gång i gammal man på nittio år som gillade att prata gamla minnen med mig. Jag jobbade med att leverera mat till pensionärer. Han hette Nils, var från Sveg och hade en gammal gitarr hängande på väggen. Nils sade till mig att han som ung drömde om att bli musiker.
- Men jag räckte inte till! Jag blev aldrig tillräckligt bra!
Han hade jobbat som skogsarbetare i hela sitt liv. Han hade drömt om att få resa jorden runt och uppträda inför publik i New York och Paris. Istället fick han tillbringa sin tid här på jorden i en dyster och kall skog i Sverige.
Det var Nils far som hade sagt åt honom att sluta upp med att drömma och istället skaffa sig ett tryggt jobb i skogen.
- Duger det åt mig så duger det fan i mig åt dig!
Hade han sagt till Nils och Nils lyssnade på honom. Fjorton år gammal så travade han ut i skogen med en såg över axeln för första gången och där blev han kvar fram till pensionen. Nils fick ett tryggt liv och skaffade sig familj och hus, precis som sin far och sin farfar.
Nu satt Nils på ett servicehus i Karlstad och ägnade sina sista år här på jorden åt att drömma om New York och Paris. Han kom aldrig dit ens på semester för lån skulle betalas och ungar skulle uppfostras.
- Jag skulle aldrig ha lyssnat på farsan!
Nils hann aldrig lära sig spela gitarr ordentligt, för hans far sade åt honom att skärpa till sig och skaffa sig ett jobb. Nils fick aldrig reda på om han hade begåvningen eller om solen värmde på våren i Paris.
Det är många av oss som aldrig får veta, för det finns alltid någon jävel någonstans som ska se till att man blir lika knäckt som dem. Nils farsa försökte knäcka honom och han lyckades.
Det fanns de som försökte knäcka Janis Joplin och Marie Curie också.
Drömmar slår oftast inte in, men jag anser att man i alla fall ska få chansen att försöka.
Jag försökte och det sket sig. Det är inte så mycket att göra åt.
Men jag försökte i alla fall. Jag har inte glömt. Jag kommer aldrig att tillhöra dem som säger till de unga människorna att de ska klippa sig, komma ned på jorden och skaffa sig ett tryggt jobb.
Åt helvete med farsans och morsans liv!
Den dagen jag sitter här och skriver att allt är bra och att det är jättekul att gå till jobbet, ja den dagen så har de fått mig också och då släcker jag ned den här bloggen för alltid.

Världen är full av rörmokare, svetsare, städare och kassabiträden. Jag tror att nog att de kan undvara Dig. Så dröm på och sluta inte försöka, oavsett vad de säger till dig.
Gå inte och klipp dig!
Skit i vad farsan och morsan säger! Folk dör långsamt ute i villaområdena!
Jag vet att solen värmer i Paris under våren, det blåser en ljummen vind vid stränderna i Italien och om du försöker tillräckligt länge så kanske de till slut köper ditt manus, spelar din musik i radion eller auktionerar ut dina tavlor för stora pengar.
Om inte annat så har du kul under tiden som du försöker i alla fall. För så länge man försöker så ljuger man inte för sig själv.
Mannen som skjuter gräsklipparen framför sig och kvinnan som är gravid för tredje gången är de som lyssnade på sina föräldrar, som tyckte att det var en bra idé att skaffa sig ett tryggt jobb borta på fabriken, kontoret eller lasarettet. De gav upp sina drömmar. De får aldrig reda på om de hade vad som krävdes.
Vi kan det livet, eller hur? Vi har hört det förr.
Så skit i skolan! Gå inte tillbaka till din praktikplats och säg upp dig från ditt skitjobb borta vid lagret.
Solen har börjat värma på allvar ute, svensk sommar är lika kort som livet och för vissa så slår drömmarna in.
Så kör hårt!
Släpp loss! Köp en sjuttiofemma, stampa gasen i botten och skicka in det där manuset som du har filat på så länge för vem vet, drömmar kan slå in.
Så levde jag en gång i tiden och jag hade oftast jävligt kul och för vissa så slutar det aldrig.
När drömmar slår in.

18 kommentarer:

Torbjörn sa...

Jaaa.
Jag vart först med att kommentera här!!
En dröm för mig.
Nu skall jag till dagis för att hämta mina underbara barn.
Senare kommer frugan hem.
I postlådan ligger avbetalningen på bilen,bara 48månader kvar..
Det är min dröm. Som jag lever!!
Och så knullar jag granntjejen också.

Anonym sa...

word

Westlund sa...

Bli rik eller dö försökande: Bättre att ha vara någon för en dag än att vara en ingen hela livet

317flashpoint sa...

På spiken som vanligt
Man blir glad av dina texter
Det är sånt man själv tänker men inte hinner/orkar pränta ned
Jag fyllde 50 nyligen
Det var en jävla uppståndelse
Borde räckt med en kondoleansbok och kanske en skrammelbössa till brempa

Anonym sa...

I relation till universums livslängd har människan aldrig existerat. Okej, I bästa fall som en lite prick med en exponeringstid i ljuset hastighet. Trots det här har vi människor lyckats skapat oss en illusion i oändligheten. En egen dimension i rumtiden där våra öden korsas i en salig kaos i ordningen.

Själv har jag insett att livet börjar på nytt vareviga dag. Gammalt är borta och ny osmittad energi allokerar utrymmet. Tiden är knapp för alla. Under livstiden ska man även hinna med att göra sånt som är roligt och stimulerande. Allting handlar inte bara att jobba, skita, pissa, äta och sova. Vi ödslar bort kanske så mycket som 85% på alla måsten, resterande 15% är egentid till nöjen. Livet är en förbrukningsvara precis som ett paket mjölk Ja, vi till och med får en fränare odör när vi blivit äldre. Dock inte lika illaluktande som surmjölk.

Det är viktigt att ta tillvara på tiden, var och en, har sin fulla rätt att förfoga över. Imorgon kan det vara för sent. Drömmar ska man alltid ha många av, det är aldrig försent. Dessutom är dagdrömmeri något som hjärnan gillar. och när hjärnan känner stimulans utvecklas den. Ironiska sett kan man tolka människan likt en "tanke" som ledsagar en ofantlig mängd atomer mot ett mål. Ett mål vars embryo kanske uppstått ur en dröm.

Den stora frågan är dock. Existerar framtiden redan i sin fulla skrud eller konstrueras den under vandringen mot målet?

Enkla ord från en enkel människa.

OCD-mannen sa...

Bäste GH,

Självömkande och patetisk som jag är, så sitter jag halvpackad (på hederlig svensk Renat) framför datorn en helt vanlig måndagkväll. Trots detta - eller kanske snarare tack vare detta - så vill jag i all ödmjukhet framföra följande rader: Tack än en gång för dina trösterika ord. Du har fått mig att stå ut med livet ytterligare en dag eller två.

Högaktningsfullt

OCD-mannen

Anonym sa...

Amen!

kuronity sa...

Denna text träffade mitt på...

Är intresserad av dina familjerelationer, vid högtider och semester osv, har du kontakt med någon eller 'firar' du ensam?

annamis sa...

Japp, så är det ju!

Anonym sa...

Fan, det är som du säger. Ibland undrar man om föräldrar verkligen vill sina barn väl?. Man får hela tiden veta att det enda som betyder något här i livet är att jobba,jobba,jobba, och ju tråkigare skitjobb man har, desto bättre är det. Och detta får man höra av sina föräldrar. Snacka om att vänster-hjärntvätten fungerat på en viss generation.

annepauline sa...

Jag måste få säga att du skriver bra och mycket tänkvärt.

Rex sa...

Jävlar anamma....

Anonym sa...

Det sociala arvet. Min morbror påpekade fenomenet när jag var i tonåren, jag trodde honom inte. Fan vad rätt han hade.
Mary

Mångmamma sa...

"Halleluja-moment"!
Amen!

Anonym sa...

Ibland är det jävligt bra att rannsaka sig själv...kan tex läsa genom raderna att du egentligen skulle vilja sitta själv i det där radhuset med ungar o fru....och få vara "patetiskt medelålders"

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

"kan tex läsa genom raderna att du egentligen skulle vilja sitta själv i det där radhuset med ungar o fru....och få vara "patetiskt medelålders"

Jag har prövat på det också. Det kändes lika meningslöst som mitt nuvarande liv.

Anonym sa...

haha, du är så jävla rolig :)

anette sa...

Hahahaha du ÄR rolig riktigt kul!!!!!