fredag 16 april 2010

Gabardinbyxor i fruktträdgården.

Under åttiotalets slut så var jag ofta i ekonomiskt trångmål. Jag hade för det mesta jobb, men lika förbannat så var det tomt i både kylskåp och plånbok i mitten av månaden. Jag var ung och det var full fart. Pengarna gick till nöjen. Oftast sprit. Vardag som helgdag. På den tiden fick jag aldrig något bakrus att tala om så jobbet blev aldrig lidande. Jag stämplade alltid in i tid. Ibland gick jag inte ens och lade mig, jag gick direkt från flaskan till jobbet. På den tiden såg jag aldrig spriten som något problem, det var snarare ekonomin som var problemet så vid mitten av varje månad så var pengarna slut.
Hungriga vargar jagar bäst, anser moderaterna. Hunger och fattigdom tar fram initiativförmågan och entreprenörsandan hos människorna.
Det dök aldrig upp några innovativa tankar hos mig när lönekontot var tömt och lädret dammade, inte heller greps jag av en våldsam lust att bli egen företagare och tjäna min första miljon innan jag fyllde trettio. Jag ville bara ha mat så jag klarade mig fram till nästa löning.
Vid denna tid så bodde jag i ett höghusområde. På andra sidan vägen låg ett finare villaområde. Det var mest gamla trävillor med fruktträdgårdar och grönsaksland.
Jag umgicks mycket med en kille som hette Martin vid den här tiden. Han jobbade ytterst sporadiskt vid en fabrik som tillverkade handtorkare åt allmänna toaletter. Han var som mig, så fort vi stämplade ut från våra jobb så kunde vi inte komma iväg fort nog till Systembolaget. Ibland såg vi till så att våra sjukskrivningsperioder inträffade samtidigt så att vi kunde ha trevligt tillsammans.
Vi kompletterade varandra bra. Martin hade, som man säger, ett vinnande utseende som lockade till sig tjejer. Dessvärre var han blyg och saknade sociala färdigheter. Han kunde liksom inte spela spelet. Jag har alltid varit ful men bra på att snacka skit. När Martin hade lockat till sig flickorna såg jag till så att de stannade kvar genom att låta käften gå och dra vitsar.
Det var en fin tid.
Men man blev hungrig.
Det var Martin som kom på idén att vi kunde smyga iväg till villaområdet under nätterna och stjäla mat. Så det gjorde vi. Varje natt så smög vi omkring i trädgårdarna och drog upp potatis och lök. Vi plockade vinbär, rabarber, gräslök, morötter och rädisor. Vi ryckte upp allt vi fann och stoppade i en stor säck. Vi kokade allt tillsammans i grytor och det gav både mättnadskänsla och en del näring. Det gick att överleva på det.
Villaägarna började sätta upp små nätstängsel runt sina landen. De trodde väl att de hade fått kaniner eller något som besökare. Det var låga stängsel. Man klev lätt över dem. Vi fortsatte med att rycka upp potatis och lök. Ibland drog vi ned byxorna och under en hel del fniss och undertryckt skratt så satte vi oss på huk och sket i jordfårorna. Villaägarna möttes varje morgon av stora, rykande färska skitkorvar som glänste i morgonsolen. Lagom till morgonkaffet på altanen.
Ryktet spred sig bland höghusområdets snedseglare. Martin bodde granne med en stor zigenarfamilj. Det var riktiga zigenare där männen klädde sig i svarta gabardinbyxor.
Jag har alltid undrat var de köper dessa gabardinbyxor?
Vi mötte några av dem i hissen en tidig morgon. De undrade var vi hade köpt all potatis och lök någonstans. Hade vi fått ett bra pris?
- Det finns borta vid villaområdet. Sade Martin. - Det är bara att gå dit och plocka!
Zigenare håller ihop och delar gärna med sig till andra zigenare. Vi fick konkurrens och gick inte dit något mer.
- Lägg en korv och tacka för maten!
Sade vi till dem.

Den hösten smög det omkring fullt med zigenare i villaträdgårdarna. De tog vad de ville ha, drog ned byxorna, satte sig och sket och smet iväg innan solen gick upp. Roliga människor.
Villaägarna tyckte dock inte det var så roligt.
Inte ens en vältränad kanin på anabola kan äta så mycket grönsaker och bär, än mindre prestera sådana mängder med avföring. Villaägarna började bli på sin vakt.
En tidig morgon så satt Ulf, en morgonpigg medelålders tvåbarnsfar vid sitt köksbord och drack sitt kaffe innan han skulle iväg till sitt förbannade jobb. Han tittade ut genom fönstret och kanske funderade Ulf på vad dagen skulle bära i sköte? Kanske tänkte på sina gamla drömmar? Rockstjärna eller racerförare blev han aldrig, men han hade fått ett rätt så bra liv i alla fall. Lite tråkigt kanske, men när han kom hem så skulle han smyga ut till friggeboden och ägna sig åt sin digra samling av porrtidningar en stund. Kärringen har fyllt fyrtio och mitt skägg börjar bli grått, tänkte han. Men jag har mina porrtidningar i alla fall och till lördagen så får jag vara ifred för då tar hon ungarna och åker till Ullared.
Inget tog udden av villalivets banalitet såsom en heldag ute bland trädgårdsredskapen och porrtidningarna i friggeboden. Just nu var han inne på asiatiska kvinnor men han hade börjat snegla på en tidning borta vid järnvägskiosken som hette Teenager. Han var i den åldern nu. Gubbsjukan klöste och rev i skrevet på honom. Han bestämde sig för att köpa och provrunka den tidningen efter jobbet.
Ja va fan, det här kan nog bli en bra dag trots allt!
Tänkte han och reste sig upp för att spola av kaffekoppen i vasken så som frugan hade sagt till honom att alltid göra. Först gå till fabriken och svetsa ihop lite plåt, tänkte Ulf, sedan kiosken och en duktig runk i friggeboden.
När man är över fyrtio så handlar allt om att se de små ljuspunkterna framför sig och att ta en dag i taget. Man får såga sig fram till pensionen. Det är vad det handlar om. Långa, kraftiga drag, tänkte Ulf och kastade en blick ut genom fönstret och såg en svartmuskig man med vattenkammat hår som satt på huk och sket i hans morotsland.
- Men vad i helvete!
Ulf sprang genast ut i trädgården och kastade sig över zigenaren som inte ens hann knäppa sin byxor innan han blev överfallen av en skäggig man i blåställ som verkade helt galen.
För bara några minuter sedan hade Ulf suttit och funderat på vad dagen hade i beredskap åt honom. Inte i sin vildaste fantasi hade han kunnat föreställa sig att han skulle rulla runt i sitt morotsland och slåss på liv och död med en jävla tivoligubbe i svarta gabardinbyxor. Grannarna hade börjat vakna så smått och både såg och hörde spektaklet ute i Ulfs trädgård. Någon ringde till polisen.
Smockorna och sparkarna haglade. De rullade runt och satt ömsom på varandra och matade på med slag och örfilar. Ulf slogs för sitt liv. Zigenaren slogs i panik, han ville bara komma loss därifrån. Kalabaliken var total. Senare, i polisförhöret, så sade Ulf att det hade känts som om han hade slagits med en djävul i svarta gabardinbyxor.
Vad i helvete är det som händer? Tänkte Ulf. Jag rullar runt och slåss för mitt liv i mitt eget morotsland och jag har inte ens hunnit stämpla in på jobbet ännu! Hur ska denna dag sluta som börjar så bra?
Hur dagen slutade för Ulf vet jag inte, men jag läste senare i tidningen att polisen hade haft fullt sjå med att reda ut härvan. Ulf polisanmälde zigenaren för intrång och stöld och zigenaren motanmälde Ulf för rasism.
Jag skrattade när jag läste artikeln.

Det blev vinter, det blev nytt år och åttiotalet övergick i nittiotal. Festen var över. Fabriken där Martin jobbade flyttade sin verksamhet utomlands och mitt jobb lades ut på entreprenad. Jag flyttade till en annan stad och fick ett nytt jobb men inget blev någonsin mer detsamma. De goda tiderna skulle aldrig mer komma tillbaka och jag började mer och mer tröttna på spriten och dumheterna. Jag gjorde ett försök till comeback 91-92 men det blev mest tröttsamt och patetiskt. Det var helt enkelt inte lika kul längre. Baksmällorna började dyka upp. Ångestattacker och depressioner började bli mer regel än undantag efter några dagars krökande. Det var inte värt det. Jag höll på att tröttna.
Jag och Martin hade lovat varandra att hålla kontakt, men ni vet hur det är. Det är sådant man säger och sedan så går tiden. Man glömmer och så en dag, många år senare så sitter man kanske på jobbet och dagdrömmer och tänker att: Jag undrar vad det blev av mina gamla kompisar? Man sitter för sig själv och tänker tillbaka, man skrattar och minns händelser som upplevdes som viktiga men som idag framstår som rätt så obetydliga och meningslösa. Men då så betydde det allt att få en flicka att skratta och varje löning var början på ett nytt äventyr.
Jag behöver inte längre stjäla mat i villaträdgårdarna och jag kommer aldrig mer att söka mig ett nytt jobb. Mitt nuvarande jobb är mitt sista och den dagen min flickvän tröttnar på mig kommer jag inte att försöka att få någon ny kvinna att skratta.
Men zigenarna bär fortfarande svarta gabardinbyxor och jag tror att det finns morgonpigga män ute i villaförorterna som sitter och dricker kaffe vid sina köksbord innan de går till jobbet. Jag tror att flera av dem tänker tillbaka, minns sina gamla drömmar och undrar vart livet och all tid tog vägen?
Jag har sökt efter Martin på nätet men jag har inte hittat honom. Jag minns nämligen inte hans efternamn. Kanske är Martin en av dessa morgonpigga män som sitter vid sitt köksbord? Kanske tillbringar han kvällarna vid sin dator? Kanske lämnar han porrsiterna för en stund och råkar hamna på min blogg? I så fall kanske han känner igen mig. Det skulle vara kul om han kontaktade mig.
Jag finns på Facebook om inte annat.
Men antagligen så har även han glömt mitt efternamn.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Låter som om du väntar på döden på ålderdomshemmet. Så jävla slut är väl ändå inte livet då man är 40+.
Sätt upp lite mål i livet. Spring ett maraton om inte annat!

Hoppas du får kontakt med Martin.

Peter

Johan Westlund sa...

Du är ju inte ens 50, klart du ska fortsätta knulla flickor om Marisol gör slut!
Däremot jobbet låter bra, tror du nämnt någon om att ta ut din pension vid 55 och bo i ett billigt Unga Bunga-land där ören blir till kronor och kronor blir till guldtior.

Anonym sa...

DKlart det går att ta reda på var han finns nu, det tar bara lite ansträngning och kanske lite pengar - om du verkligen vill.

Anonym sa...

Jag förstår mycket väl GH. Jag är själv 45 år och nej, man är inte gammal vid den åldern, men man tycker inte det är spännande med kvinnor längre. Man har varit med förr, kvinnor är inte längre något fantastiskt. Det räcker att vara vänner med dem. Förresten så är det omöjligt att hitta några kvinnor i vår ålder utan barn och då kan det kvitta! Kvinnor med barn går fetbort.

Härligt text som vanligt btw!

Danny sa...

Haha! Härlig läsning!

Anonym sa...

Helt otroliga texter! Du borde verkligen försöka att bli utgiven för det här var fan i mig bra skit! Du kan verkligen beskriva arbetets och medelålderns helvete på ett mycket underhållande vis. Den här bloggen får du INTE lägga ned!

Också någon som var ung under åttiotalet.

Anonym sa...

Är i samma ålder som GH och känner igen mig så där. Livet är en dag i taget grej numera. Det är inte så viktigt vad som inträffade dagen före eller vad som sker framåt. Kåtheten har även den avtagit liksom gamla minnen och samtal till ungdoms-vänner. Som 45-åring uppskattar man kvalitet mer nyanserat och ingående. Jag må vara kåt mer sällan nu men när jag är det då är det riktigt kvalitativt. Som 20- och 30-åringen var det mer ett nödvändigt ont och spelade mindre roll bara man fick peta på. På den tiden kunde man blir kär i en tjej av den enda orsaken att man hade betongklubba i byxan. Efter kärleksakten hade dessa känslor helt försvunnit. Själv anser jag att den bästa tiden i mitt liv pågår just nu. Kroppen är fortfarande i bra form, huvudet likaså trots alla fyllor, bryr mig inte om vad andra tycker etc. Kan lätt tänka mig att leva om livet som en 45-åring. Hellre det än som en kåt och vilsen 20- till 30-åringen som söker efter sin plats i livet och i samhället.

Anonym sa...

DE ä lite mycke bajskorvar i dina stories.

Chris sa...

Jag vill kommentera Anonym 17 april 00.52 otroligt välskrivna kommentar och det kändes väldigt äkta, samtidigt som det kändes lite motsägelsefullt.

”Det är inte så viktigt vad som inträffade dagen före eller vad som sker framåt. Kåtheten har även den avtagit liksom gamla minnen och samtal till ungdoms-vänner.” (Låter ju inte helt optimalt)

Och sedan kommer: ”Själv anser jag att den bästa tiden i mitt liv pågår just nu. Kroppen är fortfarande i bra form, huvudet likaså trots alla fyllor, bryr mig inte om vad andra tycker etc.” (En syn från den positiva sidan som jag kan relatera till)

Då jag själv är i samma ålder och sympatiserar med Anonym 00.52, så kan jag också verkligen uppskatta att det är otroligt skönt att JAG inte längre BEHÖVER lägga energi på vad andra tycker.

Men man kanske ska komma till insikt att den optimala åldern är mellan 15-25 år och sedan blir det faktiskt inte lika otroligt spännande om man själv inte börjar hoppa fallskärm eller blir en adrenalin-junkie, utan man lär sig uppskatta andra saker här i livet som tex. mera avancerad sex eller dyra viner och påkostad mat för att nämna några. (Man går upp några nivåer)

I åldern mellan 15-25 år så får man lära sig alla NYA grejor som efter 25 års ålder blir vardag, jag tror att ju snabbare man accepterar detta, desto snabbare kommer man ha roligt som 25+gubbe.

Jag älskar GH:s texter, men jag börjar tycka att han blir gubbigare och gubbigare för var månad som går, ta fram det positiva i livet, vi bor för helvete inte i Haiti.

Jag tror många av oss som är runt 40 känner väldigt olika, jag levde rövare i hela min ungdom och skulle inte byta den tiden mot något annat, det var en jävligt spännande tid och hade jag inte upplevt den, så hade jag förstås suktat efter att ta igen förlorad ungdom, de ser man ju på krogen jämt, massa kärringar i 40 års åldern som fick barn när de var runt 18 år som försöker återuppleva sin förlorade ungdom när de är 40. De blir ju bara patetiskt.

Mitt råd till alla GH:s läsare är att: Gör något kul från och med imorgon.

mumlaren sa...

Jag har inte tänkt så noga på det tidigare, men ett par av killarna i de här kommentarerna har rätt, kvinnor är inte lika spännande längre när man har passerat 40.
Sen gör det väl inget om de har barn, bara de inte har småbarn. Vem har lust att lägga all sin tid och energi på någon annans avkomma...?

Anonym sa...

Men herrreeguuuuud,livet tar väl för faaan inte slut när man är över fyrtio???? Låter lite medelålderskris här tycker jag...precis det som du själv föraktar....och många av dina "fans"likaså. Trevligt är det också att det är så många unga killar som gillar kvinnor över fyrtio,vilka du tamejfaan heldissar.PATETISKT!!!!!