fredag 9 april 2010

Stjärnlös värld.

Universum expanderar. Planeter och solsystem rör sig ifrån varandra med rasande fart. Om några tusen år kommer människan att se upp mot en stjärnlös himmel. Det kommer att vara helt svart och vi är ensammare än någonsin.
Om ytterligare några tusen år så kommer solen att förvandlas till en röd jätte. Solen börjar svälla och vår jord och alla andra planeter i vårt solsystem kommer att förintas. Sedan slocknar hon och dör. Allt som människan har åstadkommit, alla underverk, all konst, alla ansträngningar och allt dokumentation kommer att gå upp i rök för alltid. Det kommer inte att finnas något kvar som påminner om vår existens. Vi har aldrig funnits.

Universum är uråldrigt, det är så gammalt så det går knappt att skriva ut med siffror. Det är inte greppbart för det mänskliga intellektet. Vårt solsystem har kanske existerat i en minut om man tänker sig att universum är ett dygn gammalt. Mänskligheten har kanske funnits en nanosekund, om ens det.
Men vår generation kommer aldrig att behöva uppleva vår världs undergång. Vi kommer att hinna avlida flera gånger om, i hundratals generationer framåt. Våra liv är så korta så de är inte ens mätbara i jämförelse med universums ålder.
Vi kommer att fortsätta med att dö i krig och avlida i obotliga sjukdomar. Vi kommer att hugga ihjäl varandra, supa ihjäl oss och kasta oss utför stup och mitt uppe i alltihopa så kommer vi att gå till våra jobb precis som om livet vore oändligt.
Allt detta under tiden som stjärnorna är på väg bort från vår natthimmel.
Vår tid är begränsad, universum expanderar och hela vår värld kommer att gå under. Och ändå finns det människor som stressar iväg till sina jobb. Det finns snickare som tror att de tillför något, det finns svetsare som anser att det faktiskt är viktigt att deras fogar håller tätt och jag har t o m träffat människor som mår dåligt om de inte får vara en kugge i ett helt meningslöst maskineri som ändå håller på att skära ihop.
Jag har alltid ansett att det vi borde ha något bättre för oss. Man kan tycka att vi borde ta tillvara på vår tid bättre.
När vi ligger på vår dödsbädd kommer vi inte att minnas alla dagar som vi kom i tid till jobbet. Vi kommer istället att minnas den där soliga sommardagen då vi slängde arbetskläderna i soptunnan, bad chefen dra åt helvete och stack iväg in till stan för att träffa polarna. Vi kommer att minnas fyllefester vid sjön och första gången vi träffade en kvinna som lärde oss vilka knappar vi skulle trycka på.
- Nej! Nej! Inte där! Längre upp!
Jag minns inte summan på min första lön.
Men jag minns en flicka som jag en gång tillbringade en natt tillsammans med under stjärnorna. Jag tyckte hon var världens vackraste. Kanske var hon det? Eller också var det jag som inte hade så mycket att jämföra med.
Vår värld och vår existens är ett under. Just då så tyckte jag att det var ett under att jag till slut fick sitta och hålla en vacker flicka i handen. Jag minns att hon drömde om att bli skådespelare. För några år sedan så hörde jag att hon jobbade som timvikarie på avdelningen för reklamationer och klagomål på Bil-Tema i Örebro.
Hon gav upp sina drömmar hon också. Det gör de flesta av oss. Men vi hade drömmar i alla fall, och jag har inte glömt dem ännu. Drömmar ska hållas vid liv och drömmare ska ha uppmuntran. Din dotter eller son kan vara nästa Janis Joplin eller John Steinbeck.
Sådant känns viktigare än servicekänsla och god kontakt med idioterna som inte begriper att de får vad de betalar för.

När jag var ung så hade jag mycket höga förväntningar på livet. Det har jag inte längre. Man förlikar sig och lär sig att se det stora i det lilla. Det kallas att mogna. Du har äntligen mognat! Säger de till mig. Det är en finare beskrivning på att man har blivit knäckt. Det anses moget att sluta drömma. Nu marscherar jag snällt iväg till jobbet varje morgon.
När jag var ung hoppades jag att det var något speciellt med mig, att jag skulle bli något särskilt, att jag skulle skapa något bestående.
Idag är jag nöjd om jag slipper tandvärk, kukhår i maten och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Jag har tjugo år kvar till pensionen och friheten. Jag tänker att om jag blundar hårt och stoppar fingrarna i öronen så kanske det går fort? De kanske inte ens ser mig?
Och vips så har jag fyllt sextiofem år! Jag får äntligen min pension, tar ut mina sparpengar och så sticker jag iväg söderut för gott!
Kanske kommer jag att sitta vid en palmkantad strand någonstans och titta upp mot natthimlen. Kanske har jag en kvinna vid min sida som jag kan hålla i handen, precis som när jag var ung.
Jag är en man med stor tur, för jag tror att jag föddes i rätt tid. Jag föddes på sextiotalet när Sverige var som rikast, jag fick vara ung man under åttiotalet och jag har tillbringat några nätter under stjärnorna med vackra kvinnor.
Jag skiter i arbete och karriär, det har jag alltid gjort, men jag hoppas att jag får ännu en stjärnklar natt med en vacker kvinna. Kanske väntar hon på mig i ett land någonstans söderut? Hon kanske sitter och tittar upp mot stjärnhimlen varje kväll och delar mina tankar och funderingar om livet och tillvaron. Hon sitter vid stranden just nu, jag sitter på min balkong. Vi lever under samma måne och tittar på samma stjärnor.
Vi har blivit födda i rätt tid, ännu kan vi se stjärnorna.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Cash is king, med en glädjeflicka kan du när som helst uppfylla drömmen om att få tillbringa natten under bar himmel och se på stjärnorna. Detta kan uppfyllas när som helst, vart som helst. Det är du själv som bestämmer om det ska ske i morgon, eller om tjugo år. Internet svämmar över av kvinnor som gladeligen skulle ställa upp på att få uppfylla dina, mina drömmar. Så länge man har pengar är allt möjligt=)

Ryck upp dig, gubbe!

Anonym sa...

Så du planerar inte en framtid med din nuvarande flickvän "Marisol" ?

Anonym sa...

Tusen år? Jag antar att det är bildligt talat?

Anonym sa...

Vackert och rörande!

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

"Så du planerar inte en framtid med din nuvarande flickvän "Marisol"?

Man kan aldrig planera en framtid med en kvinna, det är kvinnan som eventuellt planerar en framtid med mannen. Man ska aldrig ta en kvinna för given. De tröttnar ofta så småningom, speciellt på sådana män som mig.

"Tusen år? Jag antar att det är bildligt talat?"

Det stämmer, egentligen snackar vi väl om miljoner år skulle jag tro.

Rex sa...

John Steinbeck sa du? Jojo,vore väl inte illa med en Gammal Hårdrockare? ;-)

Anonym sa...

Jag har nyss börjat läsa din blogg och måste säga att det är bland det bästa man kan läsa på nätet. Tack!

Dock måste jag tillägga att jag personligen hatar uttrycket "Man får vad man betalar för" eftersom det nästan aldrig stämmer. "Priset är inte en teknisk parameter!" brukade en gammal lärare säga och det är så sant... Men jag förstår din poäng :-)

...önskar också att jag varit född på 60-talet...Själv är man 80-talist och det känns som man kommit sent till festen så att säga...

Anonym sa...

Universum är 13,7 miljarder år gammalt. Människan har funnits i 200 000 år.
200.000 / 13.700.000.000 ~= 0,000015. Vi har alltså funnits 0,0015% av universums totala tid.

Om vi säger att universum är ett dygn gammalt (86.400 sekunder) så har människan existerat 1.3 sekunder.
Ser man till jordens ålder så har vi existerat i 4 sekunder.

Dagens dos av onödig kunskap...
Tack för en grym blogg GH.

Perk sa...

"Jag har tjugo år kvar till pensionen och friheten. Jag tänker att om jag blundar hårt och stoppar fingrarna i öronen så kanske det går fort? De kanske inte ens ser mig?"

Du är kungen GH! Skall prova det där med att stoppa fingrarna i öronen och blunda hårt!



Read more: http://gammalhardrockare.blogspot.com/#ixzz0kd1F95U8

Anonym sa...

Jag vet ingen som kan växla mellan humor, osmakligheter och skör och vacker poesi som du. Och du gör det bra! Det är det som gör dig unik. Skulle inte förvåna mig om du en dag tillhör dem som lämnar något bestående efter dig. Det är du värd!

Hälsningar Annelie.

Anonym sa...

Du kan som ingen annan ordsätta mina tankar. Var har jag nu lagt mitt rep?

Johan sa...

Åh fyfan jag har 45-50 år kvar till pensionen, fyfan.

Anonym sa...

"Åh fyfan jag har 45-50 år kvar till pensionen, fyfan."

Eller så har du 5 år kvar till du har startat ditt företag och sålt det med sån vinst att du kan pensionera dig. Välj själv vad du vill satsa på.

Anonym sa...

Något av det jag jag älskar mest är att sätta mig i bilen, en sommarnatt, köra ut i obygden och kolla på stjärnhimeln. Bort från alla gatlyktor andra ljuskällor som förorenar mörkret.
Kan inte låta bli att tänka hur jävlar obetydlig man är i sammanhanget när stjärnorna jag tittar på är miljoner eller till och med miljarder år gamla. Även lite ångestframkallande då jag vet att jag aldrig kommer uppleva någon anna plats än vår del av vintergaten. Vad är en resa till andra sidan jordklotet i jämförelse med ett annat solsystem i en anna galax bland alla miljarder.

Anonym sa...

Har kollat dina alster till och från genom åren, du har potential alldeles avgjort. Just den här var fanimig riktigt vacker, kanske en av de bästa - hittills iallafall.

Jag tycker du förefaller ha bättre koll på spelet än de flesta och tillönskar dig utsikten till åtskilliga stjärnhimlar och frihet att följa infallen innan du blir växtnäring.

Step on it, mate!