måndag 24 maj 2010

En vecka på Kreta - Del 1.

Förra sommaren var jag iväg på semester till Kreta. Det var en trevlig resa. Aldrig under trettiofem grader varmt.
Jag försökte få med min flickvän men hon vägrade. Jag erbjöd mig t o m att bjuda henne men det var tvärstopp. Hon gillar inte värme. Lite märkligt med tanke på att hon är från Santiago. Den delen av Chile har ungefär samma klimat som Sydeuropa.
- Du får åka ensam!
Jag sade att det var synd, att jag skulle sakna henne och vad skulle jag nu göra hela dagarna?
Supa.
Jag planerade att återuppliva min ungdoms fylleslag. Det skulle bli kul. Jag såg fram emot att tillbringa en hel vecka under solen med ett glas i handen.
Jag bodde i ett litet samhälle utanför Chania som hette Platanias om jag inte minns helt fel. Hotellet var underbart med en härlig pool. Jag har inga som helst problem med att resa ensam. Jag är bra på att dansa med mig själv. Ännu bättre på att dricka ensam.
Men jag glömde något viktigt, jag glömde att jag inte längre var någon ung man. Jag var medelålders.
Första dagen gick bra. Det var fullt upp och jag hann med att avverka flera flaskor under dagens lopp.
Jag startade första morgonen med några glas innan jag tog mig ett dopp i poolen. Jag simmade några längder, tog rast, drack en rejäl grogg och så blev det några längder till. Jag kände mig verkligen levande. Det var länge sedan.
- Mamma! Farbrorn badar och dricker sprit! Det får man väl inte? Va? Va? Va?
En dum snusförnuftig jävla unge var ju tvungen att kommentera mitt beteende för sin feta white trashmorsa.
- Jodå, det får man visst det! Sade jag. - Det får man göra när man är vuxen! Jättekul! Alkohol och vatten hör ihop!
Jag klev upp ur poolen och slog upp en ny grogg på vodka och apelsinläsk som jag hade med mig i en kylväska. Jag tände en cigg.
- Här sitter jag och tar mig en drink och några bloss!
Sade jag och sken som en sol mot ungen och hans feta mor. - Och sedan ska jag gå bort till stranden och dyka med huvudet före utan att kolla botten först! Jättetufft och manligt!
Modern blängde på mig. Var kommer alla dårar ifrån? Tänkte hon. Jag hade samma tanke.
Någon gång under förmiddagen tog jag ta en taxi in till stan, till Chania. Jag har för mig att jag var tillbaka någon gång under eftermiddagen men jag minns inte så noga, dimman började sänka sig.

Andra morgonen var en katastrof. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Feber, illamående, ångest och början på depression.
Så kändes det aldrig under den gamla goda tiden, då jag var ung och lätt och ledigt kunde berusa mig en hel vecka.
Mina dryga fyrtio år kändes mycket påtagliga just då. Jag förstod att det var slut med fylleslagen. Jag skulle aldrig klara av att supa i flera dagar. Det lockade inte ens längre!
Det är så det är att bli äldre, det är inte orken som försvinner först, det är lusten. Man har äntligen råd med att dricka sig full på dyra spritsorter på ett lyxhotell i en hel vecka men man tycker inte längre att det är kul. Man vill inte.
Vissa säger att man mognar, jag tycker att man ruttnar.
Och sjuk! Tänkte jag. Man blir sjuk och dör av det som en gång skänkte glädje och äventyr!
Det var inga trevliga tankar som for genom mitt huvud den där morgonen när jag låg i sängen och vred mig som en mask av ångest. Jag brukar sällan känna mig ensam, snarare tvärtom, men då så gjorde jag det. Det var ingen trevlig känsla.
Jag var tvungen att lämna sängen och hotellet, annars så fanns risken att jag gled in i en depression.

Jag gick huvudgatan fram utan något mål. Det har jag aldrig haft, men nu kändes det extra påtagligt. Det var då jag såg den, åsnan. En åsna! Mitt i stan! Jag hade aldrig tidigare sett en åsna i verkligheten, nu stod en sådan alldeles framför mig!
Den åsnan kunde verkligen stå och göra ingenting. Här hade jag mött min överman. Åsnan stod utanför en affär. Den var inte bunden. Den kunde smita iväg om den ville. Ändå stod den bara där och glodde rakt fram. Fullständigt tom blick. Flugorna surrade runt huvudet på honom. Tungan hängde ute. Han stod där rakt upp och ned. Jag undrade vad som rörde sig i huvudet på honom?
Varför drar du inte iväg? Tänkte jag. Varför skiter du inte i alltihop och sticker till stranden eller vad fan som helst? Gör något! Börja lev!
Då slog det mig att åsnan levde samma liv som mig. Jag kan också dra iväg. Ändå så går jag till jobbet varje morgon. Åsnan stannar kvar hos sin ägare, annars blir det ingen mat. Jag går till jobbet, annars får inte jag heller några pengar till mat och hyra. När jag någon gång försöker att göra något så klantar jag bara till det. Jag super mig full på konstiga ställen, tappar minnet och blir sjuk. Åsnan var av samma sort, skulle han sticka iväg så skulle han antagligen hamna i ett grönsaksland någonstans och käka morötter och kål tills han kräktes. Så roligt skulle han få. Så roligt har jag.
- De har oss, eller hur?
Sade jag högt till åsnan och klappade honom på ryggen. Ingen reaktion. Han var i sin egen värld. Jag vet hur det är. Jag har varit där hela livet.
- Snackar du med åsnor?
Jag vände mig om. En ung kvinna på högst tjugofem år hade tilltalat mig. En svensk tjej. Hon såg tuff ut. Hård. Lite av en punkartjej. Jag sade ingenting.
- Du är också här ensam va?
Frågade hon.
Och ja, det var jag ju. Hon presenterade sig som Pernilla, men jag kunde kalla henne för Pella.
- Det gör alla mina kompisar!
Ville hon bli kompis med mig? Jag var ju för helvete minst tjugo år äldre!
- Jaha, och var är alla dina kompisar nu då?
Jag insåg att jag lät oförskämd och bad om ursäkt. Hon frågade om vi skulle gå och sätta oss vid poolen. Jag fattade ingenting? En ung punkartjej ville tillbringa tid med mig vid poolen.
Vi lade oss ned i några solstolar vid poolkanten. Jag beställde en drink från baren till Pella.
- Jag betalar!
Sade jag.
Hon undrade varför jag inte ville ha något att dricka.
- Jag låter mig berusas av min livsglädje!
Hon skrattade. Hon hade sett mig från sin balkong dagen innan. Aj fan! Hon frågade vad jag jobbade med.
Jag sade att jag brukade synas en hel del i de flashiga modemagasinen.
- Fotomodell va?
- Ja, på semester.
Sedan skrattade vi tillsammans. Det kändes skönt. Ångesten höll på att försvinna. De mörka molnen skingrades.
När hon skrattade såg hon inte så tuff ut längre, inte så hård. Hon såg nästan, ja… Söt ut. Om man nu får säga så.

Fortsättning följer...

10 kommentarer:

Anonym sa...

Skål!

Fermen Skärgården sa...

Jag växte upp i DDR-Sverige, dvs sjuttiotalet och de första åren av åttiotalet. Två TV-kanaler, klippta och censurerade filmer, reklamförbud, förbud mot att sälja folköl på söndagar och efter kl 20:00, Kalle-Anka och Tom och Jerry ansågs vara skadligt och förbud var på gång, USA och Israel var Satan, långt fett hår, skägg och haschrökning var högsta mode, män skulle vara känsliga och kramas, alla skulle känna sig "nära", kommunistgrupperingar demonstrerade och slogs med varandra ute på gatorna osv.

Anonym sa...

Så provokatören vågar inte längre ha ocensurerade kommentarer! Fegt.
Är det gubbsjukan som du rensar bort. För inte kan det vara sant att alla världens 25-åriga tjejer umgås med dig? Var är alla dina jämnåriga kvinnor i historierna?
LOL!

Peter F

Gammal Hårdrockare sa...

Jodå, jag har gärna ocensurerade kommentarer, men inte mina vänner, om du förstår vad jag menar? Det är onödigt att mina vänners riktiga namn ska figurera på nätet utan deras tillåtelse.
Och ja, jämnåriga kvinnor är jag tillsammans med. När det gäller unga kvinnor i tjugofemårsåldern så har jag några som jag är god vän med, inget mer och jag inbillar mig inget annat heller. Medelålders gubbar ska hålla sig till sin sort, inget annat. Vi har haft vår chans och vårt roliga.

Westlund sa...

Förlåt att jag outade dig med Rex och familj...

Anonym sa...

http://misterwax.blogspot.com/2010/05/innergardsbarn-vs-innerora-1745-0.html


Kolla gärna denna blogg.

Anonym sa...

Jag har faktiskt tagit rätt på ditt namn och adress med hjälp av uppgifterna i din blogg,men jag har känslan av att du skiter rätt blankt i det....

/Chrille

Anonym sa...

Tänkte höra om du e´intresserad av äldre kvinnor typ 50 år som mej. he he :) hör av dig isåfall.

Anonym sa...

50-årig tant igen, jag skojade bara med min "önskan" att du skulle höra av dig.

Anonym sa...

Du kommer alltid att vara min lilla hemliga förälskelse.

/Guess who?