torsdag 6 maj 2010

Nina röjer loss på Facebook. Del - 3.

Efter några dagar fick jag nog av att vara Trevliga Nina. Nu ville jag släppa fram Spontana Nina igen. Den lätt förvirrade och obalanserade Nina som hade underliga åsikter och som ibland tycktes ha uppenbara problem med det sociala samspelet mellan oss människor.

Den ökända boerledaren Eugene terré Blance i Sydafrika blev mördad på sin farm utanför Potchefstroom av två av sina svarta anställda. Det gav lite rubriker i dagstidningarna. Naturligtvis hade Nina även politiska åsikter som var en smula förvirrade. En period hade hon varit betalande medlem i EAP, det hade hon skrivit i sin profil. Men eftersom Nina var labil och ombytlig och var svag för diverse konspirationsteorier så hade hon en rastlös och lättpåverkad personlighet. Hon hade gjort en helomvändning och funderade nu starkt på att bli stödmedlem till AWB i Sydafrika. Hon gillade verkligen partier och föreningar som körde med förkortningar och som förespråkade enkla och våldsamma lösningar. Det kändes så seriöst och allvarligt på något vis. Hon tyckte det var synd att VPK hade ändrat namn till Vänsterpartiet. Där försvann ju hela charmen med det partiet!
Ett tag var hon inne på Action Directe, men efter att ha läst att de hade upphört någon gång under slutet av åttiotalet så fick hon leta upp några andra galningar. ETA tyckte hon var en smula otydliga i sitt budskap och Sinn Feins fria Ulstervolontärer hade ju helt tappat greppet.
Allt detta yrade hon om på sina vänners loggar.
Nu var det AWB och Eugene terré Blance som gällde för stunden och hon uppmanade alla sina vänner att tända ett ljus för att hedra hans minne. Hon skrev i alla sina vänners loggar.
Denna fine gamle man som så brutalt har fallit offer för svart terrorism har nu lämnat sitt folk i stor sorg. Ingen kan fylla upp det tomrum som han lämnar efter sig. Låt oss hedra honom med ett tänt ljus ikväll!
Sedan bytte hon helt plötsligt spår och skrev som loggrubrik:
Idag hittade jag Michael i garaget, han satt och sniffade thinner. Han säger att det ger ett jämt och behagligt rus. Det tror jag inte på! Karlar va?
Nu rasade min vänlista. Den minskade med hälften. Inte bra. Folk började tydligen förstå att det var något lurt. Jag hade överdrivit. Nu hade jag bara trettiofem hårt prövade vänner kvar. De skulle snart lämna mig de också så det var bara att stampa gasen i botten.

Jag klickade mig runt i mina vänners fotoalbum. En kvinna som hette Anette visade upp sina två små tvillingsöner som satt och åt tårta. De fyllde två år. Jag visste att Nina genast greps av ett våldsamt behov av att få tryna dem i tårtan.
Är de inte fina? Skrev Anette. Att bli mamma är det bästa som har hänt mig! Man känner sig inte längre som universums mittpunkt, nu känner jag verkligen hur liten och obetydlig jag själv är!
Den ena klyschan staplad på den andra.
Jag känner också vad liten och obetydlig du är!
Skrev Nina till svar.
Anette reagerade direkt och högg som en kobra.
Vad fan vet du om känslor? Du har ju inte ens några egna barn!
Här hade vi en kvinna som hade givit upp sin egen identitet och som numer levde genom sina barn. Hon var inte längre Anette, trettiosex år med en egen unik personlighet. Hon hade kort och gott blivit Mamman Anette. Inget annat. Borta var kvinnan som tidigare hade drömt om att bli rocksångerska eller berömd manusförfattare. Ett angrepp på hennes barn var ett angrepp på henne personligen. Vad var ära och berömmelse mot att snyta ungar och vara avelsko åt en man som redan hade börjat stånka när han reste sig upp från soffan?
Jodå, jag har visst känslor! Just nu så känner jag mig så uppfylld av en känsla så den tar nästan andan ur mig – jag känner helt plötsligt ett våldsamt behov av att få pröva dina söners simkunskaper i en djup tjärn.
Det blev naturligtvis ett jävla liv. Anette fullkomligt exploderade och skrev att jag var galen, att jag alltid hade varit galen och att jag skulle förbli galen.
Du var alltid underlig och knäpp när vi gick i skolan. Trodde du jag hade glömt hur du brukade stå ute på skolgården och bjuda på smörgåsar som du hade brett hundskit på?
Tydligen så hade det funnits en Nina Pettersson på riktigt. En rolig tjej verkade det som. Jag hade verkligen valt rätt namn.
Ha! Ha! Det roligaste var ju faktiskt att du alltid ville ha fler mackor. Du var ju omättlig!
Anette kommenterade aldrig. Hon strök mig från sin vänlista.

Nina gled in på politikspåret igen och började ge uttryck för underliga ekonomiska teorier i sina kvarvarande vänners loggar. Hon yrade om att man borde införa statiska växelkurser och räntefria bostadslån till alla som behövde. Hon började citera Lyndon Larouche och hon ansåg sig ha lösningen på Sveriges finansiella problem.
Jag menar, vi har lokalerna, vi har pressarna och vi har papperet – tryck mer pengar! Vad är problemet?
Men de började att tröttna på Nina. Hon fick inte så många svar och kommentarer längre. Lysande idé! Skrev någon. Byt Borg mot Nina! Skrev någon annan. Så mycket mer blev det inte.
Jag började också tröttna. Ja, inte på Nina förstås utan på situationen och på mig själv. Det hade spårat ur. Jag hade överdrivit som vanligt och till råga på allt så började den där jävla Mats bli riktigt obehaglig. Han fortsatte med att skicka meddelande till mig om att jag skulle kontakta hans fru och reda upp situationen som jag hade försatt honom i. Nu skriver du och talar om hur det är! Annars så kommer jag att gå vidare med det här! Var så säker!
Jag oroade mig lite för att han kanske skulle spåra mig på något vis. Så jag lade ned hela projektet. Jag raderade kontot, släckte ned hela skiten och loggade ut Nina Pettersson för gott från Facebook.
Men jag gillade Nina. Henne tänker jag inte släcka ned. Hon kommer att dyka upp lite då och då tänkte jag. Kanske på min blogg men även ute på nätet, på lite olika forum och liknande. Hade varit kul att låta henne bli medlem på Familjeliv om inte annat. Om jag vågar? De har mitt ip-nummer och har hotat med repressesalier om jag så mycket som visar mig där igen. Humorlösa jävlar! Men det finns ju så många andra trevliga forum och mötesplatser på nätet, eller hur?
Nina Pettersson – Varje mans drömkvinna!

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror jag är kär i Nina.

Och angående IP-numret finns ju alltid proxy, även om det kan bli lite segt.

Anonym sa...

Gör väl inget att det blir segt - om man bara kör genom proxy när man gör fulgrejer. Fast det kanske du gör hela tiden GH, hehe.
Mary

Anonym sa...

snyggt! en fråga bara?

vad fan har du gjort på familjeliv?

Anonym sa...

Roger Persson, precis vad jag satt och funderade på :) Är det inte samma person så måste han fan vara din förlorade bror, om du nu har någon sån.

Anonym sa...

EAP ... helt djävla underbart.

Spaningsuppslag: skulle inte GH kunna bli folkpartist undercover för ett tag, ger onekligen en del improvisationsutrymme ?

Nina Pettersson sa...

Du har släpat mitt goda namn i smutsen!

Anonym sa...

dold.se döljer IP-nummer <-- tips från coachen

Mats sa...

Jaså det var du din jävel, nu får du allt reda upp det här med min fru. Har inte fått ligga på över en månad, tack som fan!

Anonym sa...

"Trodde du jag hade glömt hur du brukade stå ute på skolgården och bjuda på smörgåsar som du hade brett hundskit på?"

Nu gick du för långt GeHå. Det där med att bre mackor med hundskit och dela uti skolan har du redan talat om att en viss Jocke gjorde när du gick i specialklass. Ljuger du hela tiden?

Anonym sa...

nämen, du låtsas vara en rocktjej med kopplingar till sydafrika.

det var ju något originellt från dig.

Anonym sa...

Du kommer för alltid vara en hjälte!

F. Rabelais sa...

Familjeliv, pah! De har försökt banna mig i tre års tid utan att lyckas, de sorgliga töntarna fattar inte att IP-ban är lika effektivt som att släcka eld med fotogen.

Steg 1: Dra ut kontakten till modemet
Steg 2: Ta en kaffe
Steg 3: Starta upp det igen med ett nytt fint IP-nummer
Steg 4: Regga ett nytt FL-konto med en ny fin hotmail/live -adress