torsdag 20 maj 2010

Stora kukar på jobbet.


Mina huvudsakliga arbetsuppgifter idag är leverans, golvvård och städning.
Mitt förra jobb påminde en hel del om mitt nuvarande, förutom att det företaget hade leveranser och leasing av städmaskiner som huvudinriktning.
Det var ett stort företag med många kunder. Jag trivdes rätt så bra med att sitta bakom en ratt och köra fram och tillbaka mellan olika adresser. Ingen större tankeverksamhet eller engagemang krävdes.
Ett dumt jobb.
Ett bra jobb.
Ett jobb för sådana som mig.
Var det större leveranser med tunga maskiner så var vi ofta två. Det behövdes eftersom vissa skurmaskiner var tunga och besvärliga att handskas med när man skulle rulla ur dem ur lastutrymmet på bilen.
Jag jobbade ibland tillsammans med en kvinna som hette Veronica. Vi kom bra överens. Veronica kunde vara mycket grov i munnen. Det fanns de som tyckte att hon var okvinnlig. Jag såg henne enbart som en kompis så jag tänkte aldrig på henne på det viset. Hon var ofta glad och hade alltid någon grov och osmaklig vits på lager.
Veronica snackade ofta om killar. Hon hade inte haft någon på länge sade hon. Hon pratade alltid om killar. Hon var kräsen. De skulle vara långa, smala, ha håret kvar på huvudet och ha stor kuk. Det var viktigt.
Vi var på väg till en kund för leverans av några städvagnar. Intill mig satt Veronica och babblade. Telefonen ringde. Det var min chef. Han sade något om att jag skulle vara tvungen att ta bilen med det stora lastutrymmet i morgon eftersom det var storleverans till ett företag i en grannstad. Jag kände mig splittrad. Jag hade chefen i ena örat som nämnde något om spännband, lastramp och rymligt lastutrymme, i det andra örat hade jag Veronica och hennes tjat om stora kukar.
- De säger att storleken inte har någon betydelse.
Svarade jag.
- Är du galen? Tror du att det går att frakta två kombiskurmaskiner, en våtsug och två polermaskiner i en liten Peugeot?
Veronica malde på om sitt.
- … Jag lovar, han hade världens största kuk! Det kändes som att bli tagen av en telefonstolpe!
Jag har aldrig haft någon simultanförmåga. Det var mycket förvirrande. Chefen lät arg. Han undrade vad i helvete jag tänkte på?
- Telefonstolpar!
Han lade på. Veronica babblade vidare. Ännu en alldeles vanlig arbetsdag. Undra på att jag alltid har trivts bäst hemma.

När vi var på väg tillbaka så fortsatte Veronica sitt tjat om karlar. Hon var fyrtio år och jag trodde att det skulle bli svårt att hitta en jämnårig karl som uppfyllde hennes krav.
- Feta och tunnhåriga karlar göre sig icke besvär! Sade hon. - De måste vara smala, ha tjockt fint hår och stor kuk! Ju större desto bättre!
Jag tror att det bara finns några få män i hennes åldersgrupp som uppfyller de kraven. En sådan man är ovanlig och eftertraktad och kan välja och vraka. Jag tror inte att han hade valt Veronica.
- Jag har inte håret kvar.
Sade jag.
- Två rätt av tre va? Försöker du slå i mig att du har stor kuk?
- Ja.

Veronica hade invändningar.
- Försök inte! En kvinna märker direkt på en man om han har stor kuk. Det handlar om självförtroende. En man med en jättekuk äger rummet, om du fattar vad jag menar?
Jag fattade. Jag är sorten som helst håller mig i hörnen.
- Om jag fyller jeansen med fetvadd då? Skulle det göra intryck på kvinnorna?
Nej, det trodde inte Veronica. Absolut inte! Den lätte skulle de inte gå på.
- Det är något FEL på honom, skulle de säga. - Och nu har han skrevet fullt med fetvadd också!
Sedan så ringde chefen igen. Förra veckans körjournal saknades. Han var tvungen att få in den. Veronica tog ingen notis om mitt samtal med chefen, hon hade återupptagit sitt favoritämne – Karlar och stora kukar.
- Var har du körjournalen någonstans?
Undrade chefen. Han lät stressad. Uppgifterna skulle in i något datasystem senast idag.
- I skrevet!
Svarade jag.
Veronica stannade upp mitt i en saftig utläggning om oralsex och undrade vad jag pratade om.
- Körjournaler!
Svarade jag.
Veronica såg förvirrad ut, chefen lät arg och frågade om jag var oförskämd och vad i helvete jag menade med det? Jag satt redan löst till, var jag medveten om det? Mitt vikariat skulle snart gå ut. Ville jag ha det förlängt eller? Chefen började komma upp i varv. Han retade upp sig mer och mer och talade om för mig att jag var nonchalant och oengagerad och till råga på allt så verkade det alltid som om jag inte var närvarande på något vis. Fler än han hade undrat vad det var för fel på mig.
- Alla på kontoret säger att du är knäpp! Vad i helvete rör sig i ditt huvud egentligen?
Skrek han i örat på mig.
- Fetvadd och stora kukar.

Nästa dag så fick jag med mig en kille i bilen som var lite speciell. Han hette Petter och var lönebidragsanställd. Han hade en släng av autism vilket yttrade sig som så att han behövde tydliga instruktioner. Han kunde inte ta några som helst initiativ men han jobbade bra så länge någon talade om vad han skulle göra. Petter älskade rutiner och arbetsuppgifterna fick gärna vara repetitiva. Egentligen en alldeles perfekt arbetare. En sådan kille borde ju vara varje chefs dröm. Tyvärr så ser samhället annorlunda ut. Jag misstänker att universiteten är fulla av människor som Petter, duktiga och disciplinerade idioter som kan nöta in ointressant kunskap och repetera svar och resultat i det oändliga. De vet allt men de förstår ingenting. Jag har stött på många högutbildade kontorsfjantar i mina dagar som aldrig har sett ljuset.
Men Petter var en snäll kille. Alltid artig och man slapp en massa idiotiska kommentarer och teorier om allting. Petter var som en robot med inspelningsfunktion. Gud hade tryckt ned Rec, klappat honom på axeln, släppt ned honom på jorden och önskat honom lycka till.
- Vi ses senare!
Killar som Petter sprider glädje utan att de själva vet om det. Petter var inte bara en människa som behövde tydliga instruktioner och ledning i sitt arbetsliv, han tog även allt bokstavligt och sög åt sig allt man sade.
Petter körde aldrig med några omskrivningar. Petter sade inte att han behövde besöka toaletten. Behövde han skita så talade han om det. Gärna inför kunden.
- Måste gå och skita! Kommer strax!
Frågade man honom efteråt om det hade gått bra så fick man svar.
- Jag har varit med om bättre. När jag skulle torka mig tryckte jag upp tummen i anus. Det kändes inget bra!
Petter hade jobbat med Veronica några dagar tidigare. Det gillade han inte. Han förstod sig inte riktigt på hennes samtalsämnen. Det där med förhållanden och blommor och bin var en okänd värld för Petter och det okända gjorde honom nervös. Petter gillade att rabbla statistik, läsa telefonkatalogen - Det gällde att hålla sig uppdaterad, folk har en förmåga att flytta och byta telefonnummer - och repetera dagens arbetsrutiner högt och länge, gärna rakt ut i luften så att alla som eventuellt var intresserade inte skulle missa något. Det kändes tryggt för Petter. Samtal om stora kukar var så långt ifrån Petters värld som något kunde vara. Han talade om för mig att han inte ville jobba något mer med Veronica.
- Då tycker jag att du ska ringa till chefen och tala om det genast!
Jag gav honom min telefon. Jag behövde inte informera honom om numret, Petter kan alla telefonnummer utantill. Trygghet ni vet.
Petter ringde upp och chefen svarade med sitt torra och korrekta tonfall. Han undrade vad ärendet gällde.
- Stora kukar!
Svarade Petter.
Chefen lade på. Det var mitt nummer som visades på displayen.

Några dagar senare blev jag uppkallad till chefen. Jag satt på stolen framför hans skrivbord och jag visste att han ville att jag skulle vara nervös. Det var jag inte. Jag tittade ut genom fönstret. Solen sken. Det var maj månad. Sommaren skulle snart vara här.
- Ditt vikariat går ut vid månadsskiftet. Sade han. - Du är inte vad vi hade hoppats på! Du infriar inte våra förväntningar.
Jag försökte att se besviken ut.
- Här jobbar man och sliter!
Han sade att jag inte passade in i företagsprofilen och skulle han vara riktigt ärlig så misstänkte han att jag var tokig.
- Tycker du inte jag är en lojal medarbetare som sprider en anda av engagemang och seriositet hos både kunder och personalstyrka?
Jag hade svårt att låta bli att le. Jag kände att sommaren var nära.
- Gå härifrån!
Två veckor senare kunde jag gå upp till AF och anmäla mig som arbetslös. Det blev en fin sommar med full A-kassa. Mitt livs sista sommar i frihet. Det var för nästan sex år sedan. I slutet av augusti fick jag mitt nuvarande jobb.
Mitt sista jobb.
De fick mig till slut.

12 kommentarer:

Anonym sa...

BÄst! Tack för alla roliga och intressanta texter

Anonym sa...

Min kukdikt till GH

Pojk,
en kuk som kuk, stor som liten,med
tur har du en kuk
en fitta som fitta, kuken saknar ögon
råkar du vara man eller kvinna?

Fittan brinner
en pojke vill ha fitta
råkar du ha en?
Mmm... svarade Veronica

Truls sa...

Jag diggar din blogg. Jag länkar.

Ina skrev... sa...

Länkar även från min andra blogg...

/Dåliga mamman

Gammal Hårdrockare sa...

Ina:

Nämen... Tackar!

Anonym sa...

Uppdatera då Gammal Kukjävel

Jonas B sa...

På tal som kontorsfjantar, har du kollat in Jonas Pettersson?

http://www.youtube.com/watch?v=IosrrFI85Wg

Uy sa...

Jonas B:
Ha ha, klockrent! Jag trodde först att det var ett skämt, men det verkar som om den killen verkligen är allvarlig. Helt jävla underbart!

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Jodå, jag ska uppdatera. Om några dagar. Fan, jag måste ju ha något att skriva först!

Jonas B sa...

Uy: Det är ju det som är det sjuka! ^^

Anonym sa...

Hur mycket tjänar du före och efter skatt?
Hur stort är ditt jobbskatteavdrag?

annepauline sa...

Hahaa, många goda skratt får jag! Du är en mycket god berättare.