tisdag 1 juni 2010

Flickan, flaskan och skogen - Del 1.

Att hänga i ett gathörn var en konstform som praktiserades med mycket stor energi under min första halva av åttiotalet. Man stod i ett gathörn i centrum med sina kompisar och rökte och pratade skit.
Det hände absolut ingenting.
Vi kunde lika gärna ha suttit hemma i våra rum. Det hände inte så mycket mer där heller men grejen var att man visste att det inte skulle hända något hemma, i gathörnet däremot var allt möjligt. Om det till äventyrs skulle hända något, så kunde det hända där. Vi drömde om att få kontakt med flickor. Det var vad som skulle kunna hända. Det hände sällan.
Ibland gick det förbi ett gäng tjejer. Då tystnade vi och gömde oss bakom ett moln av cigarrettrök. Innan hade vi skrutit vitt och brett inför varandra. Nicke var värst.
- Igår fick jag doppa!
Kunde han säga.
- Jag också!
Sade någon annan.
De tittade på mig. Hade inte jag fått något?
- Igår var det nära!
Svarade jag. - Jag ville, men inte hon!
Många gömde sin osäkerhet och brist på erfarenheter hos det motsatta könet bakom lögner och skryt. Jag trodde ett tag att jag var den enda artonåringen i Sverige som aldrig hade haft sex. Det kändes så och jag visste inte hur jag skulle råda bot på detta minst sagt pinsamma tillstånd. Så jag hängde vidare i det där gathörnet och hoppades på att något skulle hända.
Jag fantiserade ofta om att en mogen kvinna skulle gå förbi, en mogen kvinna på tjugoett - tjugotvå år. När man är arton år så är alla kvinnor över tjugo år mogna kvinnor.
Idag har jag svårt att tänka mig att en tjugoårig kvinna skulle ha haft något intresse av en artonårig, blyg fåntratt med ansiktet fullt av finnar och bölder. Men hoppet är det sista som dör. Det fanns folk som spelade på Lotto, chansen att vinna var mikroskopisk, ändå fortsatte de med att spela.
Så jag hängde kvar i det där gathörnet tillsammans med mina kompisar.

Ibland när vi stod där så kunde det gå förbi en tjej som hette Carita. Hon bar alltid tighta jeans och en sliten jeansjacka. Hon hade skrivit sitt namn bak på ryggen på jackan med en grov tuschpenna. CARITA. Hon var en av få flickor som brukade hälsa på oss. Hon såg oss faktiskt. Jag var den enda som hälsade tillbaka. De andra stod tysta. Carita hade dåligt rykte.
- Den där, hon har varit med alla!
Sade Hasse.
- Alla utom mig!
Svarade jag.
Jag hade gärna varit med Carita, om jag hade fått chansen. Jag struntade i om hon hade dåligt rykte. Hon hälsade på mig, hon såg mig och det räckte. Jag började fantisera om Carita. I mina dagdrömmar så stannade hon helt plötsligt upp en dag när jag stod med mina kompisar och hängde, hon skulle ta mig i handen och dra med mig hem till sitt flickrum. Hennes föräldrar skulle vara bortresta. Om nu ryktet stämde, att hon hade varit med ”alla” så betydde det att hon visste hur det gick till. Jag önskade att hon skulle visa mig hur det gick till. Gärna flera gånger. Hela dagen.
Jag brukade få stånd när jag tänkte på Carita. När jag tänker efter så hade jag nog konstant stånd under hela min tonårsperiod. Det var så min ungdomstid var. Jag stod i ett gathörn, rökte och hade stånd. Jag och mina kompisar vid åttiotalets början.
- Nu skulle det sitta fint med ett ligg!
Sade Nicke.
Ja, det skulle det verkligen ha gjort.

En dag stod jag själv i gathörnet och hängde. Jag väntade på mina kompisar. De brukade dyka upp efter ett tag. Om man stod där tillräckligt länge. Gathörnshäng var inget som sportfånarna ägnade sig åt, de brukade hållas vid någon fotbollsplan. De som gick i gymnasiet hängde inte heller vid något gathörn. Jag vet inte vad de gjorde på sin lediga tid men hängde i gathörnen gjorde de inte. Om man tillhörde dem som hängde i ett gathörn så stod man utanför. Jag gillade att vara utanför. Jag sket i framtiden och jag brydde mig inte om att försöka vara populär. Jag ville bara bli av med mina finnar och få en flickvän.
Den där dagen när jag stod där ensam och väntade på mina kompisar så dök Carita upp. Hon tittade på mig och hälsade. Jag hälsade tillbaka. Hon stannade upp. Det var första gången hon hade gjort det. Annars så brukade hon bara gå vidare. Jag blev illröd i ansiktet. Tänk om det syntes på mig att jag brukade fantisera om henne? Herregud! Tänk om det gör det!
- Jaha, och vad gör du annars då?

Frågade hon.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag var inte van vid att konversera med tjejer. Överhuvudtaget så var spontanumgänge med tjejer en helt okänd värld för mig. Vad jag gjorde? Ja, vad i helvete gjorde jag egentligen?
- Ja… Jag står här jag!
Hon frågade mig om jag skulle till Parken på lördag. Jag sade att jag inte visste. Det berodde på. Om jag får tag på brännvin! Tänkte jag. Då kan du ge dig fan på att jag ska dit!
Jag sade att jag kanske skulle dit, det berodde på vem det var som spelade.
- Eddie Meduza! Han är skitbra ju! Jag ska dit i alla fall!
Sedan sade hon hejdå och gick. Jag bestämde mig för att jag skulle till Parken. Jag var tvungen att försöka få tag på sprit. Nu gällde det verkligen! Carita hade sagt till mig att hon skulle dit!
Det var Folkets Park som gällde under somrarna vid åttiotalets första hälft. Hunnebostrandsparken, Bengtsforsparken, Råglandaparken och allt vad de hette. Det var samma meningslösa häng där. Man gick sällan in. Istället stod man vid grusparkeringen utanför och drack, blev full och hoppades att något skulle hända. De som var populära, som var med i konkurrensen så att säga betalade inträde, gick in och bjöd upp, vi andra stod utanför. Det var mycket roligare eftersom det inte gick att få med sig sprit in på själva festområdet. Den riktiga festen pågick oftast utanför. Folk söp, slogs, tog kontakt med det motsatta könet och smög iväg in bland buskarna.
Flickan, flaskan och skogen, som man sade.
Jag ville väldigt gärna få gå in i skogen med en flicka någon gång. Helst med Carita.

Fortsättning följer...

4 kommentarer:

annepauline sa...

Hehee, ja, precis så där var det. Man VÄNTADE på att något spännande skulle hända. Det gjorde det ytterst sällan. Väntar på fortsättningen, blev det spännande eller blev du full?

Tommy sa...

Påminner en hel del om Colin Nutleys Black Jack, "Caaarina Caaariiiina, Caaarina Caaariiiina, Caarina Caaaariiiiina, I love you so"

Dåliga mamman sa...

ojojoj, mogen vid 20 år. Satan vad övermogen man måste vara då om man är 36...

Det där meningslösa hänget känns igen. Även som tjej... Men vi väntade på de cooola killarna. Ofta förjäves, Vi kanske missade varandra bara för att alla hängde på varsitt håll liksom. Pucko-ungdomar!

retox sa...

När jag var sjutton år hamnade jag i säng med en tjugoettåring. Det var helt ofattbart då, en vuxen kvinna!
I dag skäms jag nästan om jag råkar titta på en tjej i den åldern. Vad hände egentligen?