onsdag 7 juli 2010

Berättelsen om Nina Pettersson - Del 4.

En regning höstdag tre år senare så satt Nina Pettersson på ett tåg på väg hem till Örebro. Hon hade äntligen blivit fri. Det kändes bra.
På perrongen stod Andreas och väntade, hennes pojkvän.
Hon hade träffat honom under en permission, de hade börjat brevväxla och det ena gav det andra. Det var inget sagt, men det kändes som om de var tillsammans. Åtminstone kändes det så för Andreas. Han ville nog så mycket, Nina var kvinna och med dem kan man aldrig veta någonting säkert.
Andreas var en skötsam ung man. Han läste på högskolan och hade planer på att bli ingenjör. Ofta pratade han med Nina om karriär och framtidsdrömmar. Han gillade att fantisera om hur mycket pengar han skulle tjäna, vilket fint hus de skulle köpa och hur många barn de skulle få. Andreas var helt inställd på att de skulle gifta sig så småningom och köpa en villa i något trevligt område. Sedan skulle det bli barn. Gärna så många som möjligt. Naturligtvis efter att han hade gjort sig ett namn som ingenjör.
Karriär, villa och familjeliv. Det var vad som stod på Andreas schema. Andreas var tjugo år och full av ambitioner.
Nina begrep inte hur så många vanföreställningar kunde få plats i en enda människas huvud.
Ibland kunde Andreas t o m häva ur sig saker som att Nina borde börja tänka på sin framtid och kanske börja med att läsa in gymnasiet på Komvux så att hon senare kunde söka in på högskolan. Var inte det en bra idé?
Han var inte riktigt klok.
Nina hade andra planer för livet. Det skulle rocka! Utbildning, jobb och ungar rockade fan inte ett dugg! Det var så långt borta från rock som något kunde vara. Nina hade börjat lyssna mycket på rockmusik under tiden på ungdomsvårdsskolan och Joan Jett var den stora idolen. Nina hade skaffat sig samma frisyr som henne. Joan Jett rockade. Joan Jett hade säkert inte satt sin fot på någon jävla skola och arbeta behövde hon inte, hon rockade ju!
Nina ville väldigt gärna rocka. Bli en riktig rockbrud som hade fixat det för sig. Andreas var bara ett mål på vägen mot att fixa det för sig. Hon skulle blåsa honom och det skulle bli lätt. När hon satt där i tågkupén och drack ur en vinflaska - åt helvete med förbuden från övervakningsnämnden - så nuddade hon vid tanken på att hon kanske borde lära sig att spela elgitarr, det hade ju varit den naturliga vägen till att bli en rocktjej som kanske skulle kunna fixa det för sig. Men det verkade för besvärligt. Nina ville ha snabba resultat. Det var den enklaste vägen som gällde.
Snabba resultat till minsta möjliga ansträngning rockade.
Åt helvete med gitarrlektioner också!
Tänkte Nina och hällde i sig det sista ur vinflaskan.

De två sista åren vid Stigby ungdomsvårdsskola för flickor så hade hon lärt sig en hel del, bl a om killar. De andra tjejerna tjatade jämt om killar. De snackade om helger när de tog färjan in till Gränna och träffade tuffa killar med körkort och bil. Nina började hänga med men hon tyckte inte killarna var ett dugg tuffa. Inte när det verkligen gällde. Hon träffade en kille som hette Benny och som hela tiden skröt om vilken tuff jävel han var och hur många banker och postkontor han planerade att plocka.
Så småningom.
När tiden var den rätta.
Sedan bytte Benny samtalsämne. Han ville inte prata om framtiden, han ville hellre ta Nina på brösten. Hela tiden. Ingen som helst finess. Nina förstod att de flesta killar var idioter och att hon som kvinna faktiskt kunde utnyttja detta men det verkade vara slöseri att ödsla sin talang på en sådan fåne som Benny. Killen var inte bara en feg skrytmåns, han kom även från en luspank white trashfamilj så i det boet fanns det inga pengar att hämta. Vad skulle hon med honom till egentligen? Och så detta med att han ideligen skulle ta henne på brösten. Vad var det egentligen med killar och bröst? Benny kunde sitta i flera timmar i baksätet på sin gamla Volvo och ta henne på brösten samtidigt som han andades tungt. Tänk om hon skulle sitta och ta honom på ballarna i flera timmar, vad hade det varit för kul med det?
Och så tjatade han om att han ville ligga med henne. Nina undrade hur stor del av en killes liv som gick åt till att försöka få kvinnor på rygg, en fjärdedel kanske? Tid som kunde användas till något nyttigare enligt Nina.
Men killar var som de var och det gick tydligen inte att ändra på så det var lika bra att lära sig att utnyttja det.
Hon sade till Benny att om han fixade vapen så att de kunde ta den där jävla banken som han så länge hade tjatat om så kanske hon skulle släppa till. Kanske. Vem vet? Sade Nina och klippte lite med ögonfransarna. Benny blev helt vild och lovade att han skulle fixa något tills nästa gång de träffades.
Idiot. Det gick att få dem till vad som helst.
Nästa helg träffades de igen.
- Nå, vad har du?
Frågade Nina genast.
Benny drog fram en liten uppborrad startpistol. Nina trodde knappt det var sant. Vilken jävla tönt!
- Det där är ju en jävla bögpicka! Utbrast hon. - Vi kanske måste skjuta oss ut! Du skulle lika gärna kunna vifta med kuken. Det skulle ge samma effekt! Snuten skulle skratta!
Det var då som Benny förstod att Nina faktiskt menade allvar. Det där med bankrån och skit hade bara varit något som han hade kört med, för att imponera på de där små ligistbrudarna från Stigby. Skjuta oss ut. Tjejen menade för helvete allvar.
Benny hade mumlat något om att han var tvungen att sticka iväg, bilen skulle in på verkstaden. Efter det så hade hon aldrig sett till honom. Och nu satt hon alltså på tåget på väg hem till Örebro och Andreas som stod där troget och väntade. Hon hade träffat Andreas under en av sina permissioner. Det var meningen att hon skulle bo hos sina föräldrar men redan första dagen så gav hon efter för ett av sina idiotiska infall och stack in till stan och pantsatte moderns smycken. Hon vågade inte visa sig hemma igen så hon hade fått sova på stationen i väntan på morgontåget tillbaka till Småland. Där, på en bänk i väntsalen hade hon träffat Andreas. Han hade suttit och väntat på nattåget till Stockholm. Det var där uppe han pluggade till ingenjör.
Och så gick det som det gick.

- Men Nina, du är ju full!
Utbrast Andreas när Nina kom vinglande mot honom på perrongen vid Örebros centralstation.
- Skit i deru!
Svarade Nina. - Nu åker vi hem till dig och har lite kul!
Att ha lite kul innebar för Andreas en kväll utan studier och när det gick riktigt vilt till så kunde det bli en sen kväll vid TV:n tillsammans med en packe hyrfilmer, pizza och glass. Andreas kunde inte förstå hur Nina skulle kunna ha någon behållning av en filmkväll, nu när hon uppenbarligen var berusad. Skulle sanningen fram så var Andreas riktigt besviken på Nina. Han som hade planerat en sådan trevlig kväll med bio och som avslut så skulle de äta på restaurang inne i stan.
Men de åkte i alla fall hem till Andreas lilla etta ute i Brickebacken och jodå, Andreas fick kul. Riktigt kul. Den natten fick Andreas vara tillsammans med en kvinna på riktigt. Han trodde knappt det var sant. Nina blev Andreas första kvinna och alla män som minns hur det var när man var ung vet att man glömmer aldrig första gången som man är tillsammans med en kvinna. Dagen efter så vaknar man upp och man upptäcker att man har blivit kär. Det spelar ingen roll med vilken kvinna man har varit tillsammans med. Hon kan vara en helt okänd kvinna som man knappt minns namnet på eller flickan bakom disken i glasskiosken som man har gått och suktat efter hela sommaren. Hon kan vara vacker som en ängsviol eller ful som en cancerdiagnos. Hon kan vara smal, fet, full med bölder, ha sammetslen hy eller vara svart eller vit. Det spelar ingen roll för hon är den första kvinnan för en man och när han ligger där i sängen dagen efter och tittar på kvinnan som fortfarande sover så känner han att han har varit med om något fantastiskt och han tänker: Jag ska göra allt för dig! Ingen ska få skada dig och jag tänker se till så att du ska få det så bra som möjligt under resten av livet!
Det är en barnslig och naiv känsla som tyvärr försvinner med åren. Det är därför som vissa medelålders män sakta men säkert börjar att supa ihjäl sig. Andra gräver ned sig vid sin dator och skriver fåniga texter i brist på bättre och några andra skaffar sig tupé, börjar jogga och köper sig en sportbil. De vill ha tillbaka känslan av att vakna intill en kvinna för första gången och känna att deras liv faktiskt är värt att levas.
Men Andreas hade inte kommit dit ännu. Andreas behövde ännu inga sportbilar för han var ung och hade precis vaknat intill sin första kvinna.
Andreas kände verkligen att han levde den där morgonen och när han även kände Ninas svarta, hårdsprayade hår sticka mot hans axel så visste han att han skulle göra vad som helst för henne.
Och det var precis det som Nina hade räknat ut.
Andreas hade ett par hundratusen på sitt bankkonto, pengar som hans föräldrar hade sparat åt honom till kommande studier. Nina kände att hon behövde de där pengarna bättre än honom.
När Nina vaknade så sträckte hon sig mot Andreas och särade på sina ben ännu en gång.
Jag älskar henne!
Tänkte Andreas.
Åt helvete med gitarrlektionerna!
Tänkte Nina.

Fortsättning följer…

15 kommentarer:

Anonym sa...

Fan jag har totalt tappat stinget för din blogg nu när det blivit så förbannat seriöst med alla dessa del. 1,2,3,4 historier, tyvärr drar jag här ifrån ett tag

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Ja, det är sommartorka så jag gör det lätt för mig och det är det säkert fler som har märkt. Jag har så jävla mycket annat just nu, både nöjen och annat som måste prioriteras. Det betyder inte att bloggen kommer att försvinna. Det blir nya tag längre fram!

Roger Persson sa...

Tvärtom så måste jag säga att jag uppskattar Berättelsen om Nina mer än en random story om nån gök i kortbrallor som får stånd i personalmatsalen till tummade porrtidningar med feta negresser. Smaken är ju som bekant klöven, men jag känner att det ligger mer djup och mer tanke bakom en sådan här historia än vad som är fallet i en vanlig "han blev full och gick ut i ve´bon och runkade"-berättelse. Inte sagt att jag inte gillar sådana med, men omväxling förnöjer (som den bisexuella flickan sa).

Från det ena till det andra - var håller Axel hus? Sist jag frågade satt han inne för nåt, rattfylla eller hustrumisshandel eller vad det nu var... Några planer på frigivning? Axel Olsson är min absoluta favoritkaraktär alla kategorier.

Gammal Hårdrockare sa...

Roger Persson:

Tackar! Och kul att du har hittat hit! Vi har haft många trevliga bataljer på nätet!
Och när det gäller t ex den här texten om Nina så kan jag hålla med Anonym som skrev första inlägget, det blir inte bra!
Egentligen så är berättelsen om Nina Pettersson mycket längre men jag väljer att korta ned, det går inte att lägga ut hela romaner på en blogg och därmed är det mycket som försvinner, t ex hennes tankar och funderingar, bipersoner och deras tankar och historia osv, osv. När man kortar ned en historia så blir det ofta forcerat och märkligt och så är fallet med denna text. Det blir helt enkelt dåligt.
Men jag har inte tid att skriva nya, små kåserier och liknande just nu. Jag har mycket annat att göra. Dels så har jag nya arbetsuppgifter på jobbet och dels så är det sommar, jag har annat att göra helt enkelt. Och så har jag snart semester också! En del av semestern ska jag använda till att skicka iväg lite texter till några bokförlag.
Men detta betyder inte att bloggen kommer att somna in. Jag behöver bara ha lite semester ifrån den. Den har ju trots allt funnits i snart tre år nu!

Och ja, Axel Olsson är inte glömd. Han kommer tillbaka.

Anonym sa...

Jag trodde det var en och samma person som stod bakom Roger Persson och Gammal Hårdrockare =).

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Jag vet, det är det många som har trott. Och visst, vi är lika när det gäller en del prylar, och helt olika när det gäller andra. Roger Persson är t ex ateist, det är inte jag. Roger Persson är en hårding, det är inte jag och han är även en stor högerman, det är inte jag (och nej, jag är ingen vänsterflummare heller).
Däremot så är vi båda konservativa till vår natur, vi gillar båda att skriva, retar upp oss och våra åsikter uppfattas ofta som provokativa.

Trots att jag inte alltid håller med Roger Persson så gillar jag honom, hans stil och hans sätt att skriva.

Anonym sa...

Okej! Jag köper det du skriver men har Roger någon egen blogg? Vet du det?

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Jajamensan! Här är den: http://rogerpersson.blogspot.com/
Lade just till den själv i Mina Favoriter.

Anonym sa...

Axel Olsson i all ära,
men jag saknar uppföljning hur det har gått i konflikterna mellan Rex (med tummen mitt i handen) och hans granne Roland (trottoarsnuten med intresse för filmer med "Big Dick Mike")!
Känner också att det var länge sedan vi fick läsa om Jocke och Hamid! Jag hoppas att de mår bra och att de bara är på välförtjänt semester!?

Gammal Hårdrockare sa...

Någon som kallade sig Plastpappan kommenterade nyss. Jag lade ut den men lika förbannat så försvann kommentaren. Gör gärna ett nytt försök!

Anonym:
Personerna du nämnde kommer att dyka upp i kommande texter längre fram. Just nu har jag bara lite annat att både tänka på och göra men som sagt: Det kommer längre fram.
Och tack för att du följer min blogg!

Anonym sa...

Jag vill även passa på att påminna om en person, jag har gjort det förut men jag gör det igen. Han heter dyng Sven och förekom i en berättelse som hette "sagofarbrorn". Du skrev en del nummer ett men det kom aldrig någon uppföljning. Jag tycker det är dags att väcka den sovande alkisen från den nersketna soffan i Filipstad. Eller vad säger du GH?

P.S jag förstår om du inte har motivationen men jag tycker ändå att det var en klockren början på en historia till något att bygga vidare på. Du vet, Dyng Sven, knarkar Janne å fyll Danne. Dessa gamla pensionerade herrar fårn Wasabröd går det väl att berätta mer om?

Anonym sa...

Varje gång jag kommer hem till en kompis så har han en tjock pärm med massor av gammal hårdrockares blogg skrifter, och då kollar jag jämt igenom gammla klassiker.
Tack för dina texter som man känner igen sig i :)

Gammal Hårdrockare sa...

Anonym:

Nämen, tackar! Hälsa kompisen från mig. Kul att han samlar på det som jag skriver. Helt otroligt när man tänker på att det som rör sig i mitt huvud - mitt universum - blir någon annans tankar och värld för en stund. Det är bl a därför som jag alltid har varit så fascinerad av bokstäver och ord och vad man kan göra med dem.

Anonym sa...

Som renrasig filipstassare vill även jag gärna läsa fortsättningen om dyng Sven och dom andra godingarna.

Förstår om du inte har ork.

Är så tacksam för varje nytt blogginlägg...

Anonym sa...

Först ville jag kommentera något uppmuntrande.

Sedan läste jag kommentaren från den 7:e 21:27 om nöten som inte orkar läsa delavsnitt som är längre än 1 del ifall de handlar om litet mer seriösa saker.

Dock vill jag gärna ge dig litet positiv kritik. Jag tror att du kan för litet om de kriminellas vansinne för att skriva om det (tro mig, det är nog en bra grej). Därför bör du göra antingen mer research eller bara ha det som bi-inlägg i dina andra historier.

Men något som jag ser som mycket positivt är att du försöker utveckla din stil. Detta är något väldigt viktigt som du alltid måste göra. För annars kommer stilen torka igen och du kommer mala om samma skit hela tiden. Även ifall dina läsare kanske inte alltid uppskattar det, så skit i dem. Utveckling måste stå som prioritet 1 på din agenda.

Sedan att du äntligen kommer få tummen ur och skicka in litet alster till olika förlag är bara bra. Ifall du kan få en andra chans kan vi alla få en ;)